ersoner får fri resa till mig samt underhåll så länge, som ä lefver och har en brödkaka qvar; ty jag vill dela hälften af allt hvad jag får med den, som uppfyllt min sista önskan i Sverge. Kempff tyckes således ha varit mycket ond på sina sgode-män, då han skref detta otäcka bref, som för öfrigt innehåller en skildring af helvetesqval m. m., värdig en ordinarie svafvelpredikant. Då det es att Sjöberg, som är försvarslös, supig och oregerlig, efter mottagandet af detta bref hade i öfverlastadt tillstånd sökt räntmästaren Ekmark i hemmet, utan att dock träffa honom, blef Sjöberg införpassad till cellfängelset. Vid hållet kansliförhör vidgick han, att han fått brefvet från Kempff, tagit sig ett rus och sökt hr Ekmark, men bad Gud bevara sig från att taga någon grn Eee Kempff och hans bref. Konungens befallningshafvande ålade Sjöberg att söka skaffa sig laga försvar, i afbidan hvarpå han skulle förvaras i cellfängelset. Bref afsändes till Sjöbergs anförvandter, men de lära icke vilja taga sig af brodern. I följd häraf har Sjöberg begärt att såsom frivillig få ingå vid kronoarbetskåren på Carlsborg, och i sådant syfte har han erhållit öra för att i går med bantåg dit afgå. ch Kempff! Huru fick han respengar till Amerika? — Det säges, att han af aktade anförvandter erbjudits penningbistånd, men då ej velat antaga sådant. Senare synes han sjelf hafva skaffat sig mynt. Väl inkommen i husvingleriernas mysterier, berättas han hafva under de sista dagarne af sin Stockholmsvistelse, såsom bokhållare hos ett mindre väl kändt ogift fruntimmer, försålt ett hus till en hr T. för 70,000 rdr. Åtkomsthandlingarne voro ej alldeles klara, men skulle till en annan dag kompletteras. Emellertid erhöll bokhållaren Kempff 3000 rdr såsom utfästad handpenning, men lemnade såsom säkerhet för dessa (re ett NR belopp reverser, 16,350 rdr. ina papper! På dem figurerade 4 namn: Kempfis eget, den förutnämde mjölnaren Sjöbergs, den ofvanomtalade, mjölnardrängens och ännu ett fjerde namn, hvars innehafvare äfven är f. d. fästningsfånge och obemedlad som de öfrige. När hr T. kom för att få klara papper på sitt hus, kunde hvarken hr Kempf eller det ifrågavarande fruntimret träffas. (Från henne skallsedan bref hafva ingått, att både hon och Kempff befinna sig i det förlofvade landet bortom Atlanten.) Hr T. beslöt då försöka få igen sina 3000 rdr och vidtalade en jurist att nedresa till Nerike för att söka ur säkerhetspapperen å 16,350 rdr inkassera detta lilla belopp. Men det gick intel Det är att hoppas, att vi aldrig mer behöfver återkomma till detta sorgliga ämne. Kempff har I8 gått i landsflykt och torde, om han ej kan allde1es ändra sin natur, icke i Amerika hafva lång g väg till repet, med hvilket man der plägar göra rocessen kort. Em-Paijtaz sitter åter på Läångolmen, Sjöberg gömmes vid Carlsborg. Älla torde de känna föga lust att återse dessa nejder, som visat sig vara ett så otacksamt fält för deras verksamhet. Och om de här skulle ha stalibröder var, som denna gång undgått att dragas in i vivtveln, torde de af kamraternas öde lära, att rättvisans handbafvare bär i orten icke äro att leka med. — Märklig dom. Göta hofrätt har för någon tid sedan meddelat utslag uti en från rådhusrätten i Göteborg vädjad sak emellan — fröken Maria E. Lindner, genom kommissarien C. Schoultz, kärande, samt bagaren O. M. Berglund och sysslomännen i hans konkurs, handlarne D. C. Svensson och P. Olebn, svarande, hvilket är af ka anmärkningsvärd beskaffenhet. Förhållanet är följande: Fröken Lindner, hvilken egde en fordran å 25,500 rdr, istecknad i bagaren Berglunds fasta egendom, huset n:r 55 vid Kungsgatan, hade bevakat densamma i Berglunds, i slutet af år 1867 inträffade konkurs, men åter försummat att förnya de för skulden utgifna förbindelserna inom behörig tid, 10 år efter deras utfärdande, hvilken tid inträffade några månåder efter konkursens början. Till följd häraf blef denna fordran, från att vara en första