Konsinärsinötet 1 Göteborg. Den pedagogiska sektionen sammanträde i tisdags e. från kl. 6 till J, endast ätt behandla mom. b) af den första frågan, ett tillräckligt bevis, säger G. H. T., på den grundlighet och det allvar, hvarmed detta vigtiga ärende afs handlades. Momentets lydelse yar fintnnae: uEfter hvilka nrinninas 7 AE dernient0 per VÖP den första unagen i frikandsteckning utvecklas ? Diskussionen öppnades af Hr Rodhe, som anmärkte, hurusom man fordom i alla undervisningsämnen mest lagt vigt uppå lärjungens arbete. En nyare tid fordrar terembot det mesta arbetet af läraren. Så är ock fallet i afseende på ritundervisningen. Lärareh bör, åtminstone -undef den första tiden, följa lärjungen ända från punkten och noga öfvervaka alla af lärjungen begångna fel. r arkitekten Klein stämdaste mot den hann vid sit m;, hvilket pågick .Opponeråde fig vå det He: ä föregösnde lålaren, utvecklande j.ett utförligt och grundligt föredrag skälen för Fv ASS, art den förberedande kursen borde vara å kort som möjligt. Om man låter eleven i månader rita streck, kommer man. ej så långt, som om man efter blott vii månad låter lonom börja met ett örnäment S . RF droföranden anmärkte, att den föregående talaren syntes helt och hållet ha missuppfattat frågan, hvilken icke gäller tillämpningsskolor, utan de allmänna skolorna. Här är det den teoretiska grunden, gom skall gälla. Deima metod är ingalunda en föråldrad, utan tvärtom en den nyastet Den enighet härutinnan, som råder mölJan män af facket äfvensom pedagoger, kan ej lemnas utan afgeende. Hur skall nu denna undervisning, åt hvilken blott en ringa tid är beekärd, få sin betydelse? Kan det vara rätt att öj göra den systematisk? Nej: det är al högsta vigt att man körimer Ölverens om, der ett system bör följas, höst i de ifrågavarande skolorna, der man :) afser att bilda konstnärer, utan endast goda handtverkare med vördnad för konsten. Lyckas man att i skolorna få dessa principer införda, skola de förhastade omtlöriena om slem snart förändras: 2 j . . Vv loman: Princiben alt lata elcverha till an fila mellon Sima punkter iritböckerna, ös och med öfverdraga hela figurer, är en själsÖrdande metod, i stället för att man borde använda en själsbildande sådan. Fleven måste veta hvad han vill göra; eljest blir öfningen blott meaniek. Ingen metod ör; enligt tal ämpligare än de i nyare tider införda väggplanBchorna, vid hvilken metods tillämpning vers förmåga straxt från första ögonblicket tages i anspråk. Ville äfven anbefalla en metod, hvaraf han i utlandet sett goda resultater, nemligen minnesröns åsigt,j: ritningen;. hvarigenom åskådningsförmågan i hög grad skärpes och en melanisk kopiering alldeles omöjliggöres; Hr Klein vidhöll sitt påstående, att inn tröttar eleverna genom ideligt upprejande af samma öfningar. Ritundertisnitgen afser mindre en utCh. Hr Bock trodde det vara svårt att uppstölla några principer för den första undervisningen. Den ene eleven kan ha intresse för ett, den andre för något annat. Principernas fastställande må tillkomma läraren. Hr Saloman angåg att big särskildt ned hvarje elev; alla måste behandat Efter en gemensam princip. Hr löjtn. Chalbitzer trodde, att man både kunde och borde fästa specielt afseende vid hvad hvarje särskild elev kan prostera; :Vid ritandervisningen är det jemförelsevis lött att ge hvarje elev olika uppgifter, dock får elevernas antal i så fall ej vara för stort. I det hänseendet instämde talaren med hr Klein, att man bör vara mycket uppmärksam på att ej för länge uppehålla sig vid det elementära, Hr Klein (från Malmö) instämde