BLANDADE ÄMNEN. . Råd för resande. Uti ett nyligen utkommet franskt arbete, Lucie af Louis Depret, ha vi funnit följande anmärkning, hvilkenssanning vi funnit, bekräftad af egen erfarenhet: Då ni kommer till en främmande stad; eller annan ort af intresse, så gå icke först att besöka bekanta eller vänner, om ni har sådana, ej heller till personer dem ni blifvit rekommenderad till, ttan använd tiden att först genomföra ert resprogram och tillfredsställa era turistfantasier. Se allt, som ni vill se, och på det sätt, som ni I vill. Njut i frihet af öfverraskningarnes behag ich intryckens friskhet. Kom ihåg, att om ni dieter med en visit hos någon på stället boende, så går ni miste om allt det förberedda, det som kommer oväntadt, och man skall söka underhålla er med tal om affärer och familjeangelägenheter, ty allt det som ni kommit att beundra såsom nytt, det är gammalt och vanligt för er infödde fen Krlante re nns er bop och ga le kompresser på er varma beundran; han skall införa På i den trånga cirkel, der han sjelf lefver och verkar; han skall blåsa bort det oetiska doftet af de nya intrycken under era utFå kter; han skall leda er fram och åter som en jelös maskin och föra er in i ett sällskap af e, rökare, eller andra för er plågsamma amatörer af osmakliga nöjen och njutningar. i Efteråt ed det ingenting, eller kan åtminstone inte skada när man får det på köpet. Förut stör det hela resans behag, och det hade varit bättre om ni stannat hemma. — Emigrantfebern har gripit omkring sig äfven här på orten, skrifves från Helsingfors. Isynnerhet bland det qvinliga tjenstefolket är febern i stort tilltagande, och flera tiotal tjensteflickor ha sagt upp sig hos sitt husbondfolk, i hopp på att Öga lyckan i Amerika. Huru många som reäro städslade af vår f. d. landsman hr Lind, känna vi icke, men många prestbetyg och pass utredan, allt för den tillämnade Amerikaresan. Lyckligtvis har den qvinliga befolkningen här i landet ett öfverskott framför den manliga af något 50000 tal, så det finnes god råd på att dela med sig litet. k . Begreppen om detta Amerika synas för öfrigt vara temligen dunkla hos de flesta, som känt sig ipna af utvandringsfeberns första SER vårt land. Då någon person t. ex. förehöll en fören som tog ut sina betyg, att hon borde väl tänka sig, innan hon för samma lönevilkor som här begaf sig på väg till det aflägsna Amerika, derifrån hon hade svårt att komma hem, inföll qvinnan litet förundrad: vÅh! det måtte väl inte vara längre än till Pettersborg heller!? En arbetare; som hyllar den .monarkiska principen, slog åter hela resan uf hågen, sedan han fick höra att Amerika befann sig i det olyckliga upplösringstillstånd att vara utan kejsare. -— En förfärlig scen tilldrog sig onsdagen 1 förra veckan i hippodromen i Paris. Djurtämjaren Lucas hade inträdt i lejonens bur för att som vanligt flagga pr på det herravälde han eger öfver de vilda djuren; men knapt hade han stängt dörren till buren efter sig, förr än lejoninnan, som låg hopkrupen i ett hörn, utstötte ett förfärligt rytande, plötsligt reste sig upp och rasande kastade sig öfver djurtämjaren, som störtade till marken... Lucas ville försvara sig men lejoninnan lade sina framtassar på hans skuldra, grep honom med tänderna i halsen och släpade honom bort till sidan af buren, hvarest de andra fyra lejonen uppehöllo sig. Här slet Lucas med en våldsam kraftansträngning sig lös från lejoninnan och försökte att resa sig upp, men i samma ögonblick kastade MM denna och de andra fyra lejonen, hvilka likatedes Sh af ett plötsligt raseri, öfver honom och han föll då ännu en gång omkull, i det han utstötte ett förtviflans skri och nästan doldes under de fem rasande djurens kroppar. Man kan lätt tänka sig, huru de talrika åskådarne skulle bli till mods vid defna syn; några fruntimmer dånade, andra-sprungo förfärade omkring och sökte en utgång, karlarne störtade fram till buren och ropade vapen; några som totalt förlorat besinningen ropade, att man skulle intränga i buren och frånrycka. djuren deras byte. Efter några ögonblick visade äg Lucas djurvaktare Pepå, beväpnad med en karbin; han öppnade modigt dörren till buren för att komma sin herre till hjelp. Bullret, som re då dörren öppnades, afledde lejonens uppmärksamhet från Lucas, hvilken, blödande som han var, ännu egde styrka nog för att begagna sig häraf och resa sig upp. Under det Pepe oförfäradt gick fram till lejonen, i det han skarpt betraktade dem och skrämde dem genom aflossande af karbiner, hann Lucas släpa sig fram till dörren. I samma ögonblick han uppnått denna och ville öppna henne, störtade ett af lejonen, rasande öfver att se bytet nära att undslippa sig, fram emot honom, men Påepå kasta sig emellan och tillfogade lejonet med karbinkolfven ett så våldsamt slag att djuret vek tillbaka, så att Lucas Kunde öppna dörren och kasta sig ut. Då Pepå, mot hvilken lejonen nu vände sig, såg sin herre frälst, drog han sig skyndsamt tillbaka och slapp, äfven han, lyckligt ut. Och det var i hög tid, ty med blodiga gap och fladdrande manar störtade de vilda djuren sig mot burens jernstänger, i det de beto och ruskade i dessa samt utstötte långdragna tjuv: det var ett fasansfullt skådespel. Då Lucas väl sluppit ut ur buren afsvimmade han; han hade svåra sår i halsen och långs utmed den ena sidan, hans drägt var bokstafligen sliten i stycken. Emellertid mottog publiken efter en kort stund meddelande om att hans tillstånd, om än mycket beklagansvärdt, likväl lemnade hopp om lifvet. i N