SVYAT 6 SS VRVRTE RUSPESVURESENH Tillbakablick på första skandinaviska konstnärsmötet. . Tankeh att samla den skandinaviska nor dens konstnärer och konstvänner för utbyt af tankar och för knytande af personlig bekantskaper har genom det nu afslutad första mötet visat sig vara synnerligt lyck lig och fruktbriogande, och det initiativ denna riktning, som utgått från Göteborg inbjudare, tillhör således antalet af dem, sor förtjena samtidens fulla erkännande och tack samhet. I1dens icke blott riktighet utan ut förbarhet, praktiskt ådagalagd redan nu har dessutom vunnit den fullkomligast bekräftelse genom det nyss slutade mötet förslag om ett nytt sådant i någon af detr ländernas hufvudstäder. Vi lägga särskild märke till detta beslut derföre att det är hög grad egnadt att på ett särdeles vigtig biuråde af nationel odling väcka och stärk: den känsla af ömsesidig solidaritet och förening, som är nödvändig för nordens folk om. de skola kunna värdigt häfda sin plats i den allmänna europeiska utvecklingen. En omständighet, som måste glädja hvarjc vän af den nordiska konsten, är att detta möte, som till sin karakter väl egentligen val ärnadt att blifva ett diskussionsmöte, egnadt åt utredandet af de framställda frågorna, likväl i mer än ett hänseende ledt till jemförelsevis praktiska resultater. Vi anteckna här de beslut i sådant hänseende som mötet fattat, och hvilka samtliga, om de blifva satta i verket, skola lända till konstens och en enig nords fromma. Mötet beslöt: 1) att ingå med ansökningar till regeringarne i Sverge och Norge samt Danmark om höjande af statsmuseernas anslag förinköp af svenske, norske och danske konstnä rers arbeten, så att Sverge för tillskottet inköper norska och danska konstverk, och så vidare; 2) att förorda bildandet i Stockholm af en förening för våra fornminnesmärkens bevarande, hvilken, i likhet med de i Norge och Danmark redan stiftade, skulle verka för uppdagandet, aftecknandet och beskrifvandet af våra äldre konstminnesmärken och genomföras ungefär på likartade grunder som svenska fornskriftsällskapet. 3) uttalandet af den önskan att de särskilda konstföreningarne i Stockholm, Kristiania och Kjöbenhavn måtte fästa afseende vid det förslag, som konstföreningssektionen för mötet framlagt i syftning att hos allmänheten i hvart af de nordiska länderna verka för en allmännare kännedom och spridning af de båda andra ländernas konstnärsarbeten. Detta förslag innehöll: att hvardera af de tre konstföreningarne måtte ställa ett liknande belopp till de båda andra föreningarnes förfogande, för hvilket hvarje förening skulle inköpa konstverk inom sitt land på sätt som lämpligast befunues och förut varit vanligt. De inköpta konstverken, som vore afsedda för utbyte, borde utställas, om möjligt, äfven i Göteborg vid transitofärden. Sektionen utsåg en komite af två personer för hvart land, som för ändamålets vinnande skulle sätta sig i förbindelse med de särskilda föreningarnes styrelser. 4) att ingå med framställning till de nordiska ländernas regeringar om befrielse från eller betydlig nedsättning i frakten för försändning af konstverk på staternas jernvägar eller ångfartyg. 5) att, såvidt möjligt, skandinaviska konstmöten böra hållas i någon hufvudstad i de nordiska länderna hvart tredje år, samt att åt en komitå, bestående af ordföranden grefve Ehrensvärd samt de tre vice ordförandena, intend.Boklund samt hrr prof. Gude och Gertner, hvilka skulle ega att med sig förena lämpliga personer, öfverlemna de närmare bestämmelserna för nästa mötes hållande. Disskusionen öfver de uppställda frågorna delade sig, på grund af dessas beskaffenhet, i allmän och sektionsvis hållen. Utan tvifvel kunde mot några af dem anmärkas, att de berörde allt för djupgående och omfattande ämnen inom konsten, för att kunna rätt lämpa sig för ett utbyte af och ett försvar för olika åsigter, då man nemligen besinnar, att konstvärer, ej den estetiska vetenskapens män, utgjorde mötets kärna. Också blef följden häraf den, att de förre i allmänhet föga yttrade sig öfver principfrågorna, och att t. ex. frågorna 1, 3 och 4 (om det nationella i konsten, om en nordisk bildhuggarkonst och om naturbärmning och idealitet) uteslutande föranledde uttalanden, men ingen egentlig diskussion. Emellertid erkänna vi gerna den stora svårigheten att finna sådana ämnen för öfverläggning mellan konstnärer och konstvänner, som på samma gång ega nog specialitet och nog allmänt intresse för alla. Det synes dock som om frågorna 2 (om en sjelfständig nordisk byggnadskonst), 5 6 (om den sköna konstens ötverflyttande till det agliga lifvet) samt 7 (om konstföreningarne) närmat sig dessa fordringar ganska mycket; också föranledde de utan tvifvel de intressantaste och vigtigaste ötverläggningarna. De båda senaste frågorna (8 9) vore enkom egnade för besvarande af ritlärare, hvilka på särskild sektion öfverlade om dem. Då de rörde sig på det rent pedagogiska och raktiska området, erbjödo de naturligtvis öga märkligt för de utanför sektionen stå-. nde, men bidrogo säkerligen till att reda en lel begrepp och att genom åtskilliga framillningar rikta fåckmännens erfarenhet och :