på bröstet, och öfver en flock af väl tusende damer, vid hvilkas åsyn man glömde lyxen för smaken och båda två för skönheten. Och detta allt elektriceradt af en praktfull, bullrande musik, skulle det ej varit nog att sätta unga sinnen i flamma? Och likväl var det ej månget dansande par, som ej både en och två gånger sköt undan de röda dörrdraperierna och lustvandrade under fästningsvallarnes lummiga allcer, der den ljumma sommarnattens stillhet och tystnad blott stundom afbröts af en vacker qvartett, medan månen stod klar öfver de aflägsna fjellen, spred sitt sken med glittrande glans öfver fjorden, hvars små vågor sqvalpade nedanför bröstvärnet, samt kastade sin romantiska dager öfver de promenerande damernas luftiga, snöhvita gestalter. Dessa kontrasterande taflor af festen vunno ett så mycket mer ökadt behag genom den friska, upplyftade känsla, som spridt sig i allas sinnen, icke minst genom docenten Montans ädla, gripande tal till Nordens och specielt Norges qvinnor. Men jag skulle ju tala om hemresan! Förlåt, jag gör det verkligen genom hvad jag ofvan skrifvit; ty förvisso skulle det bli ganska svårt för våra resande att säga hur det egentligen såg ut i de trakter, vårt iltåg passerade de första tre fyra timmarne från Kristiania. Vi sjelfva fördes bort, men tanken och känslan dröjde qvar och voro midt uppe i de flydda dagarnes minnen. Öfver de blomstermassor, som fallit ur knapphålen och öfverallt i kupterna täckte galler och golf och soffor, flätade sig syner, som de flesta tilläfventyrs behålla för sig sjelfva. Kjöbenhavns, Lunds och Upsala bestyrelser åkte i em stor salongskupt, på hvars af blommor öfverlastade divansbord redaktör Ploug från Kjöbenbavn på samtliges anmaning nedskref följande telegram, hvilket från första svenska station sändes till Kristiania: Hurra for Tyvrifiord!