sn RR EE SS skription öppnades för monumentet, och ej obetydliga belopp voro snart tecknade. Det var en demonstration mot den makt, som bar statskuppen att tacka för sin uppkomst och den blinda dyrkan af framgången för sitt bestånd. Regeringen sökte att trakassera subskribenterna och väckte åtal mot de tidningar, som befordrat densamma. Hvad tjenade det till? Jo, att göra Georges Baudin populär, den ännu lefvande brodern. Denne man har icke utmärkt sig på något sätt, såvidt man allmänt känner, och ända hittills lefvat skild från det offentliga lifvet. Men han är bror till den Baudin, som stupade på barrikaden under försvar för republiken. Detta är alldeles nog för åtskilliga republika.ner, och så blef Georges Baudin kandidat i femte valkretsen. De sansade liberala, hvilka derför kunna vara lika goda republikaner, ämna dock icke rösta på någon annan än Garnier-Pages. Denne var icke närvarande på mötet i går, enär han ställer sig som kandidat äfven i landsorten och för närvarande är frånvarande från Paris, Baudin hade ej heller infunnit Sp men skickat dit ett bref, som upplästes och applåderades af hans anhängare. Plötsligt visade sig en gammal man, som tillkännagaf att han ville tala till de församlade. Hvem är det? — Raspail! Hvem känner ej den socialistiskt-demokratiske dr Rasvails namn? Vi af den yngre generationen ega ej förmånen af doktorns personliga bekantskap, men vi veta mycket väl hvad han gjort och hvilka åsigter han hyser. Raspail tillhör anbängarne af den sociala, d. v. s. socialistiska republiken, hvilken ej alldeles är det yngre slägtets, ty vi hafva lärt OSS, att s0cialismen alldeles icke är friheten. Såsom vetenskapsman kan kemisten Raspail ha stort värde, såsom politiker och social reformator tillerkänna vi honom ingen betydelse. Men vi hysa aktning för honom såsom en ärlig stridsman, hvilken med sin person betalat för sina åsigter. Han var en mogen man fedan vid Julirevolutionens utbrott och då fick han sen kula i kroppen under den bekanta stormmingen af kasernen i Rue Babylon. Hans anseende som vetenskapsman var så stort, att Ludvig Filips regering ville, oaktadt han ej Kunde förmås att aflägga trohetsed, utnämna honom till generalkonservator vid statens naturhistoriska museum. Men Raspail föraktade de uppstoppade djuren, icke i museam, men ibland statens funktionärer och blef i stället chef för det revolutionära sällskapet Amis du peuple. Processer, böter, fän-! frölse. blefvo för henom dagligt bröd, men varje gång han sattes inom lås vch bom skref han ett vetenskapligt verk, och som hans fängelseperioder voro både många och långa, så har han äfven kunnat förtatta ej så obetydligt. Åtskilliga praktiska rön har han också gjort inom medicinen och om jag ej minnes alltför orätt, är det Raspail, som först infört bruket af de bekanta kamfertcigaretterna. Kamfert är föröfrigt hans universalmedel i den populära medicin, som doktor Raspail, hvilken alldeles icke är någon doktor i fakulteten, praktiserat. Men det var medelst mycket våldsammare medikamenter han sökte bota samhällskroppen år 1848 och drifva ut den provisoriska regeringen. Hans försök den 17 Mars, den 16 April och den 15 Maj nyssnämnda år äro icke glömda. Ej må man tro att jag ville störta republiken, då jag den I5 Maj 1848 deltog i emonstrationen till Polens förmån,, sade Raspail i går afton i Cirque-Napolgon. Det var en röst från en annan tid, som talade till oss, men den rösten ljöd mycket svag. Raspail är gammal och klen, han är flere och sjutio år, och hans ord hördes föga i går afton. Det är dock märkvärdigt nog, att dessa gasnla revolutionärer ännu lefva midtibland oss, Hvem hade trott sig år 1869 få se, Raspail i tribunen, sökande en plats iden närvarande kejserliga lagstiftningsförsamlingen? Och under det Raspail ännu talade, hördes plötsligt utifrån detta Allons enfans de iå patrie, som ännu aldrig ftörfelar sin verkan på en äkta fransman. Ah, är det revolutionens åska som dånar från boulevarden? Icke ännu? Men tusentals röster instämde i ?contre nous de la tyrannie Vtendard sanglant est lev6?. Tjugufemtusen menniskor anses hafva varit samlade på Boulevard des Filles-du-Calvaire och i grannskapet för öfrigt af Cirque-Napolgon. Och alla tjugufemtusen. sjöngo marseillaisen. . ?Liberte, libert cherie, skallade det utifrån. Då dånade applådernas åska i salen, då reste sig hela församlingen, och det var ej värdt att längre tänka-på något ordentligt valmöte. . Flere talare önskade ordet, hr Hugelmann ibland andra, men tumultet kunde ej tystas. Poliskommissarien förklarade mötet upplöst. . Klockan var då half elfva på aftonen. Intet motstånd försöktes mot polisen, utan blef salen snart utrymd. Men på boulevarden skreko blusmännen sitt lefve Raspail! Och så tog man åter i med marseillaisen. Då framryckte en stor styrka af polisagenter. Man beräknar att Sergents de Ville i uniform uppgingo till åtminstone sexhundra, förutom alla civilklädda agenter. Men hvad förslå 600 mot 25,000? Folket lät ej skingra . sig, marseillaisen kunde ej tystas. Garde de Paris till häst måste rycka fram. Flera choquer gjordes, många sårades, och boulevardens stora körbana blef ändtligen fri. Trottoirerna, hvilka på detta ställe äro mycket breda och afdelade i flera bredvid hvarandra, fylldes deremot af ännu flera menniskor. — Förvirriogen war förskräcklig efter kavallerianfallet. Qvinnor och barn saknades ingalunda, och deras jämmerrop skuro igenom marseillaisens toner, hvilka oaktadt militärens ankomst fortforo att ljuda från närmaste grannskapet af Cirkus. Man kunde ett ögonblick befara, att scenen från Boulevard des Capucines den 23 Februari 1848 skulle förnyas. . . En polisinspektör blef svärt sårad af en mankiller och bars blodbestänkt in på ett cafö.l, En officier de paiz (också polistjensteman) misshandlades också. Många sergents de ville tilltygades ganska illa. Man kan således tyvärr säga, att blod flutit å ömse sidor. Och likväl skingrades icke folket. Annu klockan tolf var boulevarden tätt packad, men lugnet tycktes dock hafva återvändt. ee NO ARG,