Stockholm den 14 April 1569. Henning A. Taube, To The Right Hon. G.J. Goschen M. P. President of the Poor Law Board. Ny mA Pr SR OR Sir. Då jag, med anledning af hvad jag förut muntligen delgifvit, nu går att framlägga nedanstående förslag, må det tillåtas mig att först lemna några upplysningar om det kompani, The Great European American Emigration Land Company, jag i egenskap af general superintendent representerar. Detta kompani organiserades i Stockholm den 19 Febr. och reorganiserades i Newyork den 9 Sept. allt år 1868, samt har nu principal offiee N. Y. med general Caleb Cushing till raidern äfvensom Branch offices i Liverpdol, Hamburg och Stockholm. Dess aktiebolag är doll. 1,000,000 i guld, fördelade på 40,000 aktier doll. 25 hvardera. Af den handling jag redan aflemnat, innehålande kompaniets bye law, prospect, official report ro. fi. dokumenter synes, att kompaniets ändamål är att beskydda och med råd hjelpa emigranter som vilja gå till the United States samt att derstädes kolouisera land. Under kompaniets korta tillvaro har det tillwunnit sig sådant förtroende, att det redan den 8 Dee. 1868 dels egde och dels disponerade ej mindre än 1,700,000 acres land i flera olika stater, ätvenså större delen af en nyanlagd stad med dervarande flera byggnader och vattenfall med damm :! i statens Wiscousin samt alla tomterna uti en 2p-1. nan nyanlagd stad i staten Georgia. Detta, jemtej det att kompaniet är ytterligare erbjudet att under sin disposition taga stora sträckor land, gör att kompaniet nu är i tillfälle att på ett för emisranter fördelaktigt sätt leda emigrationen tilll dess kolonier allt efter emigranternas eget val afl trakt. Vidare inhemtas af de nämnda handlinarne, att kompaniets syftemål är både filantropisict och fingncielt. vilantropiskt emedan det vill på ett för emigranten fördelaktigt sått bisprin-. ga densamma, dervid ej beräknande annan vinst än att, om möjligt, erhålla de derför hafde omkostnader betäckta, samt fuansielt emedan det genom kolonisering af dess land, slutligen måste komma att erhålla vinst. Planen för kolonigeringen är nemligen den, att, då allt land i United States är uppmätt i qvadrater eller 8. k. sektioner, så lempar kompaniet dels för godt pris och dels för intet, hvarannan sektion till de emigranter som settla å dess land;sedan kolonien på sådant sätt blifvit settlad kommer naturligtzis det reserverade landet att stiga i värde. Och som emigranten, genom kompaniets medverkan snart finner sig omgifven af grannar och kommer i åtnjutande af civilisationens välgerningar, så stiger äfven hans land lika hastigt i värde som kompaniets Emigranterua måste således inse att såväl de som kompaniet arbeta för gemensamt bästa, Detta om kompaniets organisation och ändamål. Hvad nu det nedan nämnda förslaget beträffar, så har det tillkommit med 20ledning deraf, att jag vid min resa genom Knglan och vid samtal me flere personer, hvilka jag delgifvit kännedom om kompaniet, blifvit gjord uppmärksam på den stora Arliga utgift Engiände befolkning måste vidkönnas i och för underhållet af dess fattiga, och har jag blifvit tillfrågad om ej kompaniet skulle kunna göra något för att underlätta det en del af den fattiga arbetelösa befolkningen kunde pmigrera. Förslaget är derföre i all välmening tillkommet och om dervid fästes uåget afseende, kan jag förr säkra, att kompaniet med nöje vill göra allt hvad i dess förmåga står för att gagaeligt genomföra detsamma. Underhållet till de fattiga blir för den betsian-: de delen af befolkningen mer och mer betungande om ej den arbetsföre fattige, på samma gång han erhåller underbållet, beredes tillfälle att genom eget arbete och omtanka slutligen försörja sig ock sin familj. Det ligger i monskliga lynnpet någonting motbjudande att behöfra anlita fattighjelpep, men är början en gång gjord samt ej tillfälle ti arbete på samma gång erhålles, så nedsjunker ofta fattighjelpstagaren till en slö och liknöjd sinnesstämning, som ofa öfvergår till ett pockande att erhiliz bjelp och ett mer eller mindre doldt missnöje öfver iabillad tro-att de i bättre omständigheter varande visa lilknöjdhet för den nödlidandeg behof; all håg att åter blifva en på, näst Gud, sig egen kraft litande medborgare i samhället försvisber, och samhället får försörja fattigtagaren under ficia dess återstående lif. — Den fuantropi, som endast söker mätta den bungriga och kläda den nakota, gör visserligen en Gudi behaglig gerRing, men den filantropi som, på samma gång den gö detta, äfven fordrar och söker bereda att den nöd lidande åter måtte blifyg en nyttig medlem i sam hället, kan i mångas ögon symag hård, men åstadkommer doek slutligen större glädje, -. mm OM Pre