som lysgas, vatten, polis, gator, skolor, kyrkor, le klockare o. 8. v. synas billigtvis, helst då je för allt sådant få betala der de verkligen vi8tas, böra slippa betala der de icke vistas, utan att i och för en sådan billighet anses hafva äfven a förlostiga sina politiska rättigheter i hemndet: Uti 3 9 talar lagstiftaren om den, som är förunden enligt 340 att till kommunen erlägga skatt, och i 8 40 om att hvar och en medlem af kommunen är dertill i allmänhet skyldigs. Månne han med förbunden och skyldig, menar alldeles ett och samma? Hvarföre bytte han då on ord? Men, i alla fall, om lagstiftaren verkligen velat dermed utesluta svensk tjensteman å utländsk ort från rättigheten att i val af stadsfullmäktige deltagay ensamt på den grunden att denne tjensteman frikallats från vissa kommunalutskylder-så länge han qvarhölls utrikes; så hade väl lagstiftaren uttryckt sig uttryckligare om förlusten, att densamma vore ett straff för icke-betalningen; i stället att lydelsen nu är sådan; att den som så uttyder ordet förbunden, måste uttyda det alldeles på samma sätt äfven om Honom, hvilken tilläfventyrs frivilligt erlade dessa afgifter, oaktadt de enligt lagens tydliga ord icke ens kunna honom debiteras. Huru lätt hade det icke eljest varit att skrifva må vara fris, i stället för: skall vara friv; att uttryckligen betona att rösträttigheten förlorades endast i händelse af icke-betalning, eller att åtminstone lemna valet fritt åt delinqventen! Men, återigen, en sådan afsigt hos lagstiftaren förefaller absurd af ett annat skäl. Hvarför skulle från rättigheten att rösta mera uteslutas en svensk tjensteman utrikes anställd, än en svensk tjensteman inrikes anställd, eller annan svensk, som för sitt nöje tidtals vistas utrikes, men dock, när helst han behagar, obehindradt reser hem och röstar. Om de begge, under vistandet utrikes, helt naturligt äro genom frånvaron (9 24) HKindrade att utöfva rösträtten och deraf beroende andra medborgerliga rättigheter, så fortfara dock tvifvelsutan äfven begge att under vistandet utrikes innehafva och ega (R. 0: 14 och 19) dem: Har nu den ifrågavarande f. d. tjenstemannen under sitt vistande utomlands egt gin rättighet, så har den endast varit hvilande under vistandet i otlandet eller på sin höjd så länge uppdraget i utlandet varade; men inträder deremot iverkande kraft så snart uppdraget och frånvåron upphört, hvilket skedde i början af April detta år. Egde han rösträtten förut, borde ock redan förut vär:t i röstlängden upptagen; var han af förbiseende uteglömd, hade han vid första påminnelse måst deri införas. Att han icke blifvit det, ännu i Juni månad, kan icke vara utan allbetydelse för Sverges öfriga i utlandet anställda embetsoch tjenstemän. Att desså icke äro så särdeles talrika; betyder dervid intet; deraspolitiska rättigheter äro för hvar och en bland dessa lika heliga soni för andra medborgare, och alltså lika okränkbara. Frågans betydelse stegras ga R. 0. 819, som gör valbarheten till andra kammaren beroende af huruvida man enligt -14 eger och minst ett år näst före valet egt välrätt inom kommunen. Att 8 14 vid tillerkännandet af valrätt begagnar ordet bosatto är väl endast en af de många inadvörtenserna i ordalagen; så att dermed icke afsetts att kullkasta hvad k. förordningen öm kommunalstyrelse i Stockholm kallar röstberättigad medlem-af kommunen, en som är der irantalsskrifvem eller till och med utan mantalsskrifning der blifvit påförd bevillning.. : Valbarbeten till första kammaren för dessa utlanuet anställda svenska tjenstemän, så snart de erlagt beyvillning efter minst 4000 rårs årsinkomst, är mycket tvärsäkrare enligt nu gällande OFdaly delser, än valbatbeten till den andra, ja än valrätten till-stadsfollmäktige! 4 Posthumus.