men att styra kosan ut till de gamla väl-!l bekanta ställena, och det hvimlar snart af4 folk på Hasselbacken, Alhambra och Blå Porten. Blå Porten, sade jag. Ja, der hvimI lar det af folk, som samlar sig kring den rykande askhögen... Ingen musik från bal-1: kongen mer! — suckar en röst i hopen...!! Hvar skall man nu finna en stufvad aborre ! å la Klingberg? — mumlar en annan... -Inga I middagar, inga trefliga sexorl... Allt är förbi!... Sof i ro, du gamla välbekanta värdsI hus och dröm om flydda gyllene tider, och om dn tänker stå upp igen, som en fågel Phcenix, I så hör här ett godt råd: Ställ dig icke på den plats der du stod, utan tätt utmed stran1 den af Brunnsviken. Om du kan bjuda !! Stockholmaren på verandor och balkonger, der han kan sitta och lyssna till vågornasi sqvalp, så tror jag för visst att du åter skall konna bli det förnämsta af Bacchi tempel ij: Djurgårdens lunder. Nu börja ekipagerna att komma. De sel ut som idel trädgårdsvagnar med sina innehäll ar prunkande blommor. Liljor, rosor och kamelior! Hvitt och rose äro dagens färger och skönheterna likna också sväfvande strömolp när solen går ned. Men komma icke de kungliga? frågar man från alla sidor. Jo, helt visst, ty man bar icke sett några kontraafficher, som gifva tillkänna att frispektaklet är uppskjutet. In första Maj utan kungliga är förfelad. Kungen är den dagen lika nödvändig för folkets lädje som Nisse och Nasse för barnen om julen. Derför bör wan heller icke neka folket detta lilla gratisnöje. Två nyheter förhöja dagens festlighet. Det är poliskonstaplar till häst och hrr velocipedryttare. De förstnämnda se helt förvånade ut öfver sin upphöjda ställning. Man har gissat hit och dit öfver orsaken hvarför denna ridande poliskår blifvit uppsatt, men ingen har gissat rätt. Jag är emellertid i tilitälle att derom gifva en upplysning. Det är blott och bart för att kunna hålla reda på hrr velocipedister. Velocipedklubben har haft flera uppvisningar i de la Croix salong, men hrr klubbledamöter ha också pröfvat sina krafter ute på Ladugårdsgärdet, der man kommit tiil det resultatet, att det ör tröttsammare att åka på en slät än på en backig väg. In afkiubbengs ledamöter har förklarat detta besynherliga förhållande på så sätt, att på slät väg sitter man ständigt i sadeln och trampar, men i barkarne får man stiga af och hvila benen då det bär uppför, hvarefter velucipeden rullar af sig sjelt då det sedan bär utför. Vid denva sista uppvisningen inom hus rutlade man fram efter musikens takt och de skickligasts amatörerna åkte några kadriller. Ett frantimmer väckte mycket uppseende för sin koustfärdighet, men slutligen upptäckte m2.n att det var en ulf i färakläder, det vill säga en förklädd karl. En mera estetisk njutning, än att se löpmaskiner dansa kadrill, har erbjudits publiken denna vecka i Mindre teaterns salong, der Sardous komedi Seraphine i torsdags afton gafs för första gängen. Såväl kritiken som publiken har svärt att komma riktigt på det klara med detta stycke. Då det först uppfördes i Paris mottogs det med en viss köld, men sedan ändrade sig opinionen helt plötsligt och nu gör pjesen turore I Petersburg mottog publiken Seraphine med likgiltighet, men i Lyon och Marseille jablar man hva afton pjesen gifves. Och derför kan jag omöjligt förutspå, hvilket öde som kommer att drabba Seraphine i vår hufvudstad. Som jag förut nämnt öppnas Djurgårdsteatern den 17 Maj, då Jackson Haines och ken Adake? komma att uppträda första gången. Men i stället för Alpkungen kommer att gifvas en fransk operett Theblomman, med mösik af Lecocq. Denna pjes har varit gifven på en af de mindre teatrarne i Paris, der den gjort rätt mycken lycka. Alpkungen uppskjutes ett par veckor, ty om den gifvits tillsammans med skridskokungen och skridskodrottningen, så hadå det varit tre kungligheter på en gång, och det hade varit för mycken lockelse för vår monarkiskt sinnade publik. Bättre är då att ha en kungi reserv när den andre reser sin väg. Richard.