EKONOMISKT, Obligationer och promessor. Enligt hvad man från Hera håll erfar, äl benägenheten hos den mindre bemedlade delen af folket i stark tillväxt att spekulera på utlottningsvinster i åtskilliga utländska obligationer, och de trägna annonseringarne i åtskilliga tidningar bära ock isin mån vittne härom. Icke obetydligt kapital strömmar härigenom ur landet, och än värre är att fantasien tuppspelas genom dessa förespeglingar, som så ytterst sällan kunna bringa någon valuta, enär de egentliga vinsterna äro så ytterst få och lyckan blott kan träffa en och annav bland flera hundratusen obligationsinnehafvare. Det är sålunda allt skäl till att allvarligt afråda från dessa luftslottsspekulationer, på hvilkas altare så mången offrar sin för dagens behof väl behöfliga lilla kassa, ofta i okuwmighet om huru liten utsigten är till vinst. Men ändock finnes det en spekulation, på hvilken just de medellösaste isynnerhet fira sin knappa penning, och som lemnar änniä vida mindre utsigt till någon fördel. De äro de i så stor skala af dessa fattiga inköpta promesserna. Med förvåning hörer man, att en mängd af dessa fattiga köpare ej ens känna skilnaden mellan de egentliga obligatiorerna och dessa dagsländan liknande promesser; och det är egentligen för deras räkning vi ansett af någon vigt att lemna dessa upplysningar. Vid obligationsköp blir man egare af sjelfva obligationen och får denna i handom, och denna obligation måste en gång utfalla till inlösning, hvarvid dock de allra flesta innehafvare blott återfå sina utlagda inköpspenningar och förlora räntan å dem under tiden. Vanligen ske 3 å 4 utlottningar om året, hvarvid innehafvaren fortfarande har sittintresse bevaradt, ända tills obligationens serie och nummer en gång utfaller. Tillika kan denna obligation när som helt säljas, vanligen till inköpspriset, om man blir i behof af de utlagda pengarne. Vid löp 25 promesser eller förköpsqvitton deremvut får man blott ett intyg: på, att man för en enda gång eller en enda utlottning är berättigad att pröfva lyckan. Då en obligationsinnehafvare hat denna förmån 3 å4 gånger om året och det under 20 å 30, kanske 40 å 50 år; så får en promessinnehafvare blott vara med en enda gång. Härat synes ju tydligen, att då redan obligationsköp så ytterst sällan lemnar någon vinst, så måste ju promessköp i det allra närmaste vara detsamma som att kasta pengarne i sjön. Obligationen skall dock en gång, om än sent och till låg valör, inlösas; men promessens hela herrlighet ir slut samma dag som den enda utlottninsen, i hvars deltagande den berättigar, är förbi, och pengarne kunna aldrig återfås, när lenna enda utlottning slagit fel. Föröfrigt duger promessen till rakt ingening, innan jag tillika inköpt den obligation, ill hvars serie och nummer han hänvisar. Skulle nu verkligen detta nummer utfalla, så can ju hända att jag aldrig får äran träffa varken obligationen eller försäljaren. Kan nan således omöjligen undvara den lilla allt innat än ekonomiska spekulationen eller det illa nöjet att vara med vid dragningarne, så ir det ju det enda förnuftiga att köpa oblisationer och ej promesser.