Rättegångs-7 och Polissaker. Mordförsöket mot öfverbaningeniören Lindenerona. I dag fortsattes i poliskammaren förhöret med den för detta brott tilltalade jernvägsarbetaren Petter Ohlsson. Såsom förut blifvit nämndt, aflossade Petter Ohlsson, gående 3 å 4 steg bakefter hr Lindencrona, skottet, hvilket träffade hr Lindencrona i ryggen, med den påföljd, att flera stora hagel inträngde i kroppen. Hr Lindencronas tillstånd lärer vara oförändradt, och fara för lifvet anses icke för handen. Någon läkarrapport inkom emellertid ickei dag till poliskammaren före sessionens slut. Petter Ohlsson är en medelålders, -undersätsig och starkt bygd karl med grofva ansigtsdrag. . Till hvad förut blifvit berättadt om honom kan tilläggas följande: Han har i omkring 18 år varit anställd vid jernvägarne och de senaste 9 åren å banan närmast Stockholm. Vissa tider under de första åren förtjenade han ända till 3 rdr om dagen, och synes hafva åtnjutit sina förmäns förtroende, ty att han utsågs till förman. Men Olsson kunde icke bibehålla det vunna förtroehdet. Han blef mindre ordentlig i sin tjenst. I följd så väl deraf, som de nedsatta arbetslönerna minskades hans aflöning först till I rdr 84 öre, och sistl. vår, då en stor del af arbetsstyrkan indrogs, erbjöds Ohlsson liksom många andra arbetare 1: 36 om dagen, På förekommen anledning blef Ohlsson slutligen afskedad den 21.i denna månad. Skulden dertill, liksom till den minskade aflöningen, tillskref Ohlsson i sitt oförstånd hr Lindencrona, till hvilken Ohlsson derföre fattade agg. I afsigt att hämnås köpte han förl. lördag se han gått ett par dagar förut och suddat på krogarne, en pistol med nödigt tillbehör af grofva hagel och sistl. måndag, efter att ha tillbringat natten i Djurgårdsskogen, der han laddade pistolen, begaf han sig omkring kl. 7 på väg till staden. Stärkt af förtärdt bränvin, styrde han sina steg till Götgatan, der han visste att hr Lindencrona skulle passera fram mellan kl. 8—9 på morgonen på väg till jernvägsbyrån. hisson uppgaf vid förhöret i dag att han icke haft för afsigt att döda hr Lindencrona, utan endast skada honom. För andra jernvägsarbetare hade Ohlsson yttrat, att han skulle passa Rn och ifva Lindencrona bondstryk; men under den tid an varit anställd vid jernvägen hade icke något passande tillfälle härtill erbjudit sig. Vid sitt gripande lärer Ohlsson visat mycken fräckhet och yttrat sig med trots om sitt grafva brott, men han synes nu genom de allvarliga föreställningar, polismästaren Östlund gjort honom, kommit på andra tankar samt inse det usla och nedriga i sin handling. Enligt hans föreställning hade hr Lindencrona haft makt,, såsom Ohlsson yttrade sig, att bestämma aflöningarne, och tillskref han honom nedsättningen deri. Polismästaren visade Ohlsson, att detta icke berott af öfverbaningeniören, som handlade enligt högre vederbörandes order, hvilket Ohlsson också nu tycktes fatta. För öfrigt sade sig Ohlsson hafva drifvits till gerningens begående mindre af hämdkänsla än af-nedslagenhet öfver sin egen, samt hustrus och barns bekymmersamma ställning. Att Ohlsson vid gerningens begående handlat under inflytande af den själsdomning och liknöjdhet, som följt efter flera agars fortsatt suddande och supande, hvarunder han gått omkring i staden på krogarne, lemnande sin hustru och sina tre barn, hvilka bo i grannskapet af Tumba, åt sig sjelfva, är antagligt. Under sitt uppehåll härstädes hade han icke haft någon bostad. utan legat ute om nätterna. För afbidande af läkarbevis, rörande hr Lindencronas helsotillstånd, uppsköts ransakningen till annan dag. Fickstölder. I folksamlingarne omkring kongl. slottet föröfvades i går åtskilliga fickstölder å icke oansenliga belopp; deribland en från en finsk resande ä 348 finska mark i 100och 24-markssedlar och 300 svenska rår i 100 riksdalerssedlar.