— Dramatiska teatern gaf i lördags tvenne nya stycken: Fröken Elisabeth, dramatisk teckning i två akter, och När damerna föra krig, komedi i tre akter af Scribe och Legouve. Det förra, svenskt original, var säkerligen ett förstlingsarbete och förtjenade som sådant stor uppmärksamhe Oaktadt de tekniska fel, som naturligen vidlåda en nybegynnares verk, vittnar stycket om en högst ovanlig begåfning för det dramatiska facket, genom den på en gång kraftiga och fina karaktersteckningen samt den i all sin enkelhet skickligt anlagda handlingen. Framför allt märklig är emellertid den sannt nationella och reala anda, som genomgår det hela; personer som konflikter äro hemtade ur vårt eget lif, inga utländska omplanteringar eller tillästa abstraktioner. Dertill har stycket stil i högre mening: dialogen uppbär öfverallt förträffligt sitnationerna och ger dem en noga afpassad belysning, Det präktiga återgifvandet bidrog alt framställa stycket i den fördelaktigaste dager. Fru Hwassers Elisabeth, en produkt af flerfaldiga studier och försök i den naiva genren, var en skapelse af högst ovanligt värde: skådespelerskan förstod öfverallt att träffa en natursann och fin ton, och konsten, studierna hade uppgått i denna. Hr Elmlund som komministern visade berömvärd sans och måtta samt gaf en värdig och kraftfull bild af presten på landet. Fru Almlöf, Edvards mor, ådagalade en ny, öfverraskande sida af tt omfångsrika konstnärsskap; och den illusion, hon visste gifva gummans stora monolog i andra akten, skall alltid förbii ett af le vackraste, bladen i hennes konstnärslager. Af öfriga medspelande var intet annat än utmärkt att vänta, och denna väntan blet j heller sviken. Samtliga hufvaddeltagare nkallades efter båda akterna under storpande bifall. De star rfattaen besvarades med et van ej vore n en på I 1 med orsorg ordnade interi komministerboningen jevar särskildt nämnas för sin smak och rohet. — Det senare stycket, Scribes och Legouves komedi, är egentligen en gamma! ekant, gifven i Stockholm redan samma å om originalet i Paris (1851) och spelad på Mindre teatern senast I861. Onekligen fi öll den torr och beräknande efter den fi sående, med sin varma flägt af lif och poes ch åskådarnes intresse var derför, synnerliast under första akten, nedstämdt. IEmellerid förmår alltid Scribe åtminstone spänna år nyfikenhet, och en reaktion till pjesens örmån egde också rum under de båda seare akterna. Den gafs äfvenledes omsorgsullt; isynnerhet utmärkte sig fröken Sanderg som grefvinnan dAutreval, hr Fredriksom Henri de Flavigneul och hr K. Almsom prefekten. Huset var i det mnärnaste utsåldt.