ETT BUDSKAP FRÅN SJÖN.) Novell af Dickens och Collins. Öfvers. från engelskan. Det var en stor lättnad för min bror, att finna det dessa båda ynglingar skulle blifva hans kammarkamrater, ty han hade varit litet orolig öfver hvad slags sällskap man ämnade tilldela honom. Den tredje kamraten hade redån intagit sin säng och sof djupt med änsigtet vändt mot väggen. De andra knappt kastade en blick på honom. De voro alla trötta och alla angelägna att vakna i dagbräckningen, ty de hade öiverenskommit attnästa dag vandra öfver Wengern Alp ända till Santesbrunnen. Min bror och de båda italienarne sade hvarandra god natt, och innan många minuter flytt, voro de lika långt in i drömmaärnes land, som någonsin deras obekante kamrat, Min bror sof tungt, så tungt, att han väcktes först af ljudet af glada röster, och satte sig upp förundrad, i första ögonblicket oviss om hvar han befann sig. God dag, signor,, ropade Battista, här ha vi en kamrat som också reser vår väg, Christian Baumann, född i Kandersteg, förfärdigar speldosoör, håller fem fot och elfva tum utan sina skor och är till min herres tjenst när det befalles,, sade den obekante sofkamraten. Han var den vackraste, präktigaste pojke, man någonsin ville se. Smärt och stark och väl proportionerad, med lockigt brunt hår, och klara, ärliga ögon, som tycktes blixtra af tusen stjernor vid hvarje ord han sade. vär A. B. n:r 122—126, 129, 180,5131, 183 och