med hr SaÖman. Hr Bulrman framhöll, att det finnes elever till den grad oskickliga, att de oupphörligt försämras i stället för att förbättras. För sådana lönade det ej mödan att arbeta mycket. För dem åter hvilka man hågra lektioner finner ha så pass pmdöme; att te någorlunda kunna rita räta linier, bli tlö geometriska figurerna de vigtigaste och nyttigaste. Hr Westerberg fann det vigtigaste vara att bibringa den första undervisningen så, att eleven får kärlek för ämnet. Hr Rodhe anmärkte mot den föregående talaren, att om undervisningen tillgått slarfvigt och osystematiskt före det 15:de året, så blir eleven bortskätnd och förderfvad. Den första undervishihgen är just den allra vigtigaste: är grunden illa lagd, faller snart hela byggnaden i ruiner. Hr ordföranden delgaf ett skriftligt svar på frågan från artisten Mandelgren, hvari den åsigt uttalades, att man borde börja med modeller och alls icke använda planscher. Det blir då omedelbart perspektivritning på fri hand. Hr Hedlund ansåg svaret på den uppställda frågan näppeligen kunna afgifvas genom åberopande af den förda diskussionen. Men då det torde vara angeläget att detta möte afgåfve ett svar, vågade talaren framlägga ett förslag till sådant al ungefär följande lydelse: Utan att vilja binda de särskilda ritskolorna vid några fastställda metoder eller vitkurser, vill mötet uttala den mening, att undervisningen icke alltför länge bör qvarhålla eleverna vid kopiering af planscher, utan fastmer tidigt nog införa dem till omedelbar afteckning af naturföremål, för att derined öppna deras ögon äfven för perspektivets lagar och vänja dem att i naturen sjelf söka finna än första och hufvudsakliga källan för sina bilern Professor Nebelong förordade på det lifligaste antagandet af detta förslag till svar. Sedan diskussionen bärmed förklarats slutad, redogjorde ordföranden — med anledning af en under öfverläggningen till honom ställd uppmaning — i ett längre, med största intresse och uppmärksamhet åhördt, anförande för dep ståndpunkt, till hvilken ritundervisningen kommit i våra närmaste länder, och hvartbän man der nu sträfvar. Resultatet af den erfarenhet, som gjorts, har blifvit, att man erkänner väggplanschens stora företräde. Vidare har man såväl i Tyskland som Frankrike insett omöjligheten att undervisa hvarje elev för sig, utan sker undervisningen för alla samtidigt, med tillhjelp af monitörer. Förläggsplanscherna inkomma i andra kursen, sedan eleven inhemtat de första principerna. Ordföranden, anslöt sig till den åsigt, att den första undervisningen är den vigtigaste. Från förläggsplanscherna kommer man lätt till teckning af kroppar, och derifrån sker öf-vergången till teckning af natureå. Eleven lär sig aldrig att teckna t. ex. en hund, om han genast skall börja med att teckna en sådan. — Skolan har en tvåfaldig uppgift: en negativ, estetisk, och en positiv, praktisk. Dess allrafrämsta uppgift är att ej vanvårda anlagen, dess nästa att bibringa eleven förmågan att verkligen kunna något. Sektionen beslöt att i hufvudsaken antaga hr Hedlunds förslag till svar, men med öppen rätt för sektionen att vid justeringen närmare formulera svaret efter sin önskan. fen ej kan sysselsätta iing äf handskickligheten än själsutbildnin; f 2 hash S PA Ls DA få -— a AA RA BN AE jjr I onsdags kl. 10 f. m. sammanträdde mötets pedagogiska sektion i gymnastikhuset, för att diskutera de återstående frågor, som hänskjutits till sektionen. Efter expeditionssekreteraren G. Wennerberg, som redan nödgats afresa från staden, valde sektionen hr Hedlund till sin ordRA EH RR rn