tryckfrihetsmålet mellan rådmannen i Eskilstuna 0. G. Söderholm, och förre ansvarige utgifvarer af tidningen Garhla Fäderneslandet,, mureriarbe taren Dalhammar, hvilken då den åtalade. artikelr fanns i tidningen införd var dess ansvarige ut gifvare, men sedermera blifvit dömd och i häkte inmanad i följd af annat tryckfrihetsbrott, föl hvilket Dalhammar varit ställd under tilltal. Vic pårop af målet inställdes Dalbammar, åtföljd a Pevakaiog, Käranden hade å honom yrkat ansvar enligt fyr: olika alternativer. Den i målet utsedda nämnd hade i sitt utlåtande förklarat artikeln icke vars brottslig enligt de tre första alternativerna, mer deremot ansett den brottslig efter det fjerde, elle 3 12 mom. tryckfrihetsförordningen, och döm. des Dalhammear i följd deraf att böta 200 rdr och utgifva 103 rår i rättegångsersättning, hvarjemte det åtalade numret skulle konfiskeras, kommande utslaget, enligt stadgande i tryckfrihetsförordningen, att Svea hofrätt underställas. — Å rådhusrättens femte afdelning förevar i dag ett mål mellan andre aktuarien vid Stockholms rådhusrätt D. Silln och v. häradshöfding Asker Af den ingifna stämningen i målet, som upplästes, sedan båda parterna vid pårop inställt sig, inhemtades, att sedan, under en föregående rättegångsdag ett mål å samma afdelning förevarit mellan ingeniören Loberg och Sillen, i hvilket den förre angifvit den senare för kränkande ttlåtanden, dervid bland andra personer löjtnant Nordström hördes såsom vittne, skulle v. häradshöfding Asker till löjtnant Nordström, sedan Nordström utkommit i rättens yttre förmak efter målets slut, hafva fällt det yttrandet, att vittnena blifvit tummader. Detta yttrande ansåg hr Silln hafva gällt sig och derför åtalat hr Asker. Denne svarade på stämningen, att han visste, att käranden vore aktuarie hos rådhusrätten, kanslist i riksgäldskontoret och sakförare, samt sålunda hade era befattningar, men hr Asker hade icke hört att hr SillÅn fungerade såsom stadsfiskal, hvarför, då allmän åklagare endast för ifrågavarande yttrande till tredje person, för den händelse det blifvit fäldt, hvilket Asker bestred, kunde vara berättigad föra talan mot honom, han ej ansåg Silln dertill behörig. ! Hr Silln genmälde att han lemnade hr Askers vältalighet åt sitt värde och förklarade, att han ansåge det af Asker fällda uttrycket riktadt emot sig, hvaremot Asker fortfarande bestred Sillens behörighet att föra talan i saken. Efter en stunds öfverläggning meddelade rätten det beslut, att som hr Silln ansett sig genom det hafda yttrandet förolämpad, ogillades Askers invändning, mot hvilket beslut denne anmälde missnöje. Asker tillkännagaf derefter, att löjtnant Nordström sjelf vore tillstädes och begärde att få honom hörd, hvilket Silln bestred, och meddelade rätten, efter hållen öfverläggning, det beslut, att den ej fann anledning hafva förekommit att bifalla löjtnant Nordströms hörande. . Målet uppsköts härefter, på kärandens begäran, till annan dag, då käranden skulle förebringa bevisning. — Stöld af en plånbok. Örebro den 4 Aug. I lördags afton hade f. d. riksdagsmannen Lars Persson från Westvalla i Fellingsbro socken, under det han sällskapade med trenne bekante Örebrovänner, förlorat en plånbok med inneliggande något mer än 1300 rdr. Han saknade den likväl ej förr, än densamma helt beskedligt kom tillbaka, transporterad af en poliskonstapel, men den befanns då ej innehålla mer, än några värdelösa papper. Ifrågavarande konstapel hade af några fruntimmer blifvit underrättad om, att de gifvit akt på, hurusom en kakelugnsmakare Engvall skulle ha-gömt något, liknande en plånbok, i gräset på jernvägsgatan, snedt emot gasverket. Då platsen undersöktes, fann man äfven plånboken derstädes, och vid nogare efterseende utröntes af dess innehåll, att den tillhörde Lars Persson, hvilken i rusigt tillstånd blifvit af en af vännerva ledsagad till dennes hemvist. Först då Engvall om en stund kom efter och begärde återgäldande af utlagda penningar för gemensamt intagen förtäring, kom Lars Persson under fund med, att plånboken var borta. Det öfverenskoms nu mellan de båda närvarande vännerna, att kroppsvisitation skulle företagas; men hvad som ej blef öfverenskommet kr förband, var den batalj som mellan dem uppstod, så godt som SL Vg DE ve Då denna batalj utkämpades, ände konstapeln med plånboken, och Engvall måste nu göra sällskap med honom först till vaktkontoret och sedan till cellfängelset, der han afbidar vidare ransakning. Den tredje af vännerna, en hästhbandlare, reste med söndagens iltåg till sydigare orterna. i