ETT BUDSKAP FRÅN SJÖN.) Novell af Dickens och Collins. Öfvers. från engelskan. I morgse, fortfor Dufay. Nå, du hade knappt lemnat värdshusets gård, förrän jag körde in der. Jag fick snart höra hvart du rest, beslöt att hvila min häst en stund och äta frukost, samt sedan försöka hinna upp dig. Då jag lemnade Douloise frågade jag uppassaren om han hade någon aning om hvar du ämnade stanna för att hvila din häst. Nej, han hade icke hört något derom. Låt mig se, sade jag, Svarta Hufvudet vid Mauconseil kunde just vara lagom långt borta, eller huru? Nej, svarade gossen, det värdshuset är mycket illa ansedt och ingen som kommer härifrån brukar någonsin stanna der. Godt, sade jag utan att mycket tänka på saken, jag träffar honom väl någonstäles. Jag skall fråga efter honom der jag far fram. Det led ut på dagen innan jag kom fram till Svarta Hufvudet. Som du vet, är jag litet närsynt. men just som jag tänkte köra förbi porten, såg jag dock ätt en häst förspänd en vagn leddes omkring huset till stallet. Denna omständighet skulle jag dock förmodligen inte hafva tillagt någon vigt om i ej i detsamma fått sigte på en liten hund, vars ursinniga skällande väckte min uppmärksamhet. Den tycktes vara utestängd dcb sökte förgäfves komma in genom värdshusets tillslutna dörr. Vid första ögonkastet såg jag att det var din hund. Jag anade oråd, stannade min häst, hoppade ) Sd ÅA B, ov 122-125 och 120,