Grefoe Kostia. Roman af Victor Oherbuliez. Öfvers. från franskan af C. J, Backman. (Sthm 1869.) Det ideella eger obegränsad makt att omskapa menviskohjertan och gestalta de yttre ödena — se der i två ord kärnan af Cherbuliez roman, hans för sex år sedan utgifna förstlingsarbete. I tron på sanningen af denna tanke är författaren entusiast, och det är denna ungdomliga glöd, som af hans bok gjort ett poem, om man så vill, fullt af sedligt allvar på samma gång det flödar af den rikaste och mest lefvande fantasis gåfvor. Det är berättelsen om en ung forskare, som af lifvet lärt sig blott det goda, det sanna, och hvars hjerta bevarat hela den första ungdomens eld och renhet, om hans uppträdande midt i en krets af förhållanden, gestaltade af lidelser, af dunkla och hemska öden, och om hans kraftiga ingripande för att bringa sedlig halt och klarhet i dessa. Den slöja af hemlighetsfullhet, författaren bredt öfver begynnelsen af händelsen, och hvars täta veck först småningom och med konstnärlig beräkning lyftas, bidrar utan tvifvel i hög grad att fästa läsarens intresse vid händelsen; men i främsta rummet fängslas han af den hänförelse för lifvets högre makter, som andas från hvarje blad af boken. Författarens yppiga fantasi har rikt utbroderat arbetets grundtanke och stundom måhända, i sin sträfvan efter effekt, varit för litet nogräknad om medlen. Den franska nyromantikens rustkammare har fått släppa till ej så obetydligt af sitt gamla välkända förråd: åldriga slott, hemska nattvandringar, gräsliga tyranner och dylikt. Men författaren har förstått att upputsa de något rostiga vapnen och isynnerhet att använda dem : med sådan smak, att vi åtminstone utan motvilja återfinna dem, Och — hvad som i alla fall är hufvudsaken — han har återfört hela denna apparat till hvad den bör vara: medel, form, ej ändamål. För honom gäller det ej att uppjaga läsarnes inbillning eller visa sin virtuositet i gräslighessceners skildrande, utan han vill teckna menniskan i hennes eviga kamp med lidelserna och brottet, han vill låta oss se, hur det sedligt stora förmår till slut underkufva och oskadliggöra detlumpna och det onda. I karaktersteckningen råder här en förvånande styrka, på samma gång en del drag vittna om författarens nybörjarskap. Men mästaren röjer sig till och medi felen. Grefve Kostia, bändelsens hufvudfigur, är en originell och djupt tänkt individualisering af den ryska aristokratien, sådan hon gestaltat sig under inflytandet--af den europeiska odlingen: på ytan bildad och till och medi stånd af den vidsträcktaste lärdom, men i grunden ännu bevarande traditionerna från det österländska barbariets dagar. Lifegenskapen och dess verkningar ha äfven ett par väl genomtänkta representanter i den skicklige läkaren, Vladimir Paulitsch, hvars oförsonliga hat mot Kostia Leminoff utgör handlingens första rörelsemoment, och i den trogne; tystlåtne Ivan. Stefan eller Stefana skall visa oss de ljusaste sidorna af det slaviska lynr dess sega motståndskraft, dess lifliga, ni barnsliga entusiasm och dess rörliga fantasi; och trots en eller annan öfverdrift har det också lyckats författaren att af denna figur bilda något i hög grad intresserande och! egendomligt. Gilbert och hans ryska motstycke, popen Alexis, framställas med lika mycken konst som de föregående. Gilbert är, som vi nyss nde, den som uppbär ar-, betets grundide, oc. han ; svärmeri för det sköna och goda inger ren lika mycken kärlek, som hans skarpa omdöme, hans handlingskraft och förmåga att i hvarje mo