är sitt förslag icke sökt förverkliga ofvannåmnda sid åsigt, torde vidare derom ej behöfva sägas, och de här gjorda anmärkningar dervid åsyfta endast att erinra om, huruledes i hvilken organisa io, som helst af pröfningarne för den högsta fivsofiska graden en viss valfrihet för examinander, af ämnen för sina studier numera blifvit en sefteriflig nödvändighet. Den närmast liggande frågor blir då, huru vidBträckt denna valfrihet kan och skäligen bör reglementeras. Fakulteten i Lund bar i detta hänseende föreslagit, att kunskapsprofven å de nu obligatoriskt föreskrifna ämnena skulle afläggas i en särskild, de speciella studierna föregående, pröfning, benämnd kandidatexamen, och derpå uti de officiella studierna följa en 8. k. licentiatesamen, i afseendeå hvilken de flosofiska disciplinerna skulle fördelas i vissa grupper eller sektioner, till antalet enligt förslaget fem, med frihet för examinanden att af dessa sektioner välja hvilkendera han helst ville, och hvartill skulle komma ett afhandlings0f på latinska språket i ett sjelfvaldt ämne inom len grupp, deri licentiatexamen aflagts, samt slutligen den, som undergått kandidatoch licentiaf examen jemte det latinska profvet, promoveras ti! fllosofie magister, och den som dessutom utgifvit och försvarat en af fakulteten godkänd vetenskaplig afhandling, till filosofie doktor. Detta förslag har af consistorium majus i Lund blifvit tillstyrkt, dock med den numera äfven af fakulteten biträdda förändring, att en grupp af de till licentiatexamen hörande sektioner skulle omfatta alla de till fakultetens undervisningsämnen hörande språk, och den matematiska gruppen upptaga äfven kemi, i följd hvaraf sektionerna till antalet skulle blifva Uonsistorium academicum majus i Upsala, som till alla delar gillat och godkänt hvad filosofiska fakulteten derstädes i saken yttrat och föreslagit, har väl i allmänhet förklarat sig anse skäl förevara till nuvarande filosofie kandidatexamens fördelande i två examina, en kandidatoch licentiatexamen, men tillagt ett, alla de andra föregående, latinskt öfversättningsprof, uppgjort nytt förslag för de till filosofiska fakultetens område hörande discipliners fördelande i sektioner för de speciella, djupare studierna, hvilka sektioner skulle till antalet blifva sju, afstyrkt den föreslagna skilnaden mellan filosofte magisteroch doktorsgrad, föreslagit i stället benämningen licentiat för den förra och bibehållit afhandlingsprofvet för den senare samt dessutom hemställt: a) att kandidatexamen skulle få utgöra akademiskt prof på kompetens till adjunktsbeställningar vid elementarläroverken, och äfven gälla såsom förberedande prof för medicine, juris och teologie kandidat samt dimissionsexamina, dock med öppen rätt för vederbörande att, utom i de för sagda examina föreskrifna tvångsämnen, fordra betyg i vissa andra såsom vilkor för inträde i annan fakultet; b) att aflagd licentiatexamen och disputation pro gradu skulle ställas i samma förhållande till kompetens för lärareplatser inom filosofiska fakulteten, och för lektorsplatser vid elementarläroverken, som hittills varit gällande; äfvensom c) att godkänd disputation pro gradu skulle befria från skyldigheten att för kompotens till lektorsbeställning vid elementarläroveren aflägga nytt disputationsprof. Forts.)