AR Ve AA USD I ett af Puscher för Närnberger Gewerbevereir hållet föredrag berättade han först om de äldre sätten att åt metallers yta gifva färger, nemliger dels med svafvelammonium, dels med anilinlack och anmärkte att dessa färgningsmedel ega allt för liten varaktighet. Puscher framlade derefte åtskilliga prof på metallytor, färgade efter et nytt, af honom upptäckt förfarande, hvarigenom man kan på metallens yta bilda ett öfverdrag a svafvelmetall, liknande den i naturen förekom mande t. ex. hos blyglans. Dessa slags svafvel. föreningar sönderdelas blott af koncentrerade syror eller alkalier; utspädda blandningar deraf förändra ingenting. Inom fem minuter kan man, såsom de -under föredraget utförda experimenterna visade, färga hundratals messingspjeser, och med olika färger, allt efter som de längre eller kortare tid qvarlemnas i den färgande saltlösningen. De blifva Törst vackert guldgula, derefter kopparröda, vidare karmosinröda, mörkt anilinblå, ljust anilinblå, blåhvita, liknande blyglans, och slutligen rödhvita. Samtliga dessa färger ega den skönaste glans, och såvida metallytorna voro förut väl renade medelst syror eller alkalier sitter färgen så fast, att ytan kan utan skada behandlas med proberstål. Den färgande saltlösningen beredes på följande sätt. I1skålpund vatten löses 3 lod undersvafvelsyradt natron, hvarefter en lösning af 1 lod blysåcker i8 kubiktum vatten småningom tillsättes. Den klarnade blandningen, innehållande ett dubbelsalt af undersvafvelsyradt bly och undersvafvelsyradt natron, har den egenskapen att, upphettad till 87 å 100 C., långsamt sönderdelas och utfälla svafvelbly i bruna kåfvor. Men befinnes någon metall tillhands i vätskan — såsom guld, silfver, koppar, nysilfver, messing, brons, jern eller zink — så afsätter sig en del af svafvelblyet på metallens yta, med alla eller en del af de ofvan omnämda praktfulla färgerna. För att få färgen jemn, är et nödvändigt att hos det som skall färgas, såväl som hos sjelfva saltlösningen, underhålla en möjligast oföränderlig värmegrad, och detta åstadkommes derigenom, att kårlet med den kokande saltlösningen nedsättes i ett madrasseradt omhölje, liknande den norska matlagningsapparaten. De särskilda metallerna antaga icke samtligen alla de färgförändringar, som man kan gifva åt messing. Jern blir endast stålblått; zink får blott bronsfärg; vid färgning af koppar saknas den först omnämda guldglansen. Men om man hos den undersvafvelsyrade natronlösningea utbyter blysåckret mot en lika vigt kopparvitriol, så erhålla messing och fladdermessing en särdeles vacker röd färg, efter hvilken följer ett i förutnämda färgskala saknadt grönt, hvilket slutligen förändrar sig till en praktfull i rödt skimrande brun färg, som är högst varaktig och synes förtjena särskild uppmärksamhet. ackra marmorlika teckningar kunna anbringas Rå fladdermessing medelst en med gummi dragant örsatt blylösning, hvilken bringas till kokhetta och föröfrigt behandlas på samma sätt som förut är nämndt. Slutligen bör märkas att de här beskrifna saltösningarne kunna begagnas flera gånger och förraras längre tid, utan att förändras.