ryska storfurstar, czarer och kejsare, med fontainer, trädplanteringar m. m. Företaget har redan vunnit kejsarens sanktion. .— Ferm expedition. Ur en fransk tidning; hemta vi följande historia: I en viss liten provinsstad, fann en person att hans hus gjordes mörkt och fuktigt genom skuggan från ett stort träd, som räckte alldeles intill -detsammas fönster. Han skulle gerna hafva velat hugga ner trädet, men det tillhörde kommunen och fick icke röras. I denna sin nöd hittade han på den utväg, att i en af Paris tidningar låta införa följande notis: Ett af frihetsträden från 1793 finnes ännu i behåll. Det kan tagas i betraktande i X, nära hr M. A. B:s hus, och de som gå förbi detta vördnadsvärda vittne till våra största strider och ärorikaste segrar blotta ödmjukt sina hufvuden. Tre dagar derefter kom befallning från prefekturen i Paris till borgmästaren i X. att låta ombesörja ben nedhuggande, hvilket ock genast verkställdes. — Prinsen af Wales, frimurare, Som bekant blef denne furste vid sin senaste härvaro af könungen intagen i frimurareorden. Nu skrifves från London, att vid dervarande frimuraresällskaps stora möte den 2 dennes tillkännagafs detta offentligen af stormästaren för den engelska logen, earlen af Zetlund. Prinsen hade beklagat, att han vid detta tillfälle ej sjelf kunde vara närvarande, emedan firandet af hans moder drottningens födelsedag den 24 Maj blifvit uppskjuten just till nämnde dag. — Vicekonungens af Egypten yacht. Ifrån Triest skrifves den 30 Maj: Den i vår hamn ankrade yachten Makrussa, tillhörig vicekonungen af Egypten, erbjuder mer än något annat fartyg, SA pe till det lilla utrymmet, en verkligen eundransvärd förening af orientalisk prakt och vesterländsk industri. Byggd i England till ett pris af 400,000 sterl., eller mer än 7 millioner rdr, skall detta fartyg i yttersta prakt ej stå efter något annat, än det som vicekonungen skänkt sultan. Makrussa är en hjulångare af omkring 400 fots längd med en maskin om 800 hästkrafter och förande 8 armstrongskanoner. Den har tillryggalagt vägen mellan Venedig och Triest på den otroligt korta tiden af 3?, timma. Å akterdäck befinner sig den rymliga matsalongen, hållen i hvitt och guld och rundt om densamma löper en divan, hvilken är klädd med det dyrbaraste och präktigaste tyg af samma slag som de öfriga möblernas klädsel. Fem pelare af silfverlik metall uppbära det hvälfda taket och å desamma äro anbragta kransar af ljushållare med tulpanformiga glas. Likadana ljusstakar äro anbragta Jå sidoväggarnes i talrika grupper åsköldpaddsoch perlemogrund inlagda blomsterstycken. Framför matsalongen är ett trapphus Upfndt, i hvilket en dubbeltrappa för till undre däcket. De särskilda frappstegen gifva en i sanning öfverraskande anblick; de bestå af ren mjölkkristall med blåa teckningar i förening med silfver, bildande på samma gång ett gallerverk i de vackraste arabesker. Trappan leder till ett rikt dekoreradt rum, akter om hvilket mottagningssalongen till vicekonungens sofrum är beläget. I detta sistnämnda rum inkommer man genom dörrar af spegelglas och ebenholz. Midtemot de båda trappafsatserna äro de med de dyrbaraste förhängen försedda ingångarne till mottagningssalongen. Härförnyasiännu högre grad den prakt, som blifvit nedlagd på matsalonen. Ytterst konstrika och dyrbara runda mosaikjord omvexla med präktiga ottomaner; väggarne äro äfven här inlagda med mosaikstycken det vackraste arbete. Örfriga delen af fartygen ända till maskinen och hjulbuset upptages af rum för sviten och fartygets befäl, och förut äro manskapets rum belägna. Fartyget för nu en besättning af 387 man. Bland de upphissade båtarne märkes framför de öfriga vicekonungens nästan blodröda gigg af mahogny. — Hjelp i nöden. Hr X. gjorde häromdagen en promenad utom staden. Knappt hade han lemnat de stenlagda gatorna och börjat inandas den friska landtluften, förrän han från sjösidan får höra jämmerrop. Hr X är visserligen känd för att hylla den gamla satsen: hjelp dig sjelf, men jämmerropen tilltaga och hr X, så bestämd i sina grundsatser han än är, är likväl icke mer än menniska, han heller. Han påskyndar sålunda sina steg och kommer inom några ögonblick till olycksstället. Hjelp, herre, jag drunknar, jag dör, om niinte hjelper mig,, stönar den olycklige. a Jag kan inte det, så gerna jag än skulle viljan, svarar hr X i den medlidsammaste ton han förmådde antaga. Skjut ut båten, som står obunden der vid stranden, och jag är räddad., ber den drunknande, ansträngande sina sista krafter för att hålla sig uppe. PIck, bäste vän, säger hr X, som har mycket stränga dsatser, det är inte min båt och ni får inte begära att jag skall låna sjelf för att bjelpa en annan. Men här ligger en käpp, är RA fäg äränknar, bag dör! hjelp, bjdpt Ja, ja! jag drunknar, jag dör! hjelp, hjelp! Hr X kastar käppen åt den drunknande med de trösterika orden: Tag den der, så är ni åtminstone räddad för ögonblicket, jag kan inte göra mera för närvarande. ER Hr X återvänder till staden, glad i sitt sinne öfver att hafva gjort hvad han kunnat för att söka hjelpa en behöfvande. Att det icke lyckades fullständigt beklagar visserligen hr X, men hade käppen varit längre och tjockare, så hade troligtvis den olycklige blifvit räddad.