Irit i omlopp, men att likväl Palmgren före lysningen och vigseln derom icke hade någon kännedom, samt att angifvarne må styrka, om han i detta fall olagligen förfarit. Beträffande andra och tredje punkten: att kyrkoherden Palmgren skulle hafva låtit begrafva pigorna Lena Andersdotter från Räsedts backstuga och Lena Andersdotter från Hestra prestgård, utan att i laga ordning anmäla deras dödsfall, då dessa likväl skulle hafva skett ganska hastigt och under misstänkta symptomer, åberopade Palmgren sin vid polisundersökningen i denna fråga afgifna förklaring, vid hvilken han nu ej hade något annat att tillägga än det, att då pigorna dött hemma i hus och ej ute på marken, han ansett medikolegal undersökning om dödsorsakerna vara öfverflödig och att någon sådan icke heller af någon annan ifrågasatts. Dock ville kyrkoherden Palmgren nu erinra sig, att han efter endera pigans död hade talat med en af församlingens kyrkovärdar derom, att man kanske borde anmäla dödsfallet för kronolänsmannen i orten, men att denne då yttrat det vara obehöfligt. Föröfrigt hade, enligt Palmgrens utsago, många personer under dennes tjenstetid i Hestra derstädes hastigt aflidit; men hade han för folkets ovilja mot medikolegala undersökningar icke vågat att sådana beära. Hvad slutligen anginge fjerde punkten: att enligt ett dunkelt rykte kyrkoherden Palmgren skulle hafva stätt i ett brottsligt för hållande till sin förra tjenstepiga Kristina Pettersdotter, hvilken förliden December månad befunnits uti hafvande tillstånd gömd uti en å prestgårdens gärde afsides från väg anbringad jordkula, så och sedan t. f. konsistoriinotarien uppläst den vid polisundersökningen af Josef Andersson och Johannes Andersson i Bröttjaryd samt Johannes Larsson och Jöns Månsson i Bro aflemnade berättelsen rörande tilldragelserna vid och omedelbart efter jordkulans upptäckande, äfvensom kyrkoherden Palmgrens vid polisundersökningen härutinnan afgifna förklaring, tillkännagaf kyrkoherden Palmgren, att om någon tvetydighet förefunnes i förklaringen, som kunde tolkas komprometterande för honom, denna då härledde sig från skrifsättet. För öfrigt vidhöll Palmgren förklaringen och betygade, att han hade ingen annan delaktighet i pigans sorgliga belägenhet och undangömmande i jordkulan än den, att han i viss mån derom egde kännedom. Saken vore, yttrade han vidare, en familjhemlighet och af lagen skyddad för åtal; han vore nu öfver 60 år gammal och hade alltid lefvat i ett lyckligt äktenskap; vore han sjelf den skyldige, skulle helt visst den mycket nogräknade hustrun icke ha låtit ställa sig till freds; flere personer funnes i Hestra och det kunde ju tänkas, att äfven hustrun varit intresserad deraf att saken arrangerats på sätt som skett; pigan i fråga, som vore en mindre väl känd person, hade, anmärkte kyrkoberden Palwgren, slutligen aldrig yttrat någon anklagelse mot honom, och detta helt och hållet för sitt samvetes skull. H. H. Biskopen framställde nu med anledning häraf, om kyrkoherden Palwgren alltså fortfarande påstode, att han icke stått i något brottsligt förhållande till bemälta piga; och afgaf han härpå ett jakande svar samt törklarade derjemte att ban före pigans upptäckande i jordkulan icke haft kännedom om hennes dervaro; att om han vid den oväntade underrättelsen derom, hvilken meddelats honom vid ett tillfälle, då ban hade hu et fullt af främmande, kommit att yttra något, hvaraf ban kunde anses hafva erkänt sin förmenta brottslighet, hade detta varit en töljd af öfverraskningen, ty man hade kommit såsom tjufvar om natten. På särskild fråga, om kyrkoherden Palmgren vidhölle sitt sista yttrande om obekantskap med pigans undangömmande i jordkulan, då detta syntes stå i strid med det förut afgifoa, förklarade Palmgren sig vilja frånträda detsamma. Domkapitlets ledamöter tillspordes nu af biskopen, om de hade någon ytterligare fråga att i denna sak till kyrkoherden framställa; men, då ingen af dem dertill fann sig föranlåten, anhöll kyrkoherden Palmgren att till slut få nämna några ord, om kvad som skulle utgöra egentliga orsaken till de mot honom gjorda angrepp. Orsaken vore, sade kyrkoherden, en gammal och djupt inrotad fiendskap till honom från Hestra socknemäns sida, föranledd deraf att de, som enhälligt hade valt honom till sin pastor, blifvit svikna i sin förväntan att få göra och Jåta, som dem godt syntes; folket i Hestra vore dessutom af ålder kändt för fiendtlighet mot sitt presterskap, och af denna fiendtlighet, som pu för tiden underblåstes af åtskilliga tidnipgsagenter, hade kyrkoherden, som ifrat för ordving och skick, fått röra flera prof. bland hvilka han särskilt påpekade en anklagelse för tillgrepp, hvilken vore vid Halmstads häradsrätt anhängiggjord. Sedan kyrkoherden Palmgren slutat och, å tillfrågan af H.H. biskopen, förklarat sig icke hafva något vidare att i saken anföra. tillkännagaf H. H. biskopen, att protokollet, rörande detta nu afslutade förhör, skulle komma att hä städes justeras på onsdagen den 19 i denna månad kl. 12 på dagen, dervid kyrkoherden egde att sig, om han så önskade, inställa för att justeringen öfvervara; hvarjemte I. H. Biskopen slutligen erinrade kyrkoherden Palmgren om domkapitlets för honom utfärdade fullständigande att sig tillsvidare från all presterlig tjenstutörning afhålla. Ur protokollet ; Gustaf Sundb:rg t.f. konsistorii-notarie. Kyrkoherden Palmgren infann sig icke vid protokollsjusteringen.