ETT BUDSKAP FRÅN SJÖN.) Novell af Dickens och Collins. Öfvers. från engelskan. Jag anmärkte innan jag började min måltid att rummet var fullt af folk, och att öf-) verst vid bordet satt i en länstol mannen med det glada tonfallet i rösten; han tycktes roa de andra med att berätta dem en lustig historia, men jag hörde icke mycket på den, ty jag var mera intresserad af min qvällsvard än af honom, och jag vet blott att min måltid och hans historia slutade på en gång. Nu, sade mannen i stolen, har jag berättat min historia för att sätta saken igång. Hvewms tur är det nu? Med dessa ord framtog han en snurra och snurrade den öfver bordet. Den rullade öfver bordskanten ned på golfvet och fram till mig. Nu är det er tur, sade mannen i stolen. Till ordningen! Till ordningen! Jag uppfordrar herr sjömannen att berätta historien numro två! Och dermed slog han i bordet med en hammare, och hela klubben (som förmodligen icke hade något annat att säga) började ropa: hör! hör! så högt de förmådde. Jag hoppas ni vill vara så god och låta mig slippa, sade jag till presidenten, af den orsak att jag icke har någon historia att berätta. Hvad! sade ban. En sjöman som inte kan tala om en historia! Hvem har någonsin hört talas om sådaut? Ingen? Ingen, upprepade klubben, som äntligen hittat på ett nytt ord. ) Se A.B. ur 122—196, 129, 130, 131, 183, 137, s 141—143.