Följande dag kl. 12 samlades vi i Studenterlunden. Det var ej tröttheten, som gjorde att mången med mindre lätta steg än vanligt trampade dess grönskande gräsmattor, det var tanken på skilsmessan från denna gästvänliga stad, dessa älskvärda familjer, dessa nyförvärtvade goda kamrater och vänner. n slog sig ned med de familjer, som man börjat identifiera med sina egna, omkring små bord och drack i fräsande champagne afskedets och tacksamhetens bägare. Om jag sade att den skummande dryceken i ett och annat glas uppblandades med någon liten droppa salt vatten, skulie jag naturligtvis förnärma den beprisade svenska manhaftigheten. Jag säger det derföre icke. Men nog voro de ovanligt stilla och tysta, dessa nyss så lifliga sommarfjärilar med hvita Iuer, och nog fanns det en smula vemod i de leenden, hvarmed de besvarade alla vänliga ord och complimenter som ställdes till dem. Dock — champagnen friskade upp, humöret och man började lyssna till de många afskedstal, som från paviljongens altan läto höra sig. Ejlert Sundt talade för Upsala, hvilket föredrag af Montan besvarades. Vi fingo dessntom följande poetiska helsning; Mel: Du gamla, du friska, du fiellhöga Nord ZErverdig, Upsala, i Aldte du staar med Oldtidens stille Syn og Minder, men Roserne blusse endnu idin Gaard, 3: og morgenfriske Sangerkrandse skinner. ;: Det kjendes, at Guder har byggt der engang, du ejer end de aandehvrelvte Buer, og Nordfolket föler sin Vaar i din Sang, :: og evig unge Guder i den luer. :f; Som Skalden du staar for ået lyttende Nord, og Drömme om Fremtidsdag du tender; naar Sindene tjöftes, og Tiden blir stor, . de Sange blir til Staal i vore Heender. :(: Saa hils til Upsala, den seldgamle By, som vaager ved Nordens Gudeminder, at visselig skal Dagen oprinde paany, :: da Nordens Sol paa Fyrisvolden skinner. :: Ja, sig til Upsala, der staar med sin Sang ved Fyrisaan og Guders gamle Höje, at holdes skal Löftet, vi gjorde engang :: paa Odins Höj for Sommersolens dj HA onas Lie. Härpå svarade vi med efsjungande at följande sång: Mel.: Stilla skuggor breda sig i qvällen.n Jublet tystnar; vänner måste skiljas. Glädjen flyktar som blomstrens prakt, Men OTanEE är en ädel viljas Tusendubblade starka makt.