nare tider på mänga håll undanträngts af dagsverkssystemet. Nu tycks hr M. vilja påbörda mig att hafva sagt, att med dagsverkssystemets allmännare antagande äfven lifegenskap blifvit åter införd i Sverge. Det är så mycket besynnerligare att hr M. kunpat draga en så förhastad slutsats, som jag i början af den första artikeln uttryckligen skilt mellan dagsverksskyldighet, grundad på kontrakt, och dagsverksskyldighet i förening med Nifegenskap samt icke nämt ett ord om ifegenskap i Sverge. Läsaren må nu bedöma hvem af oss som förråder virriga begrepp och brist på erforderlig sakkännedom. 4, Jag har icke, såsom hr M. antyder, oåyrkat dekreterandet af ett lagbud, medelst vilket den arbetsskyldighet skuile afskaffas, som nu utgöres såsom afgäld för jord. 5. Jag kan icke annat än vara hr M. synnerligen tacksam för den stora sanning, nan meddelar mig och hvilken han säger sig hafva inhemtat at i våra landtboförhållanden hemmastadda, sakkunniga personer, att om urrendevilkoren eller arbetsprestationerna äro ör dryga, så blir : följden deraf — att brucarne berga sig illav; men sådana sanningar can man upptäcka äfven på den af hr M. öraktade studerkammaren,. 6. Jag har icke, såsom hr M. antyder, oåyrkat, att i ett kontrakt om arbetsskyllighet med ytterlig noggrannhet skola uppknas alla de olika arbeten, som skola uträttas, utan endast uttalat, att afgälden i oenningar, varor eller andra tjenstbarheter således äfven dagsverken) bör i kontraktet ill beloppet utsättas och tjensterna till sin ulmänna beskaffenhet angifvas. ——