tyska finansernas tillstånd, hvilka synas ha framkallat en obehaglig öfverraskning. Enligt den bland riksdagsmännen utdelade promemoria, hvilken är författad af finansministern Heydt, bölöper sig den preussiska statskassans deficit på det senaste året till 9,863,434 thr, en summa, som betydligt öfverstiger förra officiösa uppgifter. Det tillägges, att den financiella jemnvigten ej heller under år 1870 kan återupprättas ifall de af regeringen föreslagna skatter för hela förbundsterritoriet icke beviljas. Förutom de förra beskattningsförslagen (skatt på öl, petroleum, gas, börspapper, qvittenser m. m.) har regeringen nu äfven föreslagit skatt på jernvägsbiljetter. Af en korrespondens från Berlin till Hamb. Corresp. erfar man, att den föreslagna skatten å börspapper blifvit af den stora allmänheten mottagen med lifligt missnöje och att ordföranden i den berlinska nationalbanken, Dechend, skall vara förbittrad öfver, att regeringen icke tagit honom till råds i denna. fråga. Förhållandet är, att finansministern och bankdirektören sedan längre tid tillbaka stått på spänd fot till hvarandra. SYD-TYSKLAND. Resultaten af valen i Baiern äro nu bekanta. Af 150 val ha 58 fallit på framstegspartiet, 72 på det nationala, 14 på mellanpartiet och 1 på det demokratiska. Utgången af 5 val äro ännu okända. Bland dem som fallit igenom är de ultramontanas förnämste kandidat v. d. Pfordten. , SPANIEN. Annu meddela de franska och tyska tidningarne intet fullständigt referat öfver förhandlingarne inom cortes då man beslöt, att monarki skall vara Spaniens statsform. Striden har dock, såsom man kunnat vänta, varit hård. Republikanernas förnämsta talare ha uppträdt med ifver och stor talang. Monarkisternas hufvudargumenter hafva varit, att republiken skulle medföra förvirring och inbördes krig och att lugn endast kunde vinnas genom monarkiens införande. Grundlagsutskottet med Olozaga såsom ordförande . har emellertid tillstyrkt en ändring i första! paragrafen af regeringsformen, så att det skulle komma att heta: Suveräniteten finns hos folket och all makt utgårl från detsamma. Konungamakten blir således blott en embetspost, och de följande paragraferna, hvari det talas om uteslutande af ovärdiga tronföljare, bekräfta också denna uppfattning. — Vi ha förut omtalat, att cortes förkastat ett förslag af republikanaren Garrido, att, då nu Spanien nödvändigt skulle . ha en konung, denne åtminstone måste vara . infödd spanjor. Förkastandet af detta för-! slag föregi af en liflig kontrovers mellan : Garrido sjelf och krigsministern. Garrido anmärkte, att det skulle vara en skam för Spanien att ha gjort revolution endast för att af utlandet tigga en kung. Krigsministern fick nu ordet och sade: Hyad vi nyss här hört är i sanning förunderligt. Huru? Herr Garrido, en vansinnig republikan, som icke vill erkänna den, nationen väljer till konung, förfäktar dock här en konungs sak! Ty i grunden går hans tal blott ut på att föreslå en konung efter hans egen smak; han rekommenderar nemligen segerhertigens (Espartero) kandidatur. Man får tillstå, att): detta är mycket originelt. Den spanska hären är icke, såsom man falskeligen påstått, stämd för en bourbonsk restauration. Tvärtom har den spanske soldaten alltid vörit liberalt sinnad. Jag säger det öppet: den spanska hären är öfverallt oförbehållsamt liberal. Garrido gänmälte: Jag anhåller hos : kammaren att få upplysa, det jag alldeles icke är vansinnig. I 28 år har jag varit repablikan, emedan jag är öfvertygad om, att! republiken är den bästa regeringsformen. Jag kan tala med liflighet, ja, med mycken liflighet, men det är dock skilnad mellan en S Hflig och vansinnig talare. Hvad Espartero angår, inser jag ej hvarföre icke han skulle kunna vara alla spanjorers konung. Han har den förtjensten att vara gammal och icke ega barn (munterhet), och då man nyss talat om den spanska härens frisinnade tänkesätt, vill jag erinra om, att den icke hindrade hänlc delserna år 1844 mot Espartero. När majoriteten icke önskar hertigen af Montpensier, som är den egentlige utländske kandidaten, anhåller jag att denna majoritet ingår på mitt förslag att utesluta hvarje utländsk kandidat. Rivero hade den 20 dennes ett sammanträde med cheferna för nationalmilisen i Madrid, för att med dem rådgöra om den fullständiga organisationen af denna milis. Under det från officiöst spanskt håll försäkras, att upproret på Cuba är nästan Ih slut och att lugnet derstädes håiler på att jöl återställas, meddelas ur andra källor heltil: olika underrättelser. Från Havana skrifves till Berlingske Tidende af en dansk följande, lo dateradt den 27 April: Vi kommo hit i dag b för att aflemna vår last och mottaga en annan till hemmet. Allt detta kunde varajt: gjordt på fjorton dagars tid, tänkte vi; menö detta hopp går säkert icke i fullbordan, ty här är för närvarande icke platsen för fredlr Jiga. sysselsättningar. Vår öfverraskning var onekligen stor, då vi kommo hit och, i stäl-g let för att finna allt i djup fred, mottogos af m den underrättelse, att vi omöjligt kunde gå lr i land, alldenstund hela staden var i fallt!g uppror mot spanjorerna. Genast några fim-!p mar efter vår ankomst sago vi också med 6 egna ögon, att man icke sagt oss någon osanh ning. På en höjd nära staden, just strax rd framför den plats der vi kastat ankar, fördes af spanska soldater en skara af ungefär öl 20 personer upp, för att skjutas. Det helalrd försiggick med lugn och ordning, likasom det 8, endast varit en vanlig soldatmanöver; men juj dev sorgliga skådespelet blef just derföreloc destomera fasaväckande. Bedan hafva lik-)D nande scener ofta återupprepats. Vi hafvaln: ännd icke fäst tillåtelse att gå i land, men från vår ankarplats kunna vi se en stor dellsk af hvad som försiggår i staden, och utförliga vc berättelser erhålla vi af de inbyggare, som! fö AE ER nn eine ETT