Darwin och ap-menniskan. Man torde erinra sig, huru tidningen Väktaren för vågra år sedan förklarade Darwin vara den i bibeln omtalade Anti-christ, som i de yttersta tiderna skulle uppenbaras. Darwin hade nemligen framställt den åsigten, att samtliga djuroch växtverlden härledde sig från utvecklingen af några få i urtiden tillkomna typer, hvilkas alkomma utgrenat och fixerat sig till de nu befintliga organismer. Strax var man färdig med påståendet, att menniskan sålunda vore en afart af apslägtet, och Väktaren var naturligtvis genast redo med förkättringsoch bannlysningsdomen öfver otroshjelten Darwin. Under tiden har Darwins anseende som vetenskaplig forskare varit i jemnt stigande: och man har alltmer, med större eller mindre modifikationer, hyllat den grundåsigt han framställt öfver organismernas utveckling. Detta har äfven visat sig i vår vetenskapsakademis årsberättelser, synnerligen af dei är föredragna. Emellertid har Darwio nu funnit en sig värdig motståndare i Quatrefages, som mot honom uppträdt i senaste häftena af Revue des deux mondes. Quatrefages sätter högt pris på alla Darwins verk, äfven på dem, hvari hans nya teorier meddelas, men gör mot dem många inkast och vill ej anta hans 1 ystem hvad arterna angår, utan blott i afseende å racerna. Som sålunda Quatreär i väsentlig mån Darwins kritiker, förtjenar han så mycket mer vitsord i sin framställning af Darwins förmenta åsigt om ap-menniskan, hvilken förekommer i häftet för den 1 innevarande April. Icke Darwin, utan Lamarck, för snart hundra år sedan, har framkastat en antydning om menniskans härstammande från apan, men blott i förbigående som hypotes, ej som åvot påstående. Anti-christ är således rean gammal och grå. Darwin bar ej ens sact något ditat; det strider tvi hans lä Denna här i ursprung från det allmänna lifvets stora träd; men han skiljer dock med kraftiga skäl menskogrenen från den branche, som representeras af de särskilda ap-grupperna. Lasen om den permanenta karakterisationen, en nöd