Skandinaviska konstnärernas ; ..Irollhättefärd. BY I Göteborgs-Posten lemnar följande lifliga skildring af det besök å Trollhättan, hvartill konstnärsmötets sista dag var egnad: : ; Kom så torsdagen. Det var den för utflygten till Trollhättan beramade dagen. Morgonen grydde. golig och klar. Några förargliga skyar gjorde visserligen då och då små bondförsök att liksom persernas pilar vid Thermopyle förmörka solen, men si det lyckades icke, och då allt klockan omkring 7 på morgonen var klart för afresan, blickade dagens gudfrån sin strålande char vänligt ner på det talrika sällskap, hvilket samlats på Byelfven; som dagen till ära smyckat sig i gin .rikaste skrud af-flaggor i alla färger. Sällskapet, hvilket torde uppgått till bortåt 70 3 80 personer, utgjordes hufvudsakligast af konstnärer och åtskilliga af deras värdar, publicister från när och fjerran samt ett icke obetydligt antal damer. När Byelfven for ifrån staden Med flåggor, kanoner och tross, På stranden der stod hela raden Begapande båten och öss, Mot vågen propellern hörs stampa Och soPn skiner deieligt nok, Men ändå mer skinande dock År vår Maurisz Lampa, hette det i det impromptu, som en stor och en: mycket liten Digter, under förmiddagen hol skrefvo och sedan föredrogo vid middagen å Trollhättan, och sannerligen en vackrare dag och en mera fryntlig och uppmärksam kapten kunde wi icke önska oss. Förtjusningen var också allmän, konstnärernas skizzböcker kommo fram, utkast af den omgifvande naturen ock lifvet ombord på ångbåten sågo dagen, pennteckningar, hvilka en dag kanske skola uppvägas med guld. Der borta, längst i aktern, omgifven af en förtjusande parterr af blomstrande damer, sitter en äldre man, hvars ålder dock motsäges af den friska ansigtshyn, de lifliga, spelande ögonen, och porträtterar en af de unga damerna. Det händer icke alla dagar att man får en sådan porträttör. Det är skaparen af en af den pågående skandinaviska tafvelutställningens perlor En ung flicka, som tänker öfver hvad on läst,, Det är en konstnär, af hvilken konunST och andra höga herrar känna sig hedrade att li afkonterfejade. Men — det är sannt, skönheten är ju också ett majestät, för hvilket vi alla böja oss, konstnärer eller icke. Förbi skymta ängar och byar, Och dagen alltmera blir glad, Dock, pannorna täckas af skyar, Hvad kommer väl oro åstad? Jo — sjön, den begynner att suga, Det synes nog på litet hvar, Der ha ni, mitt herrskap, mitt svar, Jag kan icke ljuga, sjöng den lille Digteren vidare i ofvannämnde impromptm och så var äfven fallet, men för den saken blef snart bot satt... Långa bord ,framsattes på akteroch fördäck, ännu några minuter och