när vi komma iram till Malmö är det på samma sätt med det gamla. Ifall jag vill, kan jag inbilla mig att grannlåten är bestäld för min räkning, och genom äreportar och löfhvalf anträdes färden på svensk mark. Enkelheten var dock alltid en dygd i Svithiod, och dess blåa sjöar och djupa skogar äro dekorationer, som icke kunna öfverträffas af allt glitter i verlden. Lefve fosterjorden! Jag vet att du är och du blir hvad du var. Ack, jag vill lefva, jag vill dö i norden! Fr, H.