och det yngre beboddes af den tappre Niel: Bagge, som var anförare för jutarne, då de gjorde uppror mot drottning Margaretas far Valdemar Atterdag. Det yngre Hald ned. refs af drottning Margareta, och materialerne povändes till byggandet af Viborgs doma. När man från Viborg kommer ut till lägret träffar man först på en ekskog, och det är: skygd vid branten af denna, som lägret hal sin plats. Utsigten från lägret är äkta jutländsk, och man ser ut öfver en stor jordyta; i förgrunden ligger herregården Hald, det tredje Hald; i midten en långsträckt sjö med skogbeklädda stränder, och i bakgrungrunden väldiga ljungbackar. Den första delen af lägret har tält för ett regemente dragoner och något artilleri, och hästarne stå här liksom vid Chålons ute natt och dag för att vänjas atttåla klimatet. Det är utom allt tvifvel, att våra härdiga jutska hästar med lätthet fördraga denna behandling, så att de godt lämpa sig för krigsbruk, om de också icke äro goda spriogare. Hufvudmassan af lägret utgöres af fotfolksafdelningen, som uppgår till ungefär 9000 man. Vi ha här tälten indelade i gator, ett kompani vid hvarje gata. De tio första tälten bebos af kompanichefen, som har sitt tält ensam, och aflöjtnanterne, söm bo 2 å 3 tillsammans. I de öfriga bor manskapet, hvaraf ungefär 12 ligga i samma tält. För öfrigt äro tälten goda och ha trägolf och madrasser. Vid ändan af hvarje gata finnas hus och tält åt marketentare, stora öppna kök, i hvilka maten tillredes åt manskapet, samt matbord, hvilka stå i fria loften. Under brädtak ha remingtonsgevären, dessa ypperliga vapen, med hvilka man formligen klemar, sin plats. Vid kanten af ekskogen finnas tält för de högre officerarne, mattält för officerarne, försäljningslokaler för vin, tobak, sodavatten o. s. v., ja der är till och med en bod, hvari man säljer småböcker och visor. Här är äfven platsen för nöjena, och man kan på detta ställe nogsamt ge, hvad den danske soldaten kan tåla vid; efter en dag, full af mödosamma marscher och springande uppoch nedför ljungbackarna, har Jens ännu krafter till att löpa omkring, ha upptåg för sig, hoppa bock o. s. v. Jag tror icke, att preussarne, hvilka jag såg under ockupationen år 1864, skulle kunna göra honom det efter! Då jag icke är sakkunnig, kan jag icke meddela något om öfningarna och hvad dertill hör. Jag vill blott säga, att tonen både bland officerarne och manskapet nu är helt annorlunda än ifjol. Då hörde man oupphörligt klagas öfver hettan, öfver marscherna 0. s.V., men detta hörs nu icke af. Alla äro belåtna och märka, att allt göres för att underlätta arbetet, men också allt — för att lära något. Stort beröm härför tillkommer öfverbefälhafvaren, den efter den olyckliga Alsaffären bekante general Steinmannp såväl som hans stabschef, öfverste Ankiet: Måtte nu äfven sinnesstämningen vara lika god, när dagen kommer. . ij Vid ett besök i lägret bör man icke försumma att bese herregården Hald. Den är obestridligen oansenlig, men har varit bostad åt en i Danmarks historia namnkunnig man, nemligen statsministern Höegh Guldberg, som störtade Struensee. Man har dömt honom skarpt, derför att han tillät, att Struensee rättades, och derföre att han satte sig emot vöndernas frigifvande; men det skall aldrig slömmas, att han hade den förtjensten att vara dansk midt i landets värsta tyskhetstid. de nu förfallna rummen lefde Höegh Guldberg från 1802 till 1808, och här har han ysselsatt sig med studier och meditationer tver denna verldens fåfänglighet. Freese RES Rn