ifrån 1780-talet till sin 1815 timade död an: vändt hvarje ledig stund till anteckningar rö rande hufvudsakligen Gestriklands historiska topografiska och biografiska. förhållanden samlingar som, nedskrifna med hans utmärk vackra och flytande handstil, tillsammans upp: gingo till öfver 90 band och häften. Naturligtvis var dessa samlingars värde något ojemt och ej alla bland de olika ämnen han behandlat voro ens något så när uttömda. Mer hans lugna flit hade dock på månget område sammandragit upplysningar som säkert skola komma att saknas af blifvande specialforskare och isynnerhet af alla dem som framdeles vilja sysselsätta sig med Gestriklands historia i ett eller annat hänseende, Denna samling handskrifter utgjorde en förträfflig stomme till ett sådant provinsarkiv som de hvilka nu ferstädes är under bildning och hvilkas bevarande och ökande borde vara ett af läroverkens främsta ögonmärken. Bland de vigtigaste och mest omfattande af de gestrinska handskrifterna märka vi: Genealogiska tabeller öfver män från Gestrikland (108 fol. ark); Gesiriklands minnesmärken afritade (tills. 15 ark i fol. och 4:0); Diplomatarium gestricium, handlingar tjenande til-upplysning af Gestriklands fornhäfder ; Bibliotheca curiosa Sueo-Gothica, eller förteckning på sällsynta svenska böcker (2 olika exemplar å 64 ark 4:0o hvart); Förteckningar på svenska böckeriuppfostran och undervisning (T8 ark. 4:0); flere band biografiska anteckningar om gestrikar; Matrikel öfver bibliotekstjenstemän i Upsala 1621—1803 (54 ark 4:0); Gestricia illustrata eller strödda samlingar till en beskrifning öfver Gestrikland (45 ark 4:0); reseanteckningar och dylikt öfver Gestrikland samt för öfrigt en mängd uppsatser och påbörjade afhandlingar i ämnen af hvarjehanda art. I saknad af fullständig kännedom om de förhållanden som rådde under den olyckliga branden, kunna vi icke uttala något alldeles bestämdt omdöme om svårigheten eller lättheten att rädda någon del af denna särdeles för orten dyrbara boksamling. Men då elden icke omedelbart utbröt i det hus der hon förvarades, kan det icke annat än förondra hvarje utanför saken stående betraktare, att ej åtminstone handskrifterna blifvit bevarade. Ett par hundra sådana kunde af den förstkommande inkastats i säckar, inpackats i några trälårar eller slutligen, i saknad af hvarje förflyttningsmedel, utburits i bördor; och äfven i. värsta fall hade allt detta varit gjordt på högst en qvarts limma. Naturligtvis förutsätta vi, att man skulle vidtagit räddningsåtgärder, innan läroverkshuset stod i ljusan låga. . Emellertid är olyckan nu skedd; och det återstår endast den möjligheten att, vid våningarnas instörtande i buset, några fragment af samlingen, som ännu ej fattat eld, blifvit öfverhöljda af de nedrasande bjelklagen och sålunda måhända undgått förstörelsen. Vi veta ej om ännu några gräfningar på stället skett; men i händelse så ej är, vilja vi uppmana vederbörande till försigtighet härvid. De flera olyckstillbud och förluster som under senaste åren hotat eller drabbatnågra af våra. offentliga landsortsbibliotek — vi åminna utom ofvanstående om Carlstads brand, hvarvid endast en lycklig tillfällighet räddade läroverkshuset med det der förvarade biblioteket, och om det svåra-eldsvådetillbud, för hvilket Strengnäs bibliotek genom en handtverkares vårdslöshet för några år sedan varj utsatt, dervid äfven någon delaf den dyrbara paleotypsamlingen skadades -— mana till uppmärksamhet på ett par hittills så godt som förgätna omständigheter. Den första är vigten af att dessa merändels genom enskildas donationer, ofta af dyrbaraste slag, tillkomna eller ökade samlingar förvaras på ställen som erbjuda den största möjliga trygghet motl eldfara, helst i alldeles ensamt stående, omsorgsfullt uppförda stenhus, tillräckligt skilda fran det. omliggande granskapet för att ej, såsom nu Gefle läroverksbus, indragas i en möjligen timande brandolycka. Afven bör inom sjelfva det sålunda förvarade biblioteket och det hus, der det finnes, all möjlig varsamhet med eld iakttagas och,såvidt görigt, vatten alltid finnas nära till hands på ett eller annat sätt. Den andra frågan är af en ändå vigtigare och mer genomgripande art. Vi, anse nemligen,. att landsortsbiblioteken, med hvilka trots all försigtighet en olycka likväl lätt kan inträffa, icke forfaande böra vara förvaringsrum för handskrifer af vigt för hela vår vetenskapliga forskning, samt af vnika eller eljest högst märkiga gamla tryck och skrifter, hvilkas enda äta förvaringsplats är statens offentliga boksamling, kongl. iblioteket i Stockholm. Först vär kunna de göra forskarne och den bildade ulmänheten all den nytta som vederbör, och örst här förvaras de på ett sätt, som i hvarje all bjuder den högsta möjliga grad af säkeret. I spridda landsändar tillgängliga endast ör några få och oftast förgätna eller undanlolda, skola de äter i hufvudstaden, dit alla forskare och lärde måste resa, och under fullt ffentlig och kontrollerad vård blifva af verkigt värde och bilda länkar i de redan ojemörligt rikhaltiga samlingar kongl. biblioteket ger på den fosterländska litteraturens områden. Landsortsbiblioteken, hvilka i utbyte för et i allmänhet obetydliga fåtal böcker de ålunda kunde komma att afstå, borde erålla goda samlingar af allmänt nyttiga veenskapliga och litterära verk, dem de förut j egde, skulle härigenom lyftas till betydelen af verkliga anstalter för bildningssökande ch vetgirige, hvart inom sin landsända, ifrån tt ha varit blotta föremål för okunningheens gapande förundran eller någon resande orskares flyktiga besök, Med denna ailnännare uppgift borde de dessutom förena aa Mader bilda avi förR dat: gäredrilda Jand. Wed. rd Br re rt. ba had ff fr RE ENE