oss detta år och minnet af denna mörka p riod af ovisshet var utan tvifvel till en d orsaken till de entusiastiska applåder hva med den blonda med silfverröst begåfvade rc presentanten af den milda Lucia mottog Ty icke förr hade tillfredsställande förkla ringar mellan fröken Nilsson och italiensk operans direktör egt rum, än man uppställd italienska hertigar och ryska furstar såsor hinder emellan fröken Nilsson och en troger beundrande allmänhet. Men furstar och her tigar ha försvunnit likt monster i en fåsag och den poetiska Kristina är åter ibland os: Ryktena om hennes giftermål ha till-och me försvunnit ur de franska småtidningsspal terna. Fröken Nilssons röst är nu i vissa afscen den skönare än någonsin. Den kunde e vinna något i ljufhet, men den har otvifvel. aktigt blifvit mera kraftig. Men om röster har vunnit mera i volum, så har sångerskar icke förlorat något af den finhet i uttrycke som så ofta är förbunden med mera tunnr röster. Hvarje ton som frambringas af fröken Nilsson har samma flytande mjukhet samma kristallklara renhet, som alltid gifvit hennes sång dess utmärkande behag, och hon är nu icke blott en mycket kraftig sådan. Det mottagande som kom fröken Nilsson till del var, såsom vi redan sagt, af allra varmaste slag, och applåderna förnyades efter hvarje sats i, cavatinan. I den täcka duetten vid första aktens slut var fröken Nilssons sång full af ömhet. I andra akten var duetten mellan Lucia och hennes broder ytterst effektfull. Det korta klagande solot för Lucia, med hvilket pjesen börjar, är oemotständligt rörande sådant det sjunges af fröen Nilsson, hvilken, beundransvärd som hon r i de lysande passagerna, är ännu bättre i den uttrycksfulla genren. I den ståtliga finalen utvecklade fröken Nilsson den största dramatiska törmåga; men det var isynnerhet vansinnighetsscenen i tredje akten som var den största af alla hennes triumfer. En sång så enkel och så förfinad som den i andantot i arian har sällan blifvit hörd. Hon inträder fullkomligt i situationen och resultatet är en beundransvärd blandning af känsla och stil, till hvilken blott epitetet poetisk kan läggas. — Huset var öfverfyldt.