118 Faltenverg xekommenderade Ar Dergström, såsom en person, hvilken i åratal med stort nit deltagit i kommunala värf och särskildt--såsom stadsfullmäktig uppfyllt sina åligganden på ett utmärkt sätt. Han vore dessutom, såsom enskild man, en redbar person ;samt framstående yrkesidkare. Nya rop, öfvervägande nej, hvarföre ordföranden förklarade meningarne delade. Hr Dufvas namn mottogs med nästan enhälliga ja-rop. Frih. Focks med nejoch ja-rop, hvilka senare af ordföranden förklarades, enligt hans uppfattning, öfvervägande. Enligt referentens uppfattning voro nej-ropen öfvervägande. Frih. Gripenstedt erhöll betydligt öfvervägande ja-rop. Hr Hierta nästan enhälliga ja-rop. Hr Kinmanssons namn mottogs med blandade nejoch ja-rop, hvilket af ordföranden tolkades så, att flertalet ropat ja; men enligt referentens och fleres uppiattning vVoro nej-ropen betydligt öfvervägande. Hr Lindhagens namn uppropades. Mycket starka nejrop. Oroföranden förklarade, att meningarne i afseende på hr Lindhagen syntes mera delade än vid hr Kinmansons namn, dock förmälde sig ordföranden ha hört många röster i sin närhet ropa ja. Hr Lefflers namn föredrogs. Hr Staaff begärde ordet, anförande, att då man hehagat nämna hans namn, ville han agifva, att han skulle funnit sig hedrad s det och af alla krafter sökt motsvara detsamma, om valet något så när enhälligt fölle på honom. Men då han funnit. att en annan skolman, hr Leffler, som på ett hedrande sätt fyllt sin plats såsom representant, fortfarande ifrågasattes, och han befarade att om både hans namn och hr Lefflers ifrågakommo, ensröstsplittring kunde uppstå, genom hvilken skolan icke erhölle någon målsman, förklarade -hr Staaff sig beredd att helt och hållet afgå. Hr Friestedt höll nu ett föredrag, hvari han under mycket patetiska utrop talade om vigten att barnen blefve i skolan mottagna med öppna armar, och ej med en formlig karbas; att det vore nödigt tänka varmt om det unga hjerta, som skulle träda ide äldres fotspår. (Skratt.) Det var nödvändigt att de unga togos emot i skolan i lärarnes öppnade famn; ty det lät så obehagligt höra: pappa och mamma kör mig i skolan o. s. v. (Skratt.) Ordf. förklarade, att han ansåg sig böra föredraga hr Lefflers namn i den ordning det . förekom på den nu ifrågavarande listan, och att man sedermera fick tänka på de af dr Sohlman föreslagna kandidaterna. Hr Lindbom trodde, att såväl hr Leffler, som hr Staaff kunde ifrågakomma, då det vore nödigt att i kammaren få så mycken intelligens som möjligt representerad till motvigt mot landtmanvnaintresset. Vid härefter framstäld proposition angående hr Leffler hördes blandade jaoch nejrop, men förklarade sig ordföranden anse propositionen med ja besvarad. Hr Lundströms namn emottogs med öfvervägande nejrop, och sade sig ordföranden anse tankarne delade. Vid upprop af hr Lindbergs namn upp; trädde åter hr Friestedt, yttrande, att ivdustrien borde ligga församlingen varmt om hjerstat, ty det var derpå vi lefva och andas. (Skratt.) Hr Lindberg gaf många bröd och borde icke dragas från det värdefulla kallet, utan borde man låta honom vara, samt söka någon annan värdig individ o. s. v., slutande hr Friestedt med, att på det varmaste bedja församlingen låta hr Lindberg hvila och vara i fred; ty ingenting .vore. nyttigare än att lemna arbetsgitvare i fred 0. s, v. (Skratt.) Hrr Malmsten och Wallenberg förordade herr Lindberg) såsom en man at folket, som genom egen duglighet arbetat sig upp till hvad han var. Ville man hedra arbetet, borde man välja bonom. Men han hade, såsom hr Wallenberg yttrade, ett fel, som man hade svårt att förlåta; han hade varit sin egen lyckas smed. Fil. dr Nyström förordade äfven hr Lindbergs kanditatur, helst hr L. genom sin sociala ställning stode nära folket och kände j. dess .behof, I Första kammaren må — yttrade tal:n — embetsmän, militärer och prester inväljas, men i den Andra måste, enligt .omständigheternas kraf, det öfvervägande an-! talet representanter vara män af folket. Bland andra för det egartliga folket vigtiga frågor vore fullständig religi ilet, och såväl för denna som för andra angelägenheters skullropar folket, att det vill vara representeradt af de sina, ej af embetsmännen, dess herrar. Hr Lindbergs namn mottogs nu med öfvervägande ja-rop. r Sjöbergs hamn möttes af så starka nej-rop, att ordföranden sjelf förklarade hr Sjöbergs kandidatur vara föremål för mycket delade åsigter. Hr Svanberg? frågade ordföranden. Inten-. siva nej-rop. Ordföranden: Jag kan ej bestämdt säga, men nog tror jag, att nej-;. ropen äro öfvervägande.x ; Man öfvergick nu till den af hr Rubenson . inlemnade, af distriktkomiteernas delegerade :; uppgjorda listan och uppropade de namn; som den ej hade gemensamma med de båda föregående. Först kom således hr Cederschiölds namn, som mottogs med starka nj-rop, äfvenledeshr Ditzingers. q Hr L. J. Hierta begärde ordet. Han ville, sade han, förorda hr Ditzinger. Talarens kännedom om hr Ditzinger sedan de riksdagar, denne bivistat, vore, att han med stor i blygsamhet förenat stor reda i framställningssättet samt verksamt deltagit i behandlingen af de frågor, hvars lösning ej så mycket fordra öfverlägsen statsmannatalang som ej mer! sundt vett och god vilja. Att hr Ditzinger ; efter sin första riksdagsperiod ej blifvit omvald, trodde talaren ha berott på hans egen i önskan att, för skötandet af sin ekonomi, någon tid blifva befriad från riksdagsmannagöromålen. Medan talaren hade ordet, vilie han i helt kort yttra sig för sin egen del. Det vore af.den största Vigt, att från städerna valdes representanter, hvilka kunde: stå emot det parti, som vid senaste riksdagar uppstått, och hvilket satt den enskilda fördelen fram-; för det allmännas bästa. Det vore en pligt att motverka denna riktning, som landtmannanartioet inslasit. och som bland annat rö