BLANDADE ÄMNEN. Från högtidligheterna i Kjöbenhavn. Vidl: kronprinsessan Lovisas intåg3i Kjöbenhavn regnade I: det, som man vet, något. Men det var — säger Erik Bögh i sitt senaste Dit og Dat — icke blott från skyarne, regnet hotade. Ända från den tidigaste morgonstunden hade man sett den ena korgen full af buketter efter den andra bäras upp i d2 hus, tåget skulle passera, och det var verkligen icke aHtsammans småbuketter. Mer än en lojalt stämd familj hade från goda vänner på landet fått sändningar af blomsterqvastar, hvilka hade så oförsvarliga dimensioner, att till och med borgarebeväpningens! tschakoter knappast kunde motstå den verkan de gjorde när de kommo dammandes ned från andra eller tredje våningen. Huru skulle väl kronprinsessan, hvars hufvud blott var skyddadt af en lätt florshatt, oskadad kunna ha tillryggalagt en fierdingsväg under ett regn af slika projektiler? Afven de eleganta buketterna, hvars stjelkar döljas af tillspetsade kartonfodraler, hade kunnat, alldenstund spetsarne alltid i fallet vändas nedåt, blifva farliga nog. Derför: intet är så illa, att det icke är godt för något. Det är måhända blott det olägliga regnet, vi ha att tacka för, att vår prins och hans unga hustru undgingo de alltför djupa intryck, som lätt kunnat bli följden af det öfverväldigande bukettregnet. När det nästa gång skall regna — t. ex. på prinsessan Thyra — ber jag mina läsarinnor komma ihåg: att det endast är ett blomsterregn som är poetiskt. Ett bombardemang med urtakåstar, hör till de drastiska effektmedel, som blott böra användas, när dertill särskildt lämpliga personer — t. ex. preussiska prinsar — hålla intåg. — I Dagens Nyheder läses: En sockenfogde från en af provinserna, hvilken, likasom de af hans kolleger, som blifvit invalde i den deputation från landsorten som skulle uppvakta kronprinsen och kronprinsessan, önskade att medtaga sin hustru, hade den etur, att hans bättre hälft i afresans ögonblick blef illamående och icke kunde följa med. Vår man lät sig emellertid icke förbluffa af så litet. Han ville icke visa sig sämre än sina kolleger vid den furstliga presentationen och vände sig derför till en af sina vänner med anmodan om att få fåna dennes hustru. Vännen tillät detta, och sockenfogden infann sig mycket riktigt på Amalienborg med sin lånta fru. — Från Honmstutstiällningen i Göteborg berävtar G-.-P. följande anekdot: Några dagar innan konstutställningen afslutades stodo tvenne goda vänner framför en af de vackraste, ännu osålda taflorna. De der taflan skulle du köpa, bror!,, sade den ene. — Jag? Nej, hvarför det — Jo, se du har rå du — —: — Åhja, hvad råheten beträffar så .....v, började den andre smått kråmande sig, men afbröt sig Helt skamflat då vännenso gapskratt gjorde Honom uppmärksam på, till hvilken infam tvetydighet han i hastigheten gjort sig skyldig. — Öfver hastigheten hos insekternas vingar har man haft många funderingar. Marey har deröfver anstält direkta undersökningar, hvilka han meddelat i den franska vetenskapsakademiens Comptes Rendus. Härur vilja vi meddela några underrättelser. fan måste göra direkta mätningar af vingarnes hastighet, emedan man förut sökt leta sig till denna af den ton, som uppkommit vid insektens flygt, men dervid kommit till så höga tal af ända till sexhundrade svängfingar i sekunden för den vanliga flugan, att man ej ansåg det sannolikt, helst som man för den aldra hastigaste flygten måste tredubbla detta tal. Dessutom gåfvo andra insekter ännu större mängd svängningar. Detta föranledde en del naturforskare att påstå, att ljudet, som hördes, då insekterna flögo, frambragtes ge nom en särskild ljudapparat, oberoende af viug nes rörelse. Hr Marey fästade fast djurets bakdel i en fin tång, och då det sökte flyga, lät han dess ena vinge snudda vid en med viss hastighet kringgående, på sin yta sotad cylinder. För hvarje gång vingen vidrörde cylinderns yta, uppkom ett litet märke i sotet, byilka märken han sedan räknade, då problemet var löst, åtminstone så till vida, att djuret kan göra så många och sannolikt vida flera vingslag i sekunden, än cylindern utvisade. Äfven fann han, att antalet minskades, om man lastade vingen med en liten vigt; likaså i köld, eller om Ajuret tröttnade. . . Han fann, att den vanliga flugan gjorde 330 sväng vingar på en sekund, vattenbiet gjorde 240, arbetsby2t 190, getingen 110, malfjäriln 72, trollsländan 2. kålfjäriln N Äfven försökte han, hvilken figur vingspetsen bildar under flygten, och fann, att detta year en 8. Detta försök är läv. att göra efter. Han fästade ett litet guldblad vid vingspetsen och sat djuret i solen, då han fick se ex tydlig 8. Detta uc samma grund, som gör, att man t. ex. vid ett fyryerkeri ser en eldring, der endast en enda eller est par lysande ställen finnas. Ljusbilden stannar så länge qvar på ögats näthinna, att ett nytt intryck hinner ersätta det försvinnande, innan detta ännu helt och hållet förgått. Rättelser. I artikeln om Gefle läroverksbibliotek i lördagens nommer förekomma följande tryckfel: sp. 2, 3:e stycket i nedifrån, slutet står: på den fosterländska, läs: på den fosterländska och utländska; st. 2 nedifrån rau. 3 nedifrån, står; medelpunkten, läs: medelpunkter; rad. 7 nedifr. står: är ett munväder, läs: är mer än ett munväder; sp. 3, 2:dra st. rad. 7, 8 uppifr. står: användas för vinnande af utrymme, änd HaÖardelsvnderrätielser.