UTRIKES, FRANKRIKE. Ransakningen med de under oroligheterna häktade, hvilka varit insatta i Bicetres fängelse, är nu slutad. Af de 1033 fångar, som undergått förhör, ha mer än 809 blifvit återförsatta på fri fot. De öfriga ha blifvit förda tillbaka till Paris och der insatta i fängelse. Utom med dessa anklagade hålla två domare ransakning angående de plundringar, som af åtskilliga personer föröfvats vid Belleville, Menilmontant och Bastilletorget. Alla de arresterade tidningsredaktörerne äro ännu icke frigifne, men mean tviflar på att detskall lyckas åklagaremakten att vare sig mot dem eller mot de genom polisens razzior arresterade personerna leda i bevis anklagelsen för en sarumansvärjning mot statens säkerhet. ENGLAND. I anledning af en interpellation af Beaumont förklarade understatssekreteraren för utrikes ärendena Otway den 18 dennes iunderhuset, att England icke hade något skäl att vägra återupptaga sina diplomatiska förbindelser med Mexiko, men att då detta land hade brutit med alla makter, som hade erkänt kejsar Maximilian, ansåg han det icke tillkomma TLondonerkabinettet att taga första steget till förbindelsernas återknytande. En motion, som samma dag väcktes, föranledde mycken munterhet i underhuset. Den föreslog, att de galler, bakom hvilka det tillåtes fruntimmer att bivista underhusets plena, skali borttagas, Det är åter en traUition, som går all verldens väg. Under det att öfverhuset i alla tider har haft till meds lemmar qvinliga peers, hvilka suttit i nämnda hus per procuram, och dess förhandlingar öppet åhörts af en stor mängd damer, bar ingen qvinna haft rättighet att inträda inom underhusets väggar. Endast genom ett slags tyst tolerans erhöllo fruntimmer slutligen tillträde till ett slags låga, mörka loger högst upp, utan luftvexling, der de af ett förgyldt gallerverk döljas för allas ögon. Det är i dessa, cburar, såsom de kallats, som engelskorna fått bevittna sina fäders, mäns, bröders och slägtingars oratoriska triumfer. Layard, som har bestyret med förvaltningen öfver de offentliga bygnaderna, lofvade pu i nämnde plenum att draga försorg om att gästfrihet på ett värdigare sätt visades de damer, som ville hedra underhuset med sin närvaro, SPANIEN. Under ett af cortes senaste sammanträden yttrade Prim, med anledning af att deputeraden Cantero hånade regeringen för det den ännu icke kunnat upptäcka en konung, följande: Vi hafva ingen konung, emedan don Ferdinand har afslagit vårt anbud, men vi skola fortfara att söka en konung, och vi skola finna en, eller rättare sagdt: vi ha allaredan funnit en. Veten I, mina herrar, hvarför vi ännu icke presenterat honom för er? Jo, emedan det under den oroliga tid, hvari vi lefva, är vanskligt för hvem som helst att besluta sig för att vara konung i Spanien. Men detta tillstånd skall upphöra under regentskapet, och när lugnet återvändt i landet, är jag förvissad om, att icke en, utan flera skola fria till Spaniens krona. Då är ögonblicket inne att låta frågan få sin naturliga lösning. Den nya ministeren säges med bestämdhet komma att bestå af följande personer: Prim, konseljpresident och krigsminister; Silvela, statsoch utrikesminister; Herrera, justitieminister; Topete marinminister och kolonialminister ad interim; Figuerola finansminister; Sagasta, inrikesminister; samt Zorilla, minister för offentliga arbeten.