Landtekonomiskt. Biskötsel. I Vi ha i en föregående uppsats antydt, at J orsaken till vår ekonomiska underlägsenhe till ej ringa del ligger i en oss vidlådand tröghet att begagna de hjelpmedel till för I värfvande af välstånd, som utländningen vida rikare mått begagnar, och vi ha lofva latt särskildt påpeka ep och annan af de til Tlandtbruket hörande binäringar, som hos os nästan alldeles försummas, oaktadt de hvar Iken fordra något synnerligt rörelsekapita eller kräfva tidsspillande arbete. En iblanc dessa, och som i åtskilliga främmande lände Ne i ganska betydligt omfång, är bisköt: seln. Denna är mer eller mindre allmän i de flesta europeiska länder, såsom Italien, Frankrike, Tyskland och Danmark. För att lemna ett ungefärligt begrepp om biafvelns tillstånc i några stater kunna vi nämna att antalei bisamhällen, fördelade på qvadratmil och på befolkningens antal, utgör i Danmark 224 st. på en geogr. qvadr. mil och I på 1000 personer. Frankrike 400 dito 110 Havnover 900 dito 327 : samt att årliga afkastningen i Danmark gör 700,000 rdr, i Hannover 11eochi Frankrike 16 millioner rår. Dessa summor torde vara vida större, än man i allmänhet föreställer sig. Visserligen kan man tycka, att Danmarks 700,000 rdr är ej så mycket att tala om; de motsvara dock efter 5 procents ränta ett kapital af 14 millioner rdr, och Danmark är ett land al vida mindre areal än Sverge och står jemförelsevis lågt i biskötsel. Dessutorii må man betänka, att biskötseln mer än någon annan industrigren lemnar sitt utbyte nära nog utan tillskott af tid och pengar (den anses i Danmärk lemna 60 procent i nettovinst) och att den nästan icke tar i anspråk någon arbetskraft, som på annat sätt kunde komma landet till godo, samt vidare att honingen och vaxet genom att öfvergå i handel och vandel antaga ett vida högre värde. Slotligen må ej heller förbises, att denna inkomstkälla isynnerhet kommer till godo de små landtbrukarne samt de många familjer på landet, som ej ha eget landtbruk, t. ex. skolmästare, handtverkare m. fl. och att den alltså ej oväsentligt bidrar att främja just de mindre bemedlades utkomst och välstånd. Första och vanligaste inkastet, att biskötseln ej od någon inkomst, torde sålunda få anses vederlagdt. Aterstår då att undersöka befogenheten af ett annat, att nemligen, om biafveln lönar sig utrikes, kan detta dock ej bli fallet hos oss med omildare klimat och längre vintrar. Detta är samma visa, som fordom allmänt sjöngs, då man började i jordbruket införa åtskilliga förbättringar, som blott ansågos kunna bära sig i lyckligare lottade, länder. Hvad då angår tillräckliga mängden af foderväxter för bina att mata långt större antal kupor, än nu befinnes, så veta de sakkunnige, att af dessa för ändamålet vigtigare foderväxter, som finnas i Danmark, Nordoch Medel-Tyskland, saknas hos oss i allmänhet blott raps och bohvete, men att vi deremot ha en god ersättning i vår myckna ljung och vår stora mängd pilar, hvilka senare lemna en utmärkt god och rikhaltig näring om våren, då den förra deremot på ett FRA TITLE Er tel