I till behandli g . sta gången väcktes, visade både voteringarne vid de tvenne föregående Riksdagarne och de nya motioner, som till stort antal blifvit väckta vid denna, att frågan vunnit terräng. Man hade allt mer och mer kommit till insigt derom, att det vore rättvist mot den stora allmänheten, att använda de inflytande tullmedlen till statsändamålens ernående, ej till några enskilda personers fördel. lÅfven de, som uteslutande ifrat för jordbrukets lintresse, hade numera modifierat sina åsigter, Ihvarpå ett bevis förelåge i den omständigheten, att en af dess representanter väckt motion om sockerfabrikationens beskattning. Emot utskotItets förslag, som åtminstone ej vore för litet liberalt, hade bland andra hrr Per Eriksson och Heeggström uppträdt, den förre representerande en öfvervunnen ståndpunkt, det exklusiva jordbruksintresset, den senare i sin reservation framställande ett förslag, som stöter på praktiska svårigheter. Emot utskottets förslag hade blifvit anmärkt, att en kommande Riksdag kunde upphäfva dess bestämmelser, och sannt vore visserligen, att det blott gåfve en moralisk garanti, men talaren hoppades att kommande Riksdagar åtminstone i ekonomiska frågor skulle respektera de föregåendes beslut. Den af den nästföregående talaren förordade reservationen ansåg tal. farlig, emedan derigenom antingen hvitbetsockerfabrikationen icke skulle taga någon fart, utan stanna vid det nuvarande, eller ock vinna en så stor utsträckning, att en hel mängd fabriker komme att uppstå, i hvilket senare fall det sannolikt blefve ytterst svårt att belägga denna näring med skatt. Talaren hade för sin del ingen annan anmärkning att göra mot utskottets förslag, än att det vore alltför mycket liberalt. Det kunde vara riktigt om ingen sockerfabrik funnes i landet, men då nu en sådan drifvit sin rörelse flera år, och dess tillverkning stigit till omkring 1, million socker om året, så kunde han icke bifalla detsamma. Denna fabrik åtnjöte nemligen omkring 120,000 rdr i årligt premium och talaren hemställde, huruvida det vore skäl att åt ett enskildt bolag meddela ett dylikt premium i en tid, då Riksdagen hade svårt att få statens inkomster och utgifter att gå ihop. Talaren framställde derföre och förordade det af utskottsafdelningen framlagda förslag, att frihet från skatt skulle beviljas till den 1 Juli 1871, och att sedermera en förökad beskattning af 2 öre pr hvart tredje år skulle påläggas tilldess den stigit till 8 öre. Utskottets förslag innehåller såsom bekant är: skattefrihet till den 1 Juli 1873 och sedermera 2 öres skatteförhöjning hvart tredje år, tilldess skatten blifvit öre. Hr Heggström yttrade sig i ett längre anförande, hvilket ref. dock icke var i stånd att höra, för rent afslag å utskottets förslag. Hr Sandstedt yrkade bifall till utskottets förslag, enär ingen skulle våga att nedlägga penningar i denna handtering, innan beskattningsfrågan blifvit af Riksdagen afojord. Frih. Sechultzenheim ansåg det föreliggande förslaget vara ett bland de bäst genomtänkta och formulerade, som någonsin utgått från bevillningsutskottet. Den föreliggande frågans svårigheter . förefunnos, icke så mycket i principerna, hvilka! på ett nöjaktigt sätt blifvit i utskottets betänkande utredda, som icke mera i detaljerna. Denna fråga stode i nära sammanhang med frågan om sockertullen, men denna senare hade utvecklats : i orätt riktning, i det den blifvit höjd och soc-ji kertillverkningen derigenom erhållit för mycket l: skydd. Om deremot sockertullen så småningom skulle nedsättas, komme denna industri att sakna l: allt skydd. Båda dessa vägar vore emellertid lika l: oriktiga. Man borde icke vara radikal åt något-: dera hållet. Tal. ifrade lika mycket som någon : annan för jordbrukets höjande, och detta kunde vinnas genom sockerindustriens utveckling. Lik-: väl borde skyddet icke sättas så högt, att några l få fabrikanter komme att rikta sig på det helas: bekostnad. Tal. uppläste derefter åtskilliga utländska