hvarandra. Den förra frågan lyder: Kan och bör något af läråremötet göras ifråga om lärarnes pensionering? Den senare: Om det anses nyttigt, att elementarlärarne öfver hela riket söka upprätta en gemensam enkeoch pupillkassa, skild från det egentliga presterskapet, hvilka åtgärder kunna af läraremötet vidtagas för att få frågan utredd och be ett tillfredsställande sätt afgjord? För beredning af dessa frågor hade mötet i tisdagens sammanträde tillsatt ett särskildt utskott. En af utskottets medlemmar, lektor Nordström, lemnade nu en utförlig framställning af frågornas behandling i utskottet och det resultat hvartill utskottet på grand af. från de särskilda stiften inhemtade upplysningar kommit. Gemensamma pensionsinFörr ingar för skollärare och prester funnos i många stift. Årsafgifterna voro visserligen i allmänhet små, i förhållande till löneinkomsterna, omkring en procent; men åtminstone i de stift, hvarifrån fullständiga uppgifter varit att tillgå, vore förhållandet, att skollärarne, i förhållande till de öfrige delegarne i pensionsinrättningarne, betalade vida större andel af det hela än hvad de borde göra, om man toge i betraktande storleken af den pension deras efterlemnade :enkor och barn erhöllo. Grunderna för pensionsutdelningen voro olika i de olika stiften, pensionerna i allmänhet ganska små, i Upsala stift t. ex, 32, 42 och 52 rdr om året. Störst voro de i Wexiö stift, der de uppgingo till 75, 90 och 120 rdr pr år. I Kalmar stift utgjorde de, oaktadt afgiften endast var en half procent, 83 rdr, men detta hade sin grund uti att kassan der blifvit förstärkt med ett par enskilda donationer. Emeritikassor funnos i nästan alla stift, vp ående vid 1868 års slut till sammanlagdt 763, rdr, och voro stadde i starkt stigande, hvilket syntes deraf, att de af 1865 års pensionskomitt uppgifvits då utgöra endast 604000 rdr. Då fråga vore om att uppgöra ett förslag till särskild pensionsinrättning för lärarestaten, kunde de dock ej fagat med i beräkningen, enär de stift, som hade dylika kassor, nog ej skulle vilja mottaga lärare, som tillhörde stift, hvilka saknade sådana, eller stift med större kassor stift med mindre. På grund af dessa forhållanden hade utskottet för sin del ansett, att en skilsmessa från presterskapets enkeoch förällkassn vore för skollärarne förmånlig, men dock ej trott sig böra tillråda till någon Åtgärd för detta ändamål af mötet såsom sådant, utan ansett bäst att det öfverlemnades åt skollärarne i hvarje stift att hos K. M:t derom anhålla. Då inga särskilda fonder funnos att tillgå för pensioneringen, kunde medel till densamma naturligtvis ej åstadkommas på annat sätt än genom sammanskott af skollärarne; men denna utväg skulle, trodde utskottet svårlien leda till målet, derföre att lärarne voro för å — år 1868 utgjorde antalet ordinarie lärare endast 664 — och afgifterna således måste bli ganska stora, dels derföre att det vore osäkert huru det kunde gå med ett bolag af denna art, afsedt för endast-en enda branche af de många,som vanligen drifvas af ett försäktingsbölag, med få deltagare och dryga förvaltningskostnader. Att upprätta en särskild enkeoch pupillkassa måste utskottet derföre afråda, och kunde endast tillstyrka skollärarne att utträda ur: den gemensamma och söka inträde i någon af de i riket befintliga för en hvar tillgängliga ränte. Och Kapitalförsälsringsanstalterna, såsom t.. ex. Svea eller Skandia. — Tjugondefjerde frågan blef härefter af mötet besvarad med hej. I äåfseende på den tjugondefemte förkläråde mötet sin åsigt vara, att efter de af hr Nordström nu lemnade upplysningarne intet vidare kunde; i afseende på frågans utredning, af mötet. ätgöras. Beslut fattades härefter att utskottets yttrande skulle tryckas på mötets bekostnad,såfom bilaga tl mötets berättelse, att deibna bilaga skulle, så fort som möjligt, utdelas till skollärarne i stiften och äfven innehålla underrättelse om den tid, inom hvilken anmälan om utträde ur den nuvarande enkeoch pupillkassan borde ske. Härefter föredrogs första frågan: Hvilken erfarenhet har vunnits angående de åtgärder, som hittills blifvit vidtagna för lärarebildningen? Kan det 8. k. profåret anses vara tillräckligt för den blifvande lärarens utbildning för sitt kall, och om så icke, hvilka åtgärder böra för detta ändamål ytterligare anses nödvändiga? I diskussionen öfver denna fråga deltogo lektorerna Dahlbäck, Floderus, Ölbers, Elmblad, Björling, Blomstrand, domprosten Linder, rektor Leffler och general Hazelius. De flesta af talarne medgåfvo att profåret visserligen visat sig medföra nytta för lärarebildningem men önskade dock, att ännu något mera skulle göras för att höja denna bildning, att ett lärareseminarium skulle upprättas, der under-, visning i lärarebildningens såväl teori som praxis kunde erhållas: Lektorerne Björling och Blomstrand voro deremot af motsatt åsigt. Nyttan af rofåret förnekades af hr Blomstrand helt och ållet; ingen, som ej af naturen ,hade anlag för lärarekallet kunde, derigenom att han ett år hörde på och under andra kanske oerfarne lära res ledning deltoge i undervisningen, blifva en skicklig lärare. Hr Björling hyste äfven betänkligheter: emot profårsinstitutionen, som han fruktade skola under nuvarande stora lärarebrist medföra den stora olägenheten, att skolorna skulle blifva öfversvämmade af vikarierande lärare: Behöfligheten af ytterligare åtgärder för lärarebildningens befrämjande förnekades dock ej heller af dessa talare. Mötet beslöt slutligen, på förslag af domprosten Linder, att såsom sin åsigt uttala att, med allt erkännande af det gagneliga för-befordran af lärarebildhingen som det anbefallda proffret medfört, jrtorligare åtgärder från lagstiftningens sida, till beredande af teoretisk insigt och praktisk öfning i undervisningskonsten dock böra vidtagas. N Slutligen upplästes revisionsberättelsen från 1866 års läraremöte. Till revisorer af mötets räkenskaper utsågos professoren Daug och adjunkten vid Upsala högre elementarläroverk, Schram: Nästa möte kommer att hållas i Lund år 1872, vid lämplig tid på året. Ordföranden förklarade härefter mötet vara afglutadt och frambar sin tacksägelse till mötets medlemmar, för det intresse för skolans angelägenheter, den sakkännedom, den uteslutande Tiktning åt sak mötets nu slutade förhandlingar utvisat samt anhöll, att i medlemmarnes hågkomst få vara inneslåten: Domprösten Linder uttryckte mötets tacksamhet för hr ordförandens beredvillighet att leda mötets. öfverläggningar och, dess erkännande af det utmärkta sätt, hvarpå ordet under dessa sammänträden af:hr professorn blifvit fördt. Mötet åtskildes kl. 4 e. m. i I 2 SUIRSTINIIDIES URINET