maskinvigt tarfvas äfven endast för en större hastighet. Häraf framgår emellertid att det hos oss ligger närmast till hands att jemföra stambanesystemet, som vi rättvisligen dock måste medgifva vara för dess ändamål förtcäffligt, med ett å 16 a 18 tons maskinvigt, d. v. s. ungefär sådant som Drammenbanans, som också befunnits godt. Härvid har kgl. styrelsen också hållit sig. I fullkomlig ötverensstämmelse med den af vår författare upptuktade ingeniören anger hon att kostnaden för en smalspårig bana, lik den mellan Drammen och Randsfjorden, är en tredjedel mindre än den för en bredspårig och antager på den grund att för en dylik bananläggning genom Norrland priset skulle uppgå till 4 å 500,000 rmt per mil, då det deremot för vanlig stambansdimension skulle belöpa sig till 800,000 rmt. Denna åsigt är också af erfarenheten ganska nära bekräftad. Ty tager man ett medelpris för 77 mil dels bygda och dels fullständigt undersökta och kostnadsberäknade sådana småbanor i Norge, så får man 376,607 rmt och för 14,6 mil i Sverge 405,490 rmt per mil. Förutsättes en något fullständigare drainering och något solidare broar än i allmänhet i Norge, torde alltså ett medeltal af 450,000 rmt vara ganska nära det rätta. Som bekant kosta våra stambanor 816,000 rmt pr mil. Ett enskildt exempel taget från en banstump här eller der bevisar intet, men kunna siffror för omkring 100 mil framläggas, blir förhållandet annorlunda; och derföre tro vi att hvad dessa båda system beträffar de af k. styrelsen uppgifna respektiva kostnadssummorna äro ganska tillförlitliga. Enligt den upptuktade ingeniörens yttrande, patt banor med 3!2 fots spårvidd, anlagda på samma terräng med samma lutningar och med jemförelsevis samma oliditet, kosta i anläggning ?3 af sådana med 4,s3 fots spårvidd, skulle en dylik smalspårig jernväg, om man utgår från stambanspriset, kosta 544,000 rmt pr mil, hvilket alltså är nära 100,000 rmt mer än hvad styrelsen antagit. Men här vid må märkas, att styrelsen fast ållit Drammenbanans system sådant det är, men att, om samma soliditet jemförelsevis förutsättes, skärningarne måste förstoras, så att lika diken som vid stambanan erhållas, ballastqvantiteten något ökas, husbyggnaderna göras vidlyftigare o. s. v. Den olycklige ingeniören, som för sitt yttrande så strängt får stå till doms, att han enligt vår författares påstående håller på att dränka sig, torde dock ej hafva så alldeles orätt. Till sist vilja vi anmärka, att de utlåtanden, som statsutskottet i detta ämne vid innevarande riksdag infordrat, alldeles icke äterfinnas i dess betänkande n:r 66, utan i dess utlåtande n:r 65. Äfven häri har vår författare således narrat oss April. Eiv. Era en a