UCITALLCISET OM OSS. CERRO SER Till Redaktionen af Aftonbladet! Vid den i nr 188 af eder tidning förekommande artikel med rubrik: Ytterligare om dagsverksskyldigheten och signerad M. anhåller jag få göra följande erinringar: 1. Herr M. yttrar: En specialitet af arbetet — dagverksskyldigheten — har författaren —1— försökt att organisera men jag vågar dock påstå, att hans förslag är overkställbart, äfvensom, att på det ämne han inlåtit sig, saknar han erforderlig sakkännedom., Den af mig författade i Aftonbladet för några månader sedan intagna artikel-serie om dagsverksskyldigheten innehöll dels en historisk utredning af det sätt, hvarpå man i andra länder, förnämligast i Tyskland, under den påtryckuing, revolutionerna i Fraukrike 1830 och 1848 åstadkommit, upphäft den dagsverksskyldighet, som ålegat innehafvare af jord att fullgöra till adliga godsegare, dels en framställning af dagsverksskyldighetens uppkomst i vårt eget fädernesland, dels ock slutligen, med anledning af några vid sista Riksdag väckta motioner; ett yrkande att föreskrifter måtte af lagstiftningen meddelas derom, att aftal om lega af jord skola.afslutas skriftligen och med vittnen samt att afgälden, vare sig i penniogar, varor eller andra tjenstbarheter, skall i kontraktet till beloppet och beskaffenheten utsättas. Detta är det, enligt hr M:s förmenande, overkställbara förslag, som af mig blifvit framstäldt. Då allmänna lagen stadgar, att köp, skifte och gåfva af fast egendom skola ske skriftligen, och de vilkor utsättas hvarpå samma köp, skifte eller gåfva sig grundar, så kan jag icke förstå, hvarföre det skulle vara overkställbart att skriftligen upprätta legoaftal om jord å landet, Redan aftalets vigt gör det rådligt att icke vara beroende af vitnenas möjliga dödsfall eller osäkra minne. Många rättegångar kunna ock derigenom förekommas. Verkan af ett sådant stadgande borde blifva den, att kontrahenterna icke ansågos hafva varit ense om andra vilkor än dem, hvilka upptagits i kontraktet, samt att bevisning derom, att andra vilkor blifvit aftalade, icke finge förebringas. Jag öfverleimnar till en hvar att bedöma, om detta förslag, hvilket vid sista Riksdag. ytterligare utvecklades af assessor Bergström och landshöfding Faxe i reservationer till lagutskottets betänkande, icke är både oyttigt och lätt verkställbart helst i vår tid, då skrifkonsten blånd allmogen är temligen sallmänt känd. Att hr M. i mina artiklar väntat sig ett Hytt förslag till sarbetets organisation, men blifvit sviken i denna förväntan, kan je sannerligen icke hjelpa. Jag har dertill icke gifvit honom någon anledning, så framt man icke vill finna en sådan i berättelsen om huru man i andra länder under revolutionära tider upphäft dagsverksskyldigheten antingen utan eller mot en mycket ringa ällösniög, hvilket innefattar en indirekt varning mot dagsverkssystemets alltför vidsträckta användande. 2. Hr M. yttrar vidare om mig: Han synes påtagligen icke hafva sig bekant, att i de af honom omförmälda staterna, der dagsverksskyldigheten genom statsmakternas åtörande blifvit aflöst, har kronan haft eganerätten till den endast vilkorligt upplätna jörd, för hvilken arbetsskyldighet utgjorts till vissa hufvudgårdar, hvilkas egåre tinder en eller ännan form fått godtgörelse för de afskaffade prestationerna. Innan de sista reformerna förändrade den tyska så kallade bondejordens förhållande till godsegarne, menade man med bauergut ett sådant gods, som bar allmänna skatter, från hvilka riddärgodsen voro fria, men derjemte var bondejorden merändels underkastad dagsverken och andra prestationer till en godsherre. Huru denna dagsverksskyldigbet uppkommit och huru bondejorden derifrån befriades, har jag sökt visa; men att någon del af den tyska bondejorden, de så kallade erbzinsgäter, erbpachtgiter, sattelhöfe, freigiter o. s. v. skulle varit kronojord, vågar jag på det bestämdaste bestrida. Då bondens eganderätt i någon mån var inskränkt, var det till förmån för godsherren, men icke kronan. Lika säkert är, att den jord, somi Danmark i senare tid befriats från hoveri, icke var kronojord. Det är nästan oförlåtligt att med sådan tvärsäkerhet som hr M. framträda med ett påstående, hvars grundlöshet hvar och en, som förskaffat sig den allra ytligaste kännedom i detta ämne, inser. 3. Hr M. säger: Det är förvånande att någon på allvar talar om lifegenskap i Sverge. Det har jag icke gjort. Jag har yttrat, att dagsverkssystemet i förening med lifegenskap af ålder herrskat i det af den slaviska stammen bebodda östra Europa samt att detta system består deri, att jordegaren åt sina lifegna upplåter jord, af hvars afkastning de skola skaffa sig uppehälle och såsom godtgörelse härför bruka den jord, han behåller för sig sjelf. Vidare har jag sagt, att arrendesystemet, som hufvudsakligast förekommer i England, Skotland, Holland, Tyskland och Danmark, med ett ord i Euroas bäst odlade länder, varit inhemskt i verge, såsom 1734 års lag visar, men i se