fordrar mindre kapitaltillgång, mer skulle lic intrång af dervarande bankinrättningar. Sar nolikt matas bankerna öfverallt ungefär I samma sätt. Förteckningen på denna banks lottega visar ett antal af 382 personer, egande til hopa nära 11,000 lotter. Industrien repre senteras af 4079 lotter, kapitalet af 676. hvaribland fionas 10 större kapitalister, soi företrädesvis lefva af sina räntor, represen terande 1145 lotter. De öfriga kapitalistern äro 229, bestående af militärer, prester, lä kare, embetsmän, fruntimmer, enkor, arfvin gar, med tillhopa 5619 lotter, hvilket i me deltal gör 24—25 lotter på hvar, motsva rande hos hvardera ett kapital af omkrin 11,000 rår. Skulle man på allvar vilja på stå, att med detta lilla spar-kapital, son enkor, oförsörjda döttrar och minderårig: barn ha i behåll, som några militärer elle embetsmän ärft eller förvärft, att det är med, som dessa kapitalister svälla med öf vermätt af ekonomiskt välstånd, under de Jordbruk och annan rörelse tvina och gå un. der? Och industrien, som sjelf representera! 41 af lottegarne, skulle hon frodas i bankerna på samma gång hon tvinade i yrket skulle hon ruineras genom att ena hander förtjenade precist hvad den andra förlorade eller skulle det vara några landtbrukare, fabrikanter Cc., som frodades i bankerna på sina yrkesbröders ruin? Dock åsyftades måhända ej dessa tillskott för lottbrefven, som till stor del representerades af lån mot inteckning i fastighet, hvilka som grundfondssäkerheter qvarligga i bankerna och sålunda få karakter af stående lån, utan de kapital, som på giro eller deposition ingå i bankerna, och sålunda antas frångå den direkta utlåningen för att endast delvis eller indirekt från bankerna komma rörelsen till del. Förf. visar genom bankräkenskaper beskaffenheten af dessa insättningar och kommer till samma resultat, endast att, sedan banker uppkommit, de s. k. ficklånen nästan upphört. Mångens egentliga kassa fins nui banken på giro, deposition eller kreditiv, Vanan att insätta i en bank medför benägenhet att samla. Hvad sparbankerna uträtta för den mindre bemedlade, åstadkomma bankerna för de större kassornas innehafvare. Äfven dessa medel komma nu rörelsen till godo, väl genom korta lån, men dock ej så korta som ficklånen. Om kapitalisten af månhet om högre vinst ingått som lottegare i bankerna och detta skulle kunna förklara placeringen af de 42,473,909 rdr, som utgöra deras grundfond, så blir samma månhet om hög ränta ett bevis mot det att de 41 millioner, som innestå på giro och deposition, skulle utgöras af räntebärande kapital, hvilka, fråntagna rörelsen, placerats i bankerna. De innestå ju der mot 2, 3, 4 å 5 procent, noder det de kunnat lätt utlånas hos enskilde till 6 proc. Den månhbhet om hög ränta, som antogs bevisa att kapitalisterna i bankerna placerat de 42 milHonerna, samma månhet mäste visa att de 41 millionerna ej kunna härledas från samma källa, Kan det nu äfven bevisas, att jordbruket har fortfarande samma eller större låntillgång som förr hos kapitalisterna, och dertill Tåntillgång i bankerna, så kan den större tillgången ej kallas en brist, som skulle vålla det betryck, hvaraf förnämligast jordbruket nu antages lida. Onekligen har den större rörelsen rönt en minskning på det sätt, att den förr i förskott uppburit försträckningar af köpmännen, som blifvit afbetalta med årets skörd, hvilka köpmannenkunde lemna, emedan han disponerade blankokredit i utlandet. Med 1857 års kris indrogs större delen af denna kredit och köpmännen måste dra in sina förskotter. Men dessa jordbrukets lån voro ej stående, utan korta, och hade hela karakteren af banklån, men med högre afbränning. Men anledningen till denna låneminskning är i alla fall ej att söka i kapitaluppsägningar hos våra kapitalister, i afsigt att dermed mata bankerna, utan i minskade utländska krediter för våra exportörer. Utom denna gafs det blott två former, hvarunder landtbruket fordom upptog lån: på namu och mot inteckning, de förra till relativt betydligt omfång mot de senare. Allmänna diskonten för lån med omsättning var den hufvudsakligaste kapitalisten, som utlånade på namn, och denna källa för sådana lån står ännu landtbruket till buds som fordom. Härtill komma ella lån i enskilda banker och de växande sparbankerna. Af en jemförelse, som förekommer iVälfärdsutskottets betänkande, mellan riksbankens lånerörelse 1854 och 1866, synes utlåningssumman mindre 1866 (33,270,163 rdr) än 1854 (43,140,000 rdr). Men utskottet har ej nämnt, att-1864 affördes från bankens förlagsräkning 8,000,000 rdr fordringar för fastighetslån, som öfverflyttades på hypoteksbanken, hos hvilken riksbanken fick motsvarande fordran. Likaså upptar utskottet endast de förlagssummor, som utgått at bankens egna fonder. Men allt hvad som af andra insatts i riksbanken på giro eller deposition, använder riksbanken tll ökning af sina lånförlag. Denna riksbankens inlåning, som 1854 gick till 3 millioner, utgjorde 1866 deremot 6!e. Dessutom lågo före1863 betydliga belopp af förlagssummorna oanvända, Det verkligen utestående ntgjorde 43—45 millioner. Sedan fastighetsfonåen öfverförts till hypoteksbanken utestodo den 31 Dec. 1865 40 millioner och samma dag 1866 nära 38 millioner, således högre belopp då de 8 millioner, som öfvergact till hypoteksbanken, tillräknas, än förut varit i lånerörelsen disponerade. Högsta belopp, hvarför inteckning i fast; egendom å landet före 1857 kunnat varal. beviljad, visas vara 488,354,135 rdr, der-l. emot minsta beloppet vid 1867 års ingång. 598,985,121 rdr. Denna lånetillgång har så-: ledes biifvit i betydlig grad ökad. I hypoteksföreningarne lära dock cirka 40 millioner inteckningar ligga väntande belåning. Visserligen omfattar denna intecknade skuld både jordbruksoch annan fastighet på landet; men proportionen mellan dem har väl! föga förändrats, Den direkta lånetillgången mot inteckning hav Aledes hetvdliot äkate och det hos karl