UTRIKES. FRANKRIKE. Tidningarne sysselsätta sig mycket me Durands val i Perpignan i depart. Östra Py reneerna, hvilket den 2 och 3 dennes me stor häftighet angreps af oppositionen. Jule Simon uppträdde, såsom bekant är, på ven sterns vägnar. Han beskyllde regeringen tjenstemän, såsom prefekten, mairer m. fl. at genom hot ha afskräckt valmännen från at rösta på motkandidaten Emanuel Arago oc påstod, att Durand sjelf skulle ha mutat val männen med penningar, fri traktering me mat och dryckesvaror o. 8. v. De upplys ningar, han meddelade om valet, föranled de stark rörelse i salen. Departemente Östra Pyreneerna drabbades, sade Jules Si mon, efter statskuppen år 1851 hårdt af re geringsmakten, i det att Bö7 personer blefv dömde att deporteras till Cayenne. De flest af dem återkommo väl sedermera, men min net af dessa mäns sorgliga öde har bibehållit sig i hela departementet. Den 21 Ma (3 dagar före valet) innehöll departementet: officiella tidving en artikel, hvari det antyddes, att valmännen Jätteligen kunde ädrags sig en ny deportation, ifall de valde den radikale Arago. Kasten en blick pa edra hustrur och barn — hette det i denna artike — och tänken efter, om I ätnu en gång viljen skiljas från dem Ja, det påstods till och med, att fartyg skulle hållasi beredskar för den händelsen, att Arago blefve vald Vidare följdes Arago — försäkrade Jules Simon — vid hvarje steg, han tog i Perpignan, af gensdarmer, som sutto i Durands enskilda vagn och läto föra sig omkring af Durands ombud. En af valmännen hade berättat, att han hade fått 50 francs för att rösta för Durand; en annan påstod, att man hade hotat honom med deportation, om han röstade för dem, hvilkas program vore mord och plundring En restauratör hade förklarat, att han i tre dagar hållit öppet bord för Durands valmän, och att denne hade betalat räkningen; en limonadförsäljerska hade sålt för 1300 francs dryckesvaror, likaledes för Durands räkning; på cafceerna hörde man allmänt ropet: Det är Durand, som betalar! En person vid namn Artes, som värfvade röster åt Arago, blef bjuden 6000 francs, om han ville afstå derifrån. Dessa och en mängd dylika uppgifter beledsagades af venstern med larmande utrop och uttryck af förvåning. Måhända låg det någon öfverdrift i Jules Simons beskyllningar, då han uppträdde alldelez oförberedd, men betecknande för denna diskussion är det dock, att lagstiftande kåren, trots uppmaningar af några af högerns talare, lät honom fortsätta sitt tal till slut. Blan dem, som uppträdde mot Jules Simon, var deputeraden Peyrusse, hvilken protesterade derföre att angreppet mot Durand skett utan föregående meddelande till vederbörande byråafdelning, som hade att granska hans fullmakt. Peyrusse ansåg detta förfarande vara en öfverrumpling. Då han tillade, att kammaren under dylika omständigheter år 1863 icke hade dragit i betänkande att stadfästa oppositionsmedlemmen Lanjuinais val, utbrast Gambetta: Ja, stadfästen Durands val! Gån bara modigt på! hvarpå presidenten Schneider anmanade talaren att moderera sina uttryck, ty om vi skola begynna på detta sätt, är det svårt att säga, hvarthän vi slutligen skola komma. Plenum den 3 dennes slutade med Peyrusses upprepade förklaring, att underafdelningen i den byrå, som skulle granska Durands val, ända till den 2 dennes varit fullkomligt okunnig om, att olagligheter skulle ha begåtts vid detta val, och att ingen allvarsam invändning hade gjorts mot detsamma. TLagstiftande kåren beslöt derpå, att den Durandska valfullmakten skulle återremitteras till byrån. ; IA Sjelfva presidenten Schneiders valfullmakt kom derefter i fråga. Under diskussionen derom förde Leroux ordet. Två protester kade ingifvits mot Schneiders val, men byrån hade dock ansett fullmakten vara giltig. Häremot uppträdde Estancelin, som i ett längre anförande klagade öfver de officiella kandidaterna och förvaltningens inblandning i valrörelsen, emedan just i Schbueiders valkrets myndigheterna visat sig särdeles ifriga. or NONRESTEEENS NTE STRESS ROSSET