offi-l ciella uppgifter, hvilka visade den ofantliga ut-l: veckling jordbruket i Frankrike vunnit, sedan hvitbetsodlingen der började bedrifvas istor skala. Samma fördelaktiga resultat borde man kunna vånta äfven hos oss; men då en mängd företagsamma l: personer frukta att kasta sig in på en ny indu-l. stri, innan begskattningsfrågan blifvit afgjord, sål insågeg deraf nödvändigheten att nu fatta. ett beslut. Föröfrigt vore det i tal:s tanke l: temligen likgiltigt, hvilkendera väg som valdes, antingen att nedsätta sockertullen eller pålägga gockertillverkningen accis; men då den förra ut-: vägen skulle försvåra den finansiella ställningen l: förenade tal. sig med utskottet. . Frib. Gripenstedt ansåg utskottet hafva fästat tillbörligt afseende både på statens och de en-) skildas anspråk. För första gången bade ett positivt förslag till hvitbetsockernäringens beskattning I blifvit framstäldt. Så långt vore tal. med utskottet ense; men i afseende på tillämpningen afl: de uttalade principerna kände kan gig ej tillfredsställd. NH Hvad som enligt tal. omdöme utgjorde en hufvudsaldlig anledning till motstånd mot den föreslagna skatten vores, att den alltjemt kallades accis eller produktionsskatt, och det vore heller ickel underligt, att man anser det förderfiigt att ber l. skatta en näring. Om det förhölle sig så att endast näringen beskattades, så hade man otvifvelaktigt rätt; men den föreslagna skatten är i sjelfva verket en konsumtionsskatt, ehuru man begagnar den formen, att uttaga den från producenten, som nödgas erlägga densamma på förhand, men sedermera tager ut densumma af konsumenten, alldeles som händelsen är med bränvinsskatten; ty lika litet som det är möjligt, att uttaga bränvinsskatten af hvar och en, gom förtär en sup bränvin, lika litet vore det möjligt, att uttaga sockerskatten af hvar och, som förtär en bit socker. På j ltens medel. Men, siger man, detta anslag är i sockertul bereda staten ökade inkomster. — Man l säger vidare, att hvitbetsodlingen är ar stor l vigt för vårt landg jordbruk oc detta vore visI denna näring blott kunde komma !j; samma sätt förhåller det sig med tullen; ej beskattas importörerna, utan allmänheten, som konsumerar de importerade varorna. Detta kunde göras ännu tydligare, ifall man valde en annan form för skattens utgående, om man t. ez. försåge hvarje topp socker med en stämpel. då väl påstå, att sockerfabrikanten erlade sockerskatten, hvilken tydligen måste betalas af konsumenten. En Hlmande skatt förefinnes hos oss nemligen å speikort, men ingen vill väl påstå, att fr brikanten blifvit pålagd denna skatt, utan den spelande. . Frågan blefve då, om denna konsumtionsskatt kunde undvaras, men då detta för närvarande vore omöjligt, borde man tillse, att staten erhölle densamma. I annat fall skulie äcn såsom understöd komma några enskilda fabrikanter till godo, Orättmätigheten deraf bevisades bäst, om detta understöd skulle beviljas i form af anslag, emedan i sådant fall hvar och en lätteligen kunde finna, att detta vore motsatt den sparsamhet som alltförväl behöfde iakttagas, då det väl otvifvelaktigt skulle förefolla alltför underligt och utgörande bevis på allt annat än sparsamhet, att till enskildas fördel bevilja stora summer ar sta — (2 B EE BH Öö ej känbart. Tal. fann det dock underligt att ett högre sockerpris nu kunde påstås ej vara känbart, då allvarliga röster just i denna riktning höjde sig, när fråga uvpstod att genom högre serligen sannt; men då såsom redan bl ill godo, så borde man icke lägga odiade jorde mer än tillbörlig vigt på denna omständighet. I Man hade äfven påvisat aenna närings synnerliga vigt, och tal. önskade för sin dei uppriktigt att densamma måtte blomstra, men nyttig för lande kunde den endast i det fall blifya, att den kunde I med fördel idkas utan skada för andys. Intet skal förefunnes heller, hvarför den icke skulle kunna drifvas med lika stor fördel som i andra länder. : Men tal. skyllo önska att vi kunde undLR