president, Minghetti utrikesminister, Serroris isrikes-, Vambray-Digny finans-, Bertole krigs-, Hordini minister för de all männa arbetena, Minabelli justitie-, Riboty marin., Largoni handels. samt Brog: lio undervisningsminister. Prins Napoleon har ankommit hit från Agram. PETERS BLANDADE ÄMNEN. Scen från poliskammaren i Göte borg. Det brukar ibland heta om personer, hvilkas lefnadsbana börjat luta utföre, att för ho. nom (eller henne) är passionernas tid förbi. En tom fras! Vår ålders vinter må strö snö i hjesmun, tidens gnagande tand, dess exstirpator må : på nyssnämda fält, der rika skördar fordom föllo ör hårfrisörens sax, ha uppryckt hvarje strå så l. grundligt att ingen hårbalsam mera hjelper —I. passionerna kunna dock ej afkylas af åren, icke utrotas ur bjertat om de ock antaga en annanl. form passande för årstiden och klimatet. Har man älskat verldsligt förut, börjar man älska and ligt, eller ock vänder man sin kärlek åt ännu ett tredje håll, blir en smula fetischdyrkare och tar en hund eller en katt eller en papegoja till sin idol. Det är ej utan att denna senare metamorfos af kärleken hos ett fruntimmer på öfverblifna kartan (männerna kunna ju icke älska nu för tiden och derför lemna vi Pebersvenderne ur räkningen) företrädesvis väcker vår sympati. Derföre vilja vi ock litet utförligare tala om m:ll X., som den 29 April stod instämd inför poliskammaren. Poliskommissarien Nelglick hade till torsdagens . session låtit inkalla m:ll X., boende i Redbergslid, . för underlåtenhet att betala skatt för tvenne henne . tillhöriga hundar. Vid anstäldt upprop inställde sig m:llX., ett äldre aktningsvärdt fruntimmer, med en betydlig och synbarligen fullkomligt oförvitlig embonpoint samt, ett fryntligt anlete. Hon framträdde och öfverlemnade till polismästaren följande skrift: Högtärade hr polismästare. I anseende till min svåra döfhet tager jag mi frihet skriftligen förklara mig. Jag är up stämd för obetald skatt för mina gamla hundar. Jag har intet hvarken att skatta med eller betala plikt. Nådigaste herre! Var god och låt nåd gå för rätt, . låt mig få behålla mina arma djur! De, som jag, ha väl snart lefvat ut: jag blir sjutio år om jag. lefver till den 3 November. Att jag har god helsa tillskrifver jag deras animala värme. Den enal. hunden har funnits i sin blod på en äng; han hade varit i en räfsax och fått ena frambenet afklippt och jag tog honom intill mig och som jag alltid sysselsatt mig med kirurgi roade det mig att plå-. stra om honom och nu går ban som ett spektakel, I: men fask och kry, på sina 3 ben. Den andra är. en liten tik, som jag haft i vår, och huru gerna betalade jag icke skatt om jag kunde. Deremot betalar jag skatt på sätt och vis; ingen går förbi att jag icke har göromål med att sätta lodiglar, plåstra och förbinda och det mest på fattigt arbetefolk, som jag ej näns taga betalt af el-l! Jer åtminstone ganska lite. Alla våra äldre hrr j doktorer känna mig som frivillig sjuksköterska l! den tiden jag egde krafter i behåll. Nu begynner förgängelsen taga äfven mina krafter i anspråk. ud gifve den dagen vore väl förbi!!! Huru det nu går mig vågar jag ändå hoppas det bästa och i afvaktan på min dom tecknar jag mi; med djupuste vördnad och största högaktning kgl. polismästarens aller ödmjukaste tjenarinna g Detta i all sin lustighet rörande svaromål föranledde polismästaren att fråga den gamla hundväninnan om hon skrifvit uppsatsen sjelf. Ja, med min tanke och min högra hand, förmr den gamla mamsellen och såg så trovärig ut. Polismästaren tillfrågade henne vidare hvad de kära djurens animala värme, hade att göra med gummans goda helsa. Gumman förklarade till svar härpå, att aflidne lifmedikus Franck ordinerat för en svår giktåkomma, hvaraf hon varit besvärad, att hon borde ha hundar hos sig i sängen. Denna kur, icke riktigt treflig, hvilket dock få kurer äro, hade visat sigj vara högeligen gagnelig. Gikten gick bort, men liksom man tager in medikamenter äfven såsom reservativ, så hade hon fortfarande låtit de båda kära kräk, för hvilka hon nu kommit illa ut hos ordningsmakten, hvila sina tre å fyra ben i hennes egen bädd, för att skydda henne mot ett förnyadt anfall af den stygga gikten. Då hundarne hos henne fått uppehålla sig blott af helsovårdsskäl, hade hon ansett att de borde vara fria från beskattning. . Polismästaren förklarade, att i förordningen om hundskatts erläggande tyvärr ej göres något undantag för hygieniska hundar, vilken art af slägtet Canis troligen icke för lagstiftarne varit bekant. Men, fortfor mamsell X, om ja; också nu i år skulle kunna betala för mina hundar, hur skall det gå till nästa år, ty då kan jag bestämdt icke betala. Då få vi låta döda dem, blef polismästarens obevekliga svar. I Då dör jag heldre sjelfv, försäkrade mamsell X., lade händerna i kors öfver bröstet och såg ut som en martyr, färdig att stiga Jnh på det bål som polismakten beredt för alla de kättare, hvilka mera älska Moppe och Netta än kommunalförordningar. Talismästaren afkunnade derefter domen, hvilken lyade derpå, att mamsell X. skulle betala dubbel hundskatt med 10 rdr för hvardera hunden samt dessutom böta 5 rdr för underlåten inbetalning af skatten. . Men, anmärkte mamsell X., skall lika mycket betalas för invaliden, den trebente, det är ju inte någon fullständig hund. ; Polismästaren upplyste, att förordningen om hundar icke gjorde någon skilnad mellan hundar med äroeller fyra ben, hvadan den omständigheten, att hunden haft den olyckan att bli lytt ej kunde inverka på domen. : v Då gumman sålunda fann alla sina små invändningar besvarade, afstod hon från att yttra sig i saken vidare, men tillade leende; Nu kommer väl detta in i tidningarne, kan jag tro? Hvad skulle det der att göra? frågade polismästaren. Åhjo, de vilja allt ha in sådanahär roligheter, det har jag sett i referaterna. sc Sedan gumman med en gammaldags och sirlig nigning tackat för nådig dom, aflägsnade hon sig med en gladlynt min. Då hon passerade förbi polisvaktmästaren, som stod vid dörren, kunde hon ej underlåta att till honom göra den anmärkninen, att äfven hans utseende förrådde munterhet, liksom de öfriga närvarandes. Vi ha berättat denna lilla historia skämtsamt, men tillägga med allvar: Skulle någon vilja njelpa den gamla gumman så att hon till döddagar finge behålla sina kära hundar, så tro vi att detta vore ett sätt, lika godt som månget annat att göra en god gerning. (G.-P.) — I Chicago finnas 25 banker, 65 tidningar, 10 månadsskrifter, 15 baptistkyrkor, 7 kongregations-, 13 episkopala-, 5 jude-, 18 metodist-, 22 presbyterianoch 20 romersk-katolska kyrkosamfund. Dessutom 30 andra religiösa samfund af olika art. Af skolor finnas 38 friskolor, 21 katolska och 41 andra skolor. Akademierna äro 15 till antalet, kollegerna 10, hospitalerna 8 och asylerna 9. Frimnrarna hafva 45 kansistorier. kapitel och loger.