Önsdagens sammantriden. 3 Första kammaren. Först förekom till behandling frågan om antagande af ny föreningsakt mellan Sverge och Noree. Sedan K M:t den 5 Janvari detta år till dagen aflåtit proposi agande af ny före ningsakt emellan S se, under förutsättning, att eamma förenir kt vinner bifall af Norges storthing, samt d r proposition af båda Kamrarne till. konstitutionsutskoitet öfverlemnais, hade sdagen häröfver i e utskottet, efter se för det kongl. förslagets ch besksffonbet samt de er detsamma tillkommi hemstöällt, stt berörda förslag till föreningsakt mel lan Sverge och Norge måtte antagas att hvila till vidare gruvälagsenlig hebandling. H. exc. friberre de Geer började diskussionen. Ten anböll att få hemböra utskottet sin tacksafe t för den omsorgsfulla och Jugua pröfning, utskottet esvat denna fråga, och den högsinta uppfattnivg af föreningens ändamål och betydelse, utskottet lact i dagen alm företog derefter en granskning at de skål en reservant i utskottet. hr L. Almqvist, anfört emot det nu föreslagna unionsfördraget. Reservanten bade emot detsamma framställt den vigtigaste anmärkning, som kunde göras, nemligea avt det ej innehölle vågon bestömmelse om unionel representation i och för behandling af för begge rikena gemensamna:a ärenden. Tal:n delade reservantens åsigt om behöfligheten af ett unionsparlament, men kunde dock ej instämma med honom deruti, att förslaget af detta skä borde förkastas. Om man ej kusde tiuna allt hvad mean önskade, borde wan ej derföre icke söka få mågot. Förhållandena i Norge vore ä d de sådana, att en dylilv representatior Hig att bringa till etånd ka stort redan år 1860 uttalat don åsigt, att en revision af Riksakten. som ej ginge i den syftniog, att den ställde de båda rikena i full psritet med lhvara dra med hänsyn till inbördes rötticheter, vc Norska regeringen hade vi ällen, med olika protesterat mot all revision af för för såvidt denna pinge ut på att införa unionel representation. Jniouskomitens Jedamöter hade erhak den delades ar b a tidnirgspressen e norrman. Ett hett folkstä j så sna antagligt ffage, det sig; et att, om ej oförmodade tilldragelser int skulle dröja ganska Jjänge innan opinionen i dena fråga i Norge underginge någon förändring, U der sådana förhållanden skulle, trodde tz ringen ha gjort sig skyldig till eti svårt polini misstag, om hon ou föreslagit inrättsudet af et amnionspariament.; Rikets ständer bade visserligen wid 1850 års riksdag ifrågasatt en gemensam representation för de båda iänderna, men, idttasaren kunde förstå, hade hufvudända den revision, de förklarat sig önska, ej vari sådan representation, reservanten önskad uppläste, för a nämnda sitt skrifvelse, 15 lag aflät till K gående omarbetning af Rissalkten. At o 1 denna skrifvelse framvick, att hvad främsta r allade, vc lighet och be i Aana de för när de äro, men ej en förändri at dem i något anvat afseende. Något stadigv rande parlament, som skulle behandia begge län derras gemensamma angelågenheter, hade de ingalunda Begärt, utan endust inrättandet of en tilifalig nämnd, s ammunträda för att slita viasa rikena a möjligen uppkuwm-. mande t vertygelse vore, ati en. sådan unionsförsamling vore samre än ingen, len enarare skulle bidraga till att upp! 1 att sammwankayta bandet vicilan de begge folkon. Talaren hyste ej samma farhåga för unionens bestånd som fallet tycktes vara med reservunten; men äfven om han gjorde d skulle han dock ej för närvarande kuanst u något bättre sätt. att skydda unionen är genom att så nova som möjligt bestämma formen för de uuionella ärendenas behandling inför konungen. Reservanten hade sagt, att vinsten af förslaget skulle blifva desto: mera illusorisk i samma mån rådgifrarne å ömse. sidor under det parlamentariska styreisesättets fortgående utveckling, komme i beroende af och måste söka göra gällnnle de måhända ofta stri a åsigterna hos de skilda reppgsgatationen inför vilka de äro ansvarlgan Under vt pain pe styrelsesätt vurb det duk ej dudast