RA SR MM BF AR SF SS BE ch me t. a rej Gårdagens sammanträde. ch il, Andra kammaren. äl Försvarsfrågan. oe Under förmiddagens sammanträde började tkammaren behandlingen af särskilda utskottets utlåtande nr1, ianledningaf K. M:ts proposition till Riksdagen, ang. landtförsvarets organisation, samt i anledning af de inom Riksdagens båda kamrar i samma ämne väckta motioner. Uti icke mindre än 44 punkter har utskottet uttalat sina förslag, men på yrkande af hr John Erieson beslöt kammaren, att föredragningen af utlåtandet väl skulle ske punktvis, men att diskussionen deremot genast måtte få röra sig omkring detsamma i sin helhet. I första punkten hemställde ustkottet på anfö da skäl, att Riksdagen ville besluta att för nä varande icke ant K. M:ts förslag till kungörelse angående männa värnepligten. När denna punkt blifvit föredragen lemnades först ordet åt IN hr statsrådet Abelin. Såsom bekant hade tal. i sitt förslag till ländtförsvarets ordnande uttalat den mening, att detsamma skulle i sin helhet på en gång underställas Riksdagens pröfning. Men K. M:t hade befarat, att förslaget i sin helhet j skulle hinna pröfvas på en gång, utan hade I derför föredragit att till Riksdagens handläggning för denna gång blott öfverlemna förslagets bufvodgrunder. Ehura tal. ansett, att försvarsfrågan nu hade bort föras ett stort steg framåt, ville han dock icke förneka de svårigheter, som otvifvelaktigt ställde sig för närvarande i vägen för dess allsidiga bedömande, Han hoppades emellertid, att de motgångar hans försläg redan rönt ej måtte innebära ett förnekande vare sig af de grundsatser Riksdagen sjelf så nyligen med fosterländsk hängifvenhet uttalat, eller af hans egna med bästa, förmåga och fullaste öfvertygelse gjorda bemödanden. På samma gång ville han dock uttala den tanken, att it lyckligare, om utskottet tillstyrkt och Riksdagen beslutit att nu ej företaga ärendet i Å pröfning. Att såsom nu skettl: behandla en del äfförslagets hemställanden, men : deremot alldeles gå förbi andra, ansåg tal. vara ; mindre välbetänkt,sdå de enligt hans uppfatt-Jning, på det närmaste sammanhängde med hvar-. andra. Tal anhöll slutligen att, om anledning : dertill förekomme, få yttra sigsom: de särskilda punkterna af utlåtandet. I Hr John Ericson erinrade till en början om Iden vid 1867 års Riksdag förda:striden derom, huruvida armån skulle bestå af stam och bevär jring samt hurusom denna mening segrade. Lik-4 väl hörde tal. då icke ifrågasättas, att den nuva-ls rande stamtruppen skulle ökas till numerären. Visserligen hade det. särskilda utskottet för försvarsfrågornas behandling föreslagit, att en ny uppsättning skulle. ske genom de-vakanta numrens rotering; men oaktadt detta icke vann Riksdagens godkännande, har likväl det k. förslaget nu föreslagit stamtruppens ökande. Nyssnämnde års Riksdag uttalade äfven den Asigteny avt.rustoch rötehållarnes.besyvär skulle; aflösas eller lindras. Det -k. förslaget hade nu visserligen föreslagit en lindring i detta hänseende, men en aflösning af. indelningsverket hade hbvarken K. M:t satt i fråga, ej heller hade den för ärendets utredande tillsattå komitö i sin instruktion erhållit föreskrift att yttra sig derom. Och likväl ansåg tal. fordran på en dylik aflösning hafv. varit enaf de vigtigaste punkterna i 1867 ärs Riksdags skrifvelse. Att antaga den k. propositionen, sådan den nu förelåge, ansåg tal. vara ett vådligt experiment, isynnerhet som hr krigsministerns förslag ej blifvit framlagdt i sin helhet. Ett dylikt antagande vore att ge på hand åt ett förslag, som är af. Riksdagen okändt. Tal. öfvergick derefter till en detaljerad undersökning för att visa, att de af K. M:t i dess proposition föreslagna lindringar i sjelfva verket icke vore några lindringar, utan i vissa fall till och med en ökad börda. 4 För dem som för vår fribets bevarande räkna på främmande makters bistånd måste helt naturligt en annan armborganisation anses behöflig, än för dem som endast-räkna på försvaret. För de förra anses en ständigt färdig och stridslysten trupp vara alldeles nödvändig. Det vore dock icke klokt att bygga sitt hopp och sina stridskrafters ordnande på en sådan grund som främmande makters bistånd. De senare årens erfarenheter hade i detta fall bittra lärdomar att meddela. Det visade sig, att Danmarks bundsförvandter i nödeus stund sveko detsamma, och vi kunde icke äkna på större sympatier än Danmark då hade. De, som vilja, att vi skola bygga endast på försvarets grund, de önska deremot endast en sådan arm, som är skicklig att i nödens stund värna oss sjelfva. Hr Bergström ansåg: utskottets förslag, ej för religga i en sådan form, att man nu borde debättera dess minutiösa bestämmelser, och tal ville taga detta förhållande i akt samt betrakta frågan från grundsatsernas breda bas. Då K. M:ts proposition till denna Riksdag blifvit föranledd af den af 1867 års Riksdag aflåtna skrifvelse, så ville tal. i minnet återkalla det vigtigaste deraf. Tal. tillstod, att man ej hyst öfverrifna , förhoppningar, att denna fråga nu. skulle lösas, men han bade dock trott, att den åtmin one skulle kunna komma ett steg närmare sin sning; men denna förhoppning hade, efter genomläsandet at utskottets utlåtande blifvit grundtigt sviken. Till detta förhållande funnes, enligt tal:s tanke, trenne orsaker. Den första vore, att den förseglade sedeln ofta måst fälla utslaget inom utskottet, enär dess hemställanden ej blifvit så uppställda, att de olika meningarne kunnat förena sig derom. I 37:de punkten hade den meningen segrat, att landtförsvaret skulle byggas på grundsatserna af allmän värnpligt, utan att ett ord blifvit nämndt om stam, fastän Riksdagen 1867 yttrade, att armån skulle bestå af stam och beväring. Att detta ej varit öfverensstämmande med alla ledarhöters åsigt synes deraf, att ferel reserverat sig. Den andra orsaken till ofvannämnde förhållande vore, ått utskottet bestått af särdeles oförenliga motsatser. De som försvara indelningsverket vilja ej eftergifva en enda hårsmån, och deras mot: ståndare ställa sig strängt på den juridiska rättens ståndpunkt. Tal. trodde för sin del, att denna ståndpunkt vore ohålibar i denna fråga. Ty enligt 73 och 80 SS regeringsformen kan Riksdagen besluta utskrifning af penningar och varor och Konungen och Riksdagen gemensamt göra indring i indelningsverket. Ville man strängt urgera den juridiska rätten, skulle deraf följa, att frågan om rikets försvarsväsen blefve beroende på de särskilda menigheterna icke på statsmakterna. Denna talarens åsigt hindrade honom likväl icke att önska, det rustoch rotehållarnes be-: är med största billighet måtte bedömas. Likväl borde man komma ihåg, att indelningsverket d hvilade icke blott på ländsbygden utan äfven på lerna, som hade båtsmanshåhet på sin del, och likväl hade man icke hört några städsrepresentanter motsätta sig föreslagen utvidgning af vårt försvarsväsen. Den tredje .orsaken låge deri, att utskottet icke) i hade fasthällit vid 1867 års Riksdagsbeslut i denna fråga. Detta beslut uppställde för K. M:t tvenne alternativer, nemligen att indelningsverket antin-i gen skulle lindras eller aflösas. Att nu K. M:t valt det förra, borde väl icke förefalla någon underligt: han hade ju blott gjort hvad Riksdagen begärt. Men innan rman ännu pröfvat K. M:ts förslag om dessa lindringar skyndar man att framställa ett annat om indelningsverkets aflösning, utan att nämna ett ord om stammen, hvilken man vill upphäfva. Ty buru blir väl en stam möjlig utan indelningsverket, såvida man icke vill införa det så högt ogillade sättet att uttåga en dylik FR mv fa st jj I ERT SRK AI! Så fre