nomvandra grufvan och bringa luften på d farliga ställena i rörelse, ett ofta förfärlig arbete, då lamporna ej sällan slockna me små explosioner och de undersökande då må ste trefva sig fram i det svartaste mörke för att finna utgångarne. En af de största grufvorna är Gottes Segen, hvars schackt har ett djup till kollagren af 800 Leipziger-alnar. Till sjelfva botten är det alraminst dubbelt så djupt Emellan -.denna grufva och Neue Hoffnung har man åvägabragt en förbindelse. Måndagen den 2 Augusti hade bergsmännen, efter slutadgudstjenst i Hithaus, som vanligt gått ned och begifvit sig till sina platser, för att börja sitt ansträngande och farliga dagsverke, då plötsligt kl. half 6 på morgonen en väldig rökmassa med åsklikt dån slog fram ur schaktöpningen på Gottes Segem. Derpå insögs luften åter med våldsamhet, och omkring 10 minuter derefter kom en liknande rökpelare fram ur schaktet Neue Hoffnung. Alla på stället ofvanjords arbetande bergsmän blefvo förlamade af fasa. Schagende Wetter! De högre bergverkstjenstemännen kommo hastigt tilstädes, och kort efter ljödo de tröstlösa orden från de kunnigaste och mest erfarna personerna: Allt lif i de två grufvorna är utsläckt, ingen rädning är tänkbar! Fyra långa timmar förgingo, innan det för rök och giftiga dunster var möjligt att tränga ned i schaktet, och då man kom så lå ngt, visade det sig snart en sorglig bekräftelse med olykshändelsen, ty tre lik af personer, som befunnit sig nära nedgången, framdrogos förbrända och qväfda. Man igenkände i dem två signalgifvare och en arbetare. Emellertid strömmade en otalig folkmassa till platsen: alla bergverkets embetsmän, myndigheterna, ortens prester, nyfikna, men framföralt de, hvilkas män eller stöd varit dernere. Man måste tränga fram i grufvorna med den största försigtighet, för att icke spilla fler menniskolif. Det vanskligaste arbetet var dock att trösta den klapa skara, som ej blott hade sina kärastes rådöd för ögonen, utan äfven som följd häraf det djupaste, bittraste armod; ty bergsmännens vilkor är ytterst ringa: de hafva knapt hvad som måste gå ur hand i mun. Och denna skara var mycket stor, ty ötver 320 män, de flesta med familjer, hade fallit offer för bergdämonens vilda kraft. Längre fram på dagen inträffade ett militärdetachement från Dresden, för att med en vid kordong afspärra olycksstället, och sålunda fingo myndigheterna bätre tilfälle att upfylla sin sorgliga pligt. Femtio lik framdrogos, många nästan oigenkänliga till och med för deras närmaste. Ju djupare man framtränger. i grufvorna desto större bevis gitver ödeläggelsen på explosionens våldsamhet. Frågar man efter den närmaste orsaken till denna förfärliga händelse, hör man de sakkunniga uttala den åsigten, att den under de senaste dagarne inträffade höga värmegraden verkat hämmande på luftventilationen och låtit större mängd grufgas samla sig. Um det någonsin skall kunna anföras bätre och tydligare orsaker, är mycket tvifvelaktigt, ty de, som skulle kunna lemna uplysningar, äro alla döda, deribland äfven de två öfverstigare och två stigare, som skulle undersöka platsen. Enligt senare underrättelser än dem i ofvanstående korrespondens, hade man tils den 4:de om aftonen framdragit 269 lik. De förolyckades efterlemnade familjer räkna närmare 1000 personer. Deltagandet för dessa är almänt och stora insamlingar göras för dem. Konungen af Sachsen har ögonblikligt låtit utånordna en större summa för lindrande af den svåraste nöden, och bergverkens egare, frih. v. Burgk, har åtagit sig att tilsvidare underhålla enkorna och barnen.