kyrkorna, äro allterna befolkade — och der timman försummade sig vår kjöbenhavnare händelsevis. Utanför staden påträffade han en stor, präktig teater, men den hade hvarken trupp eller publik, och icke långt derifran upptäckte han ett förlustelseetablissement, men der fanns blott herrar vid matdags, och. damer sökte han förgäfves der. I sin förtviflan ställde han sig nu vid en df kanalerna och gaf sig till att spotta i vattnet — ett sympatetiskt medel, hvilket, som bekant, i alla andra större städer ofelbart hopsamlar en folkskock — men äfven detta slog slint. En välvillig förbigående, hvilken han förtrodde sin förvåning häröfver, sade honom med bestämdhet, att Göteborgarne hade annat att göra än att löpa tillsammans för en sådan obetydlighet. Ej engång om han sjelf kastade sig i vattnet — försäkrades det honom — skulle han vinna mer än att en eller två man fiskade upp honom igen; de andra skulle ha alltför brådt om för att skocka ihop sig som öfverflödiga åskådare. Och hvad blef slutet? Naturligtvis: han dog. I en efterlemnad skrifvelse tillstod han, att han hade kjedet sig ihjelb. Detta reflexiva verb förstodo Göteborgarne icke — de känna icke de danska begreppen more sig och kjede sig ) — och det är fördenskull det troligaste att de betraktat det som ett eget slags sjelfmord. Så långt historien! Allt godt folk, som reser för att se sig om, är naturligtvis, så länge resan står på, ett slags dagdrifvare, och derföre är det lätt förklarligt att större delen turister icke får något annat intryck af Göteborg än det, som en ofvanomtalte peripatetikern dog af — men detta är icke stadens eller dess invånares fel. När man riktigt granskar, upptäcker man snart, att denna yttre tråkighet endast är en följd af en inre förtjenst. Göteborg behöfver icke sjelf dessa förströelser, som den främmande der saknar; det är ju blott få lediga stunder, man längtar efter det, som kan döda den ledsamhet och utfylla den tomhet, som lättjan och ett öfverförfinadt lefnadssätt alstra, och i Göteborg finns hvarken lättja eller ett öfverförfinadt Tefnadssätt. Just den svårighet, man här har att söka nöjen och samqväm utomhus, är ett tecken till, att man har nog af dem i hemmet, och just den likgiltighet, man här visar för arrangerade tidsördrif, tyder på, att man har så många sätt att använda tiden på, att man icke vill hå den fördrifven. Det finns kanske knappt någon stad i Sverge, der moralisterna ha mindre skäl att klaga öfver missförhållandet mellan utom och inomhus, än här. Har Göteborg någon vrångsida, är det den, som vändes utåt gatan; så snart man kommer in i husen, blir man öfvertygad härom. Jag skulle kuiina lemna de mest afundsväckande skildringar at åtskilliga göteborgska hus och palatser om jag icke vore mera diskret än resebrefskrifvare i allmänhet äro. Man skall måhända förundrad fråga, hvars. ifrån samhället fått denna märkvärdiga soliditet. Nåväl: den är importerad från — England! ag kan gå i borgen härför, ty jag har det från en infödd göteborgare. Han gick till och med så långt, att han försäkrade, att allt det bästa som fanns i staden; såväl af porter som menniskor, var mer eller mindre engelskt, ju mer engelskt, desto bättre — men detta låter jag stå för hans räkning. Refero relata. En sanning är det, att likasom genom de högre regionerna i Stockholm blåser en viss ransk vind, så äro de högre kretsarne i Gö.eborg starkt inpregnerade af det engelska, och då här från gammalt har funnits ett nycket utprägladt tyskt element — den ena d stadens kyrkor är också från början tysk — så är det icke underligt, om göteborgarne flera hänseenden skilja sig från svenskarne allmänhet och att man utan stor öfverdrift var kunnat tala om stadens tre nationaliteer. I här ofvan citerade visa upplyser Pelle Snart, att här talas english af de förnämare och tyska endast af smärre krämare; de förra äro just ej så många, mea mycket ljusa och mycket långa, de andra hvimla i hvarje vrå och äro svarta och mycket små. Det följer af sig sjelft, att det förnämare ngelska element, som uppkommit genom nflyttning, börd, slägtskap, vistande i Engand 0. 8. V., har betydligt ökats genom egäret att efterapa. Man behöfver endast å ett par gator fram, för att träffa på en vänga prof på hemmagjorda engelsmän, och ag kunde mycket väl spara den apmärkninen, att anglomaniserade göteborgare oftast e mycket mera engelska ut än göteborgska ngelsmän. De förstnämnda ha dubbelt så ånga polissonger och sätta sin hatt tio graer längre bakut. Hans svenska stekar för roast beef gå och gclaret kallar han sitt bordeaux, å engeisk fashion vid middans slut fan sitter qvar, när hans fru går ut. Om de små svarta, som tala tyska, vill ag icke tillåta mig någon anmärkning. Jag kall nog akta mig för den beskyllningen, att cke visa Gamla testamertet tillbörlig repekt, Blott så mycket vill jag säga, att an i Göteborg har mycket mera aktning ör de på stället bosatta, än för de resande yskarne, och att jag vid sidan af alla de oda egenskaper, hvarigenom de vunnit opiionen för sig, endast hört ryktet tillägga dem n enux tvetydig ege-skap: de fleste at dem ira vara så öfvermåttan qvicka, att de nätan drifvit uppGöteborgsvitzarne till samna höjd som Berlinervitzarnep. ) More sig — roa sig. Kjede sig — ha tråkigt. ast Rättegångsoch Pollssaker. ss rr ee