a fr HB aAa oo SE et morgonen efter bröllopsnåtten, sade den eaa. aTala om att Leopoldine Adacker visar.en betänklig brist på smak i sin klädsel, tillade ea annan. Gör den anmärkningen mot hr Jackson Haines, att han inte borde åka skridskor klädd. i frack och hvita handskar, uppmanade en tredje. Låt dem få veta att deras cancan är osmaklig! intöll en fjerde, och så fortsätta de alla att ropa korsfäst! korsfäst! ty det passar i krönikan. Men om alla dessa anmärkningar äro grundade och jag gör dem, så säga hrr anmärkare, då de dagen derpå komma tillsammans; Alltid skall han i krönikan ha något att anmärka. Han är klandersjuk, hånfull, bitter, elak och syrsatt. Och så får jag dåligt rykte, och har man fått det en gång så sitter det qvar som brännmärken. I Göteborg t. ex. har man om mig fått den föreställningen, att jag gerna skulle önska att rikets andra stad sjönk till hafsbotten och att alla dess invånare måtte jämmerligen förstöras. Jag behöfver derför bara nämna Göteborg, så är straxt en eller annan vaksam kronikör dernere färdig att utropa: Nu vill han åt Göteborg igen! — Aldrig kan Richard låta oss Göteborgare få vara ifred! Nyligen omtalade jag, att några mecenater i Göteborg tecknat sig för en summa pengar, ämnade att garantera en stående teater under hr Strakosch ledning, och jag anmärkte det upp och nedvända uti, att ställa en sversk dramatisk scen under högsta inseende och ledning af en italienare, som blott en kort tid varit i vårt land: : Samma anmärkning har blifvit gjord af mången annan, som varmt intresserar sig för svenska teatern; men när jag uttalade den, så kunde det inte vara fråga om annat än ett anfall mot Göteborg. Nu kommer han igen med sina illasinnade anslag mot vår sköna stad! utropade Göteborgs-Postens krönikeskrifvare genast och kallade mig hånfull. Det är ju tydligt, att Stockholmaren är afundsjuk derför att vi ha mecenater härnere,, tillade han. Hvad skall jag göra för att kuona öfvertyga den värde medbrodern vid Göta elf, att jag visst icke är någon Göteborgshatare. Tvärtom! jag älskar Gästaf Adolfs stad med sin friska kommunalanda, sin raska utveckling och sina väckelser inom konstens och vetenskapens verld. Aumärkningen, möt en italiensk direktör för en svensk sten, skulle jag ha gjort, i hvilken stad mar än ämnat grunda ett dylikt företag. : Hutvudstadens egna teaterförhållanden äro nu på väg att ordnas, sedan K. M:t funnit för godt att tillsätta en köomitg, som skall ordna teaterns ekonomiska och finansiella förhållanden, med behörigt iakttagande at ifrågavarande institutions väsentliga bestämmelse: att vårda den fosterländska dramatiska konsten, samt väcka och underlålla smaken för ädlare konstöjutvingar,. Aha! nu är det teaterkomiten som kommer att sitta emellan, tänker ri helt säkert, och det bevisar ätt ni sjelf tviflar på att den är lyckligt sammansatt. Men hvad har ni då emot den nya komiten? Ni skulle kanske hellre ha sett att dess medlemmar samt och synnerligen varit män, som visat intresse och kärlek. ör teatern, och som håft någon kännedom om hur en teater bör vara sammansatt för att kunna fullt motsvara sitt höga mål? En sådan önskan hade varit på sia plats, om det. gällt en annan teater än en kunglig; men nu är komiten af den arftt man hade rätt att vänta. Att ordföranden hitills mest intresserat sig för gödboskap och att en af ledamöteroa anser konsten för en barnleksak, en öfrvervunnen ståndpunkt, gör imgentiog. till saken, ty annars hade naturligtvis K. M:ts val fallit på andra personer. Om man också icke sedan gammalt visste, att k. teatrarnes verksamhet upphör ufider sommaren, så skul!e han likväl nu kunna ana det, ty maskineriet börjar gå med matta slag och allt tyder på att det lider mot slutet af säsongen. Den sista lifsyttringen blir ett svar på frågan: Hvem är !on? Måhända skall mången skynda till dramatiska teatern i den tro, att publiken ge.om. den nya pjesen får veta hvem hon är, författarinnän till fröken Elisabeth, som enligt CO. 1:s pästående väckt nyfikenheten till den grad, att halfva Stockholm under en hel vecka icke tänkte på annat äv frågan: Hvem är hon? Bland nyttiga nöjen i bufvudstaden finnes för närvarande ett anatomiskt och etnologiskt museum i Odeons lokal... Det är förtjent af. uppmärksamhet, ty känn dig sjelf!bHeter det, och i Reimers museum lär Man verkligen att känna sig sjelf, åtminstone -hvad Kroppen betsäffar. En betraktare, som har tankarne med sig, betages af. högtidlig beundran då han vandrar fråm bland dessa samliogar, som uppefibara naturens. underbara storhet och lägga i dagen ditfvets hemligaste verkstäder: Å Här kän ni se hur ni såg ut då ni var blott ew halitum lång och sedan : följa med dev utvecklipg, som danat-er. till .det herrliga itästerstycke som kallas menniska. Här kan ni vidare lära känna mästerstycket isin fulländning och äfven i des: sorgiga missbildningar. Den etnologiska afdelningen innehåller blånd j annat en samling figurer, som vunno stort bifall i den ryska afdelvingen vid verldsexpositionen i Paris 1867. De framställa de olika ryska folkslagen i nåtionaldrägter, Dessutom ser man här eu rik profkarta af jordens alla folkstammar: ln annan förevisoing, som också förtjenar att tagas i betraktande, är den Zooplastiska trädgården 1 Berns salong. Der vandrar man omkring i djurveilden o h ser många af dess uoder — Grupperna äro ordnade med mycken s.nak och naturtrohet. Man väntar att se stengetterna hoppa bort från klippan och ör! narne höja sig mot taketisalongen. Jagande räfvar och hundar, örnar i strid om ett byte, i. smygande uttrar och lättfotade hermeliner,: intaga lefvande ställningar i de gröna land-l. skapen, som sträcka sig fram utefter Väg-). garne, och midi: i sälen bilda vattentåglarne eo grupp kring en bassin. . De humoristiska föremålen göra en rätt. komisk effekt som återgifva ! EN T dana ra