ropa, då ett ångrör sprang med detsami maskinen började utveckla sin kraft. Få tygets förste ingeniör, hr Freund, fick brådt med att reparera skadan, hvilket up tog ett par timmars tid. För att icke or Ppassagerarne utspriddes ett rykte, att vå uppehåll blifvit föranledt af att vi sku vänta på posten från Havana och Kalifo nien, och för att gifva detta rykte sken sanning, blef landgången ånyo utlagd. Or kring kl. 4 lemnade vi ändtligen skeppsbr och långsamt gled det stolta Germania ut midten af. North River. Under det fartyg här höll på att vända, kom en bogserånga upp på floden med ett segelfartyg i släp e ter sig. Detta segelfartyg kom med bety lig fart brusande rakt på Germanias boj spröt och fick dervid sin babordssida dugti ramponerad. Efter dessa missöden ångar vi ut urNewyorks hamn. Vi voro 149 pa: sagerare. . Med besättningen voro vi tillsan mans ombord 267 personer, deraf inemot qvinnor och barn. Under de första två ds garna gick allt bra; vi hade medvind oc lugn sjö, så att vi gladde oss åt en hasti öfverresa, Fredagen var himlen molnbetäck men eljest var det klart väder, hvilket ja särskildt anmärker, emedan som medverkand orsak till strandningen blifvit angifvet vädre om fredagen, hvilket hindrade kaptenen at taga solen den dagen. Lördagen den 7 Augusti kom — det va dagen före den stora solförmörkelsen, hvilke; jag icke skall glömma så lätt. Klockan va litet öfver 5 på morgonen och jag låg i mi koj, oense med mig sjelf om jag icke gjord förnuftigast i att genom ett par timmars fort: satt sömn få slut på den långa dagen. Min: reflexioner blefvo emellertid plötsligt afbrutn: genom en våldsam stött och ett doft; bra kande ljud. Att springa ut ur kojen, drag: på rocken och skorna samt störta upp på däck var ett ögonblicks verk. Min förste tanke var, att vi stött på ett skepp eller et; isberg, men jag blef betydligt öfverraskad då jag, vid uppkomsten på däck, för-ut vid bogsprötet fick synpå väldiga, lodräta klippmassor, som höjde sig öfver fartygets master. En tät dimma hade rådt sedan klockan 4 på morgonen, och med anledning häraf, säges det, hade skeppet lupit in i en af klippväggar bildad vinkel, hvarest Germania nu orubbligt satt fast på det af stora och små stenar bildade grundet. I fradgande raserivältrade de upprörda böljorna sig mot klippväggarne, åstadkommade ett ihålligt dån, hvilket bildade ett passande ackompagnement till förvirringen ombord. På kommandobryggan stod kaptenen, till hvilken nu allas ögon höjde sig med hopp -om räddning. Vi hade stött på med full maskin och de flesta segel till. Nu ljöd på ett obegripligt sjömansspråk den ena befallningen efter den andra från kaptenens läppar. Maskinisterna fingo order att backa med full kraft, och maskinerna arbetade så, att man fruktade, de-skulle, gå sönder. Dock, Germania stod orubblig, under det våg efter våg hotande och tjutande piskade klippmassorna och visade oss den död,som tycktes oundviklig. Då intet syntes kunna hjelpa, gafs befailniog att göra loss räddningsbåtarne och kasta ankarne öfverbord, för att lätta förstammen. Emellertid afbrötos dock dessa förberedelser; ty sedan maskinerna arbetat en halftimma, kom Germania loss och började gå baklänges, men i. detsamma slog bränningen två gånger. det. väldiga skeppet med sådan kraft mot klipporna, att det var med yttersta nöd, vi kunde stå på benen. Med glädje märkte vi klipporna blifva otydligare 1 den täta dimman, hvilken fortfor, och med en behaglig känsla sågo vi en del kålhufvuden och andra grönsaker åter kastas in idet Menar förrådsrummet, en af räddningsåtarne, då plötsligt kaptenen befalde att åter kasta grönsakerna. ur båten och ien hast göra alla: båtarne. klara. Trots sin styrka hade Germania icke kunnat uthärda de två våldsamma stötarne; fartyget hade sprungit läck på tre ställen i bottnen och började sjunka. Då detta blef kändt, blef däcket en scen för skräck och förtviflan. Passagerare, hvilka olyckshändelsen träffat nästan alla medan de voro till koj:, sprungo om hvarandra. Barnen slöto sig jämrande till sina mödrar, dessa i sin ordning till sina män och fränder, hvilka med allvarliga ansigten betraktade bvarandra. Då dertill ett rykte utbredde sig, att Germania råkat i brand, derigenom att vid de två stötarne eld fallit ut ur eldstäderna, blet ställningen verkligen ohygglig. Snart uppstod dock jemförelsevis lugn hos passagerarne, hvilka började hjelpa besättningen med att ingjuta qvinnorna och barnen mod och hopp, och jag måste här säga, att Germanias besättning, med undantag af ett par uppassare, uppförde sig som präktiga män, och hade kaptenen haft en liten smula mera conduite, hade det stora antal passagerare icke behöft lemna fartygetisamma drägt hvari de legat i kojerna och utan att en gång -få sina värdesaker med sig; ty under det räddningsbåtarne gjordes klara, kunde kaptenen ha befallt eller åtminstone rådt passagerarne till att taga tillräckligt kläder på sig samt rädda penningar och värdesaker. Då kaptenen märkte, att Germania sjönk, gaf han befallning att med full maskin löpa in på kusten, på det vi icke skulle sjunka i öppen sjö. . Vi kommo således att fastna på kusten af Newfoundland, vid Mistaken Point, V. om Cap Race: Från den plats, hvårest skeppet kommit att sätta på, var det icke tänkbart att landa; dertill voro klipporna för höga och lodräta, bränningen för våldsam. Medan båtarne, 2 stora och 6 små, blefvo gjorda loss, anmodades jag af proviantmästaren att hjelpa till att bära upp proviant. Jag gick då ned i proviantrummet, hvilket var för-ut och å ett af de nedersta däcken. Då jag kom dit ned, var der kolNE SE a AS