klassens inteckning hänförd till en lägre klass, och då fröken Lindner ej lät sig nöja dermed, instämde hon svarandena till rådhusrätten, med yrkande, att då hon icke erhållit redovisning för fastighetens försäljning eller annat gätt fått liqvid för sin fordran, svarandena måtte åläggas att antingen till henne genast betala samma -ordran eller ock i laga ordning försälja intecknade fastigheten sant ur behållna köpeskillingen till käranden redovisa hennes fordran med den förmånsrätt henne tillkomme. Rådhusrätten meddelade derpå i Juli förlidet år det utslag, att, fröken Lindner försummat att förnya inteckningen inom föreskrifvan tid, hennes käromål icke kunde bifallas. Hofrätten åter har upphäft rådtasrättens och meddelat följande utslag: , att som käranden ådagalagt, att hon i Berglands konkurg bevakat en inteekpad fordran å 25,500 rdr jemte ogulden ränta, och ogtridigt är, att .Bergluad genom konkursen till borgenärerna öfverlåtit, jemte annan egenom, jemväl berörde fastighet, hvilken sålunda varit til svar förvaltning anförtrodd, samt den omständighet, att Berglund med sina icke förmånsrätt egande borgenärer träffat, af konkursdoinssolen faststäldt,!o ackord lika litet kan befria sysslomännen från A skyldighet att, på yrkande af käranden, säsom inteckningshafvare, föranstalta om fastighetens för-1N) säljning och köpeskillingens redovisande och utdelande till vederbörande borgenärer, som sysslo-år männens tillgörande att på grund af ackordet, för I förvaltningen af boet redovisa till Berglund, kanlv från nämnde skyldighet dem fritaga, helst de icke ens uppgifvit än mindre visat, att de borgenärer, ( I UR kn be ka 0 mm rt fr nt fd SE Prep VORO M som i fastigheten ej inteckning, eller eljest deryz böra tillgodonjuta förmånsrätt, genom beslut vidi sammanträde eller annorledes från sagde skyldighet dem befriat; alltså örn bofrätten rättvist att, med uppbäfvande af motvädjade utslaget, käfirdens instämda talan på det sätt bifalla, att sysslomännen Svensson och Olehn förpligtas att ofördröjligen föranstalta att omförmälda fastirhet varder i föreskrifven ordning försåld och att derefter för köpeskillingen afgifvaå redovisning och densamma i laga ordning utdela. (G HT) — Gripna bofvar. Ystad den 18 Aug. Hos åboen Nils Larsson i Lindby, Skurups församling, begicks natten till den 2 dennes inbrott. Nils Larsson, som af bullret väcktes ur sömnen, märkte Jjus i rummet innanför och tjufvar i färd ryed att öppna och ransaka hans pulpet, och då han, en åldrig, svag man, befann sig ensam med ett par igor i huset, sökte han. undkomma, för att söka hjelp hos grannarna. Tjufvarne bemärkte honom likväl, skyndade efter ochöfverföllo honom samt i Jade honom, så att han nedföll, afsvirsr mad. Tjufvarne undkommo med avscilligt rof, dels i penningar, dels i spritvaror och annat. Nils Larsson afled efter en vecka af sina sår. Ransakning om brottet företogs af kronobefallningsmannen Sy. Ekelund, som med den framgång bedrifvit efterspaningarne att han för ett ar dagar sedan lyckatg gripa bofvarne, trenne usmän eller torpare i Lindy hvilka med sina hustrur blifvit införpassade till Malmö. Två af de gripna skola heta Granat och nawsset på den tredje skall vara Beck, — Inbrottsstöld. Göteborg den 21 Aug. En sorglig tilldragelse har i dagarne timat, utgörande ännu ett bevis på huru djupt personer kunna sjunka, hvilka dock i sin uppfostran och gambälls14 ställning borde ega ytterligare anledning att bevara ett obefläckadt namn. Sistl tisdag befanns det nemligen, att en ys medelst falska oe beredtsig tillträde till en fotografen W. DahliGf tillhörig pulpet, ur hvilken öfver 100 rår blifvit tillgripnaa. f något skäl misstänkte man för stölden en person vid name C. A. Hafvenström, hvilken står i statskalendern upptagen som yngste underlöjtnanten vid Gotlands nationalbeväring. H., som höll sig und: blef efterspanad, och slutligen NL NN —a aftan 4 ett värdshus i ———— eh ARE 4 år h Vv MN Mm Hö en