net, men som den varit knapphändigt affattad, had han förbehållit sig att få till utskottet inlemna et tillägg, hvilket äfven sedermera skedde. Af fler utskottets ledamöter hade tal. emellertid förnum mit, att detta tillägg aldrig kommit till utskottet kännedom och ville han derför taga sig frihete; uppläsa en del af detsamma, då han hoppades att det väl kunde innehålla några sanningar, son kunnat vara förtjenta af utskottets uppmärksam het. Tal. uppläste derefter största delen af dei nämnda vidlyftiga handliogen, hvaraf framgicl hans åsigt, att ban önskade indejningsverkets to tala upphäfvande. För närvarande yrkade har emellertid, att frågan måtte återremitteras, på de utskottet måtte föreslå rustoch rotehållarnes hörande; ty ban önskade verkligen den vigtigs frågan löst men på ett sådant sätt, att dess tunge drabbade alla samhällsklasser lika. Hr Hedlund medgaf visserligen, att det var er ledsam sak, att utskottet ej fört frågan framåt äl vore det glädjande att höra, att de som framstälit denna anmärkning, ej såsom ofta eljest påstått det hörröra af obenägenhet för ökade uppofiringar. Hvilka uppoffringar skulle väl för öfrigt vara för stora, när det gällde att försvara ett fädernesland sådant som vårt. Men det är icke nog med att göra uppoffringar, man måste ock vara enig om sättet för medlens användande. Och om man märker att uti försvarsväsendet, uti det som påstås vara hufvudsakliga delar af fosterlandets försvar, ingår mycket som endast är afsedt för Högtidfghållande af vissa konungslighetens uppträdanden; om man märker att mycket af det som uteslutande borde användås till försvaret i s I stället användes till flärd, så borde man väl kunna fordra några uppoffringar äfven från deras sida, t, som anse denna flärd vara så nödvändig. För dem som sola sig i den. militära glansen, i det lugna medvetandet att glansen följer med den rang de innehafva, är det lätt att af andra fordra uppr offringar, men de borde dock ej glömma att göra hörjan med sig sjelfva och uppoffra sin eger lärd. .) Det vore ej heller så farligt att frågan nu ej tagit ett steg närmare sin lösning. Vårt lands geografiska läge och vår afslutade nationaliset skulle bevara oss från konflikter med andra folk, då vi sjelfva icke vilja utvidga våra gränser, utan endast de rika resurserna inom vårt eget land. Hvarken från ena eller andra sidan vore för oss roflystna grannar att befara, isynnerhet som det icke; skulle vara särdeles raligt för en dylik granne att ha en sådan nationalitet som den svenska inom sitt område. Det vore derför intet. skäl att vi uppoffrade vår välmåga på vårt förSVarsväsen. Tal. öfvergick derefter till en utveckling af sin åsigt derom, huru våra försvarskrafter med afseende på den antydda politiska ställningen och det geografiska läget skule drdnas och kom till det resultat, att ortförsvaret vore det vigtigaste, samt att detta skulle besörjas af värnepligtige. Liksom i hela Europa en strid fördes om försvarets I grundande antingen på yrkessoldater eller på em beväpnad befolkning, så hade samma strid nu utbrutit hos oss. Men tal. hoppades, att den senare grundsatsen skulle Begra, då def i Schweiz visat sig vara möjlig att genomföra och derstädes lemnat ett högst fördelåktigt resultat. — Till samma mål-måste äfven vi sträfva; och om det också icke Jkan gå så fort, måste vi likväl oaflåtlige ätva dit. Försvararne af fölkbeväpningen vilj folken öfvade och ej såsom rhilitårismens försvarare blott några få medlemmar af folken. Hade österrikiska folket varit vapenöfvadt, skulle ej hela riket efter ett enda slag i sista kriget hafva legat öppet för fienden, såsom då skedde och måste ske, när allt sättes på ett kort. Tal fäste äfven uppmärksamheten på; huru mycket en visserligen krigisk men dock oöfvad befolkning. af 60,000 menniskor på Candia förmått uträtta emot det stora Turkiets utvaldaste trupper. Det svåraste i denna fråga vore dess rättsliga sida, eller huruvida den allmänna värnepligten kan åläggas rustoch rotehållarne utan motsvarande lindring. Tal. skulle gerna se att kronojurister funnes här i landet, hvilkas utslag man i denna fråga kunde få höra; men då nu detta ej vore fallet trodde han dock att statsmakterna. ej borde vidtaga den föreslagna förändringen utan menigheternas hörande. Det vore visserligen ledsamt att frågan kommit på denna juridiska ståndpunkt, men då hon nu kommit dit, borde hon lösas, ej undanskjutas eller afhuggas. Om allmän värnepligt skulle införas, borde indelningsverket aflösas på billiga vilkor; och det vore detta utskottet i 37 pönkten också förordat. Utskottet hade likväl icke framställt detta såsom grunden för, utan såsom romenter i en nyutredning; det hade, önskat att få veta, huru frågan skulle genom en : utredning taga sig ut från denna synpunkt; det hade I: önskat få utredt, buru en arm6 bygd på värne-l.: pligtens grundsats skulle taga sig ut såväl ur militärisk som ekonomisk synpunkt. ; Talaren yrkade på bifall till reservanternas förslag, att K. Mits framställning om ny värnepligts-. läg icke måtte under nuvårande förhållanden vinna riksdagens bifall. Hr Keij ville liksom representanten från Kristianstad hålla sig till principernas breda bas. Deremot kunde talaren icke tro, att ett uppskof tjenade till någonting, utan ansåg bäst att den striden nu utkämpades, huruvida försvaret skulle grundas på indelningsverket eller ej. Talaren ansåg att frågan borde betraktas från tre synpunkter, den rättsliga, ekonomiska och politiska. Hvad den rättsliga sidan beträffade så medgaf han, att man för mycket fördjupat sig i detaljer. Med allaktning för krigsministern kunde tal. likväl icke förneka. att han ställt sig mindre på generalens än på kammarrådets ståndpunkt. — Hvad beträffade de åberopade 80:de och 73:de 8S regeringsförmen, så vorede att anse såsom ett skydd, hvilket man 1809 införde med anledning af missbruken under Gustaf IV Adolfs regering, icke såsom en ökad makt för K M:t och kronan. Hvad anginge frågans ekonomiska sida, så vore den föreslagna organisationen alldeles för dyr, i förhållande till den tjenstgöring, som ålåge trupperna; ty så snart en soldat skall tjenstgöra utom mötena, erhåller han särskild betalning. Genom utarrendering eller ännu bättre försäljning af de till nära 40-millioner uppskattade militieboställena skulle man erhålla ränta icke på 40atan på 60 millioner rdr; men denna realisering motverkades af-indeltingsverkets bibehållande. mega oms k Hvad slutligen vidkomme frågans politiska sida, t så erinrade talaren om vårt insulära läge, som sg gjorde det för oss möjligt att ordna ett kraftigt försvar, utan att det borde bli så dyrt. Englandss exempel vore i detta hänseende lärorikt för oss;h det hade icke på århundraden haft någon stående 1; armå, men så funnes ock i detta land en laglydD nad, som vi kunde afundas. Engelsmännen hade ln fått Jära sig ätt vara sin egen polis. V 8 u 8 Talaren slöt sig till dem, som önskade, indelningsverkets aflösning, men ville döck ej instämma med reservanterna i den af dem föreslagna lydelsen af 37 punkten, utan föreslog en annan lydelse, e som betonade att man ej frånginge riksdagensr förra beslut om en stam; af hvilket föregående riksE dagsbeslut talaren ansåg den nuvarande Riksdagen d bunden. Man borde icke ens ge rum för det sken, ) h att män blott afsåge att erhålla ett billigt försvar, utan afseende på; om det vore godt eller dåligt. a Svenska folket hade under framfarna tider ickeb a t skyggat tilll för några kostnader-och det skulle icke heller göra det nu. Det funnes ett annat rum här strax bredvid, Riddarhol der oron tystnat; och om hänsöfna könungar mn i detta nu kunde stiga in , så skulle de vittna, I d att svenska folket aldrig försummat något för att försvara sitt fädernesland. a Statsrådet Berg framhöll skälet, hvarför K. M:t fc ej i dess belhet framlagt krigsministerns förslag. s De öfriga statsråden kunde icke hinna att granska förslaget i detalj och att uttala sig derom Trenne utvägar funnes då för regeringen: antingen att framlägga förslaget utan sor fällig pröfning, eller att blott gifvi riksdagen del derat, eller ock att väl framlägga det i sin hethet, men hub skyrkåns grafhvalf, s