PERLBANDET ELLER FAMILJEN RIBAUMONT). Roman i två delar af miss Yonge. Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet Men, ack, hvad skall min nådiga fru göra? Hvart skall hon gå? O, det är omöjligt. Först till din fader. Ja, jag vet hvad du vill säga. Han har kallat det galenskap att tänka på att sammankalla mina vasaller för att beskydda deras herrskarinna. Det var då han hörde talas derom af dig, du klenmodiga, och af din moder. Jag skall nu sjelf tala med honom. Skynda dig, säger jag dig, flicka. Jag måste bort härifrån, innan de börja vaka och vakta, tillade hon ifrigt; det är mig, som om hvarje minut jag förJorar kunde medföra döden — och hon sås sig omkring som ett skrämdt rådjur. Till min fader? Ah, ja, det är ieke så illa! Men skymningen, men den långa vägen, snyftade Veronika, högst bedröfvad och förvirrad. Oh! nådiga fru, jag kan ej låta er gå. Moder abedissan är god. Hon måste hafva medlidande. Ack,bta på hennel Lita! Litade jag icke på min kusin Diane? Nej, aldrig, Ingenting skall tage lifvet af mig, utom det att gvarstanna här, hos dem, Veronikas böner och invändningar voro tåfänga. Allt sedan den gamla fostermodren, midt under de strängaste botöfningarne för hennes makes själafrid, låtit den-stackaprs lis ) Be A. B. n:r 159, 161, 162, 164—167, 171, 174, 175, 177—179, 182, 185—189, 191, 192 194—196 198, 200—203, 209—203 och 210,