institutet, för hvilka vigtiga inrättningar h Rubenson lemnar en utförlig redogörelse. folkskolorna har lärjungeantalet ökats å från år; 1862 var skolbarnens antal 2456; å 1867 hade det stigit till 5321. Lärarekraf. terna i Stockholms folkskolor hafva unde senaste terminen utgjorts af 28 lärare och 124 lärarinnor. Qvinnans förtjenstfulla verksamhet vid barnaundervisningen framstår häl i sin vackraste dager. Hvad Stockholms folkskola beträffar, har det största antalet af dess lärarinnor dels utgått från en mönsterskola, som fanns i hufvudstaden under åren 1863—65 och dels bildat sig sjelfva genom trägna studier och brinnande lust för sitt kall I fråga om skolmaterielen anför förf. att en berömd schweizisk lärd, dr J. Frey, som å senaste verldsexpositionen i Paris uti svenska afdelningen för skolmateriel såg prof å densamma, i ett af honom utgifvet arbete yttrat, att den svenska skolbänken representerar ett system, som har många fördelar och förtjenar allt erkännande,. — Att beskrifva slöjdskolan i Stockholm, yttrar hr Rubenson på tal om denna storartade institution, är detsamma som att tala om ett nytt utvecklingsskede för vår yrkesbildning. Det är ett utaf de mest glädjande tidens tecken, med fästadt afseende derjemte å de numera i snart sagdt hvarje stad uppstående arbetareföreningarne — att skolor som denna finnas och omfattas såsom nu är fallet af just denna klass, hvilken tillförene ej varit i tillfälle att tillgodogöra sig af kunskapens frukter. Härigenom är möjliggjordt för arbetets barn att, sedan de slutat undervisningen i elementaroch folkskolorna, få fortsätta att inhemta de kunskaper, som numera äro oundgängligen nödvändiga för att dana dem till skickliga arbetare och nyttiga .medborgare. Det uppväxande slägtet, som såunda handledes in på arbetets fält, erhåller derigenom den allmänna bildning, hvilken ti. den ovilkorligen fordrar af hvarje medborgare, som vill göra sin röst gällande, då lanlets stora frågor komma till afgörande. Andra afdelningen af hr Rubensons ar,ete, deri förf. skildrar sin vistelse i S:t Peersburg, innehåller åtskilligt som för flertalet vf svenska läsare torde ega nyhetens behag. Den välvilliga och nästan utan undantag tarkkt optimistiska uppfattning af ställningar och förhållanden, som hos förf. är en utnärkande egenrdomlighet, förnekar sig ej eller i hans slutomdöme om ryska nationen: I och med lifegenskapens upphäfvande har tt jättesteg tagits, och om ej den nuvarande ;enerationen, uppfostrad -i de slaviska bereppen, förstår att tillfullo uppskatta friheen, skall dock ett kommande slägte helt säert bättre än fäderna tillgodogöra sig denamma, så att landet ej, såsom nu är fallet, ehöfver ligga i dvala. Fria mäns armar kola i en framtid framdraga skatterna ur ergens inre, uppoåla de omätliga jordområlena, fälla träden, som nu få ruttna i de jupa skogarne; i få ord: ett medel, som nabbare än allt annat befordrar denna uteckling, äro de lättare kommunikationerna, cb dessa utbreda sig i czarriket med otrölig astighet; om redbarhet, upplysning och bilding ginge lika fort i deras spår, skulle snaare än man tror det genomgoda och fredga ryska folket intaga en aktad plats vid dan af de öfriga eu:opeiska